”Här hittades jag övergiven”

Agneta Elmegård

Kyoo-Ok, 36, hittade sina rötter i Korea

Kyoo-Ok var en månad gammal när hon adopterades till Sverige. Trettiosex år senare återvänder hon till sina rötter i Korea. Här är hennes egna ord om sökandet efter sitt förflutna:

Jag har alltid känt en nyfikenhet över att åka tillbaka till Sydkorea och leta efter mina rötter. Längtan efter att leta upp mitt ursprung började när jag fick Liv, min dotter, och själv började fundera på var jag kommer ifrån. De stora existentiella tankarna började komma och jag började allt mer förlika mig med tanken att faktiskt åka i väg och besöka barnhemmet där jag blev lämnad.

Stora tankar måste få ta tid. Det är inget man bestämmer på en kafferast.

Man har ju miljoner fantasier om sin adoption. Varför blev jag bortlämnad? Hur såg min mamma ut? Vad var det som hände? Hittade de mig i en papperskorg? Hittade de mig på trappan? De här var frågor som jag ville ha svar på när jag besökte barnhemmet.

Mina föräldrar har stöttat mig till fullo och varit otroligt engagerade i min resa till Korea, det kan inte vara lätt för dem att behöva tackla sådana känslor som att deras eget barn söker sina rötter. Det är otrolig stort av dem att inte reagera med rädsla för att mista mig. Det måste ha känts dubbelt för dem, men de har verkligen gett mig sitt fulla stöd inte minst ekonomiskt att genomföra det här. Det var till stor del Sara Yuon från Mearitravel, som har specialiserat sig på den här typen av resor till Korea, som jag har att tacka för att den blev av. Hon har sett det som sitt livs mission att hjälpa mig att komma dit. Det var också hon som hittade rätt barnhem.

Allting kändes så overkligt. I Korea såg jag inte ut som en främling längre, men jag kunde inte språket så jag var utanför ändå, en märklig känsla. När jag sitter i soffan i entrén på barnhemmet i Seoul slår det mig. Vill jag verkligen veta? Shit, vad har jag gjort? Är jag verkligen redo för det här? Jag darrade i hela kroppen. Men när jag fick träffa personalen på barnhemmet kände jag genast att det här var en varm och välkomnande plats.

Jag fick träffa en kvinna som var där och tog emot mig, dagen då jag kom till barnhemmet som liten. Jag fick reda på att mitt namn kommer från mannen som fann mig och lämnade till barnhemmet. Hans namn var Kyuo-Ok, därav mitt namn Kyoo-Ok som är den feminina varianten på namnet.

Personalen tog fram en dagbok från 1972 med fotografier på alla barn som togs in på barnhemmet det året. Min första tanke var, gode gud hur ska jag hitta mig själv här? Kommer jag att känna igen mig själv? Men när jag ser bilden på mig fattar jag direkt, ’där är jag’ och de säger att det är mitt namn som är skrivet där på koreanska. Jag blir alldeles varm i kroppen. Fotografiet får jag ta med mig hem. Det är samtidigt lite sorgligt, för nu är det ett tomt hål där i loggboken, nu finns det inget bevis längre på att jag faktiskt har varit där och levt där.

Jag skulle vilja träffa min biologiska mamma och berätta för henne: ’titta på mig, så här bra har det gått för din dotter!’ Men jag har på något vis förlikat mig med tanken att jag aldrig kommer att hitta min biologiska mamma och jag har beslutat mig för att inte nysta vidare i det.

Den här resan har styrkt mig något oerhört på många sätt, den fick mig att inse hur mycket jag älskar mina föräldrar i Sverige som har gett mig ett värdigt liv och så mycket kärlek. Det första jag gjorde när jag kom hem från Korea var att ringa mina föräldrar och berätta hur mycket jag älskar dem, hur mycket de betyder för mig och hur tacksam jag är för det liv jag har fått.

Alla barn förtjänar att växa upp i en familj med den kärlek som en familj kan ge.

Kyoo-Oks bästa tips...

...till dig som funderar på att återvända till landet du är adopterad ifrån:

Ska man gå så långt som att ta reda på och nysta i vilka ens föräldrar är och varför de lämnade bort dig, måste man fråga sig själv om man är redo. Du kanske blir besviken. Det är du som ensam måste ta ansvar för att livet måste gå vidare.
Åk ditt med ett öppet sinne, släpp på förväntningarna.

Var nyfiken och upplev på plats, res runt och gör dig bekant med kulturen.
Planera för minst en semestervecka när du kommer hem. Det är en så omskakande händelse att man bör se till att man landar i vardagen igen.

Vill du ha mer information?

Adopterade Koreaners Förening.

Här får du hjälp och stöd av andra i liknande situation:

www.akf.nu

Mearitravel har specialiserat sig på adoptionsresor till Korea:

www.meari.se