Lollo, 18, spred skräck på skolgården

Nu hjälper hon andra att våga sluta mobba

Är din son eller dotter en mobbare?

Naturligtvis inte!

Men om det ändå skulle vara så, vad gör man då som förälder?

Lär av Louise Eneberg, 18, mobbaren som slutade mobba.

I alla år har du oroat dig för att ditt barn ska bli mobbat, men så får du veta att din sötnos i stället är den som mobbar sina kamrater.

Kanske är ditt barn tjejen som fryser ut tjockisen eller killen som kastar upp plugghästens gympapåse på taket.

Du står hjälplös. Ska du bli arg, prata förstånd eller ringa de mobbades föräldrar? För hur stoppar man ett godståg av elakheter – inom den egna familjen?

–?Det är sällan föräldrar upptäcker att deras barn mobbar. Framförallt tonåringar är duktiga på att dölja det. Om man själv inte märker vad barnet gör eller ser vad barnet har skrivit till andra på nätet så brukar föräldrar få veta sanningen från skolan eller andra föräldrar, säger mobbningsexperten Anncha Lagerman.

Föräldrarna visste inte

Louise ”Lollo” Enebergs mamma och pappa var in i det sista ovetandes om att deras dotter var en mobbare.

Men desto mer stolta kan de vara nu.

Tillsammans med två kompisar som blivit mobbade har Lollo startat ”Våga säga nej”, en organisation som vill ge mobbare mod att bryta sitt negativa beteendemönster.

–Vi vill med vår organisation att mobbare ska våga säga ifrån till sina kompisar och sig själva när de märker att något händer. För någonstans inom sig vet man att det är fel. Man ska bara våga säga det högt, säger Lollo.

Under Lollos sju första skolår var hon ett offer. Fyra tjejer i hennes klass kallade henne tjockis, välte hennes tallrik och lade krokben för henne i korridoren. Men under sommarlovet till åttan hände något. Lollos plågoandar fick syn på henne på stan.

–?De sa ”hej gumman” och kramade om mig. Jag blev chockad, säger Lollo.

Den sommaren blev hon medbjuden till stranden och fester.

–?Senare fick jag höra att det var för att jag höll i en cigarett. Det tyckte de var coolt och då blev jag accepterad.

”Ett popstjärneliv”

Första dagen i åttan kom Lollo och en av de värsta mobbarna tillsammans till skolan.

Skolans populäraste accepterade henne ögonblickligen.

–?Det var som att leva som en popstjärna, men efter någon vecka så visade de tydligt att jag måste mobba, annars skulle jag inte få vara med. De fick mig att tycka att min bästa kompis var helt konstig. Vilket hon inte är, hon är världens bästa tjej. Jag gjorde nästan vad som helst för att slippa bli mobbad.

Vad som drev henne till att mobba var att hon ville ha ”riktigt stor uppmärksamhet” – och det spelade ingen roll om den var bra eller dålig.

”Det finns inget stopp”

– När man är på en av de ledande positionerna så finns det inget stopp. Man känner sig bra för stunden men när man kommer hem så känner man ”Oj, vad har jag gjort”.

Lärare och skolpersonal reagerade slapphänt. De var, enligt Lollo, rädda att tjejerna skulle göra något mot dem.

I ett år var Lollo ”i himmelriket”, som hon kallar det. I nian började hon gå hos en psykolog eftersom det var stökigt hemma. De började tala om mobbningen.

–?Psykologen sa något i stil med ”vad gör de tjejerna till superstjärnor i skolan?” Då började jag tänka. ”Hmm, de är inte bra på att sjunga, inte bra på att dansa, de är inga tv-stjärnor”. Det är inget speciellt med dem. Jag försökte prata med tjejerna om vårt trackande, men de sa: ”Vaddå, är det något fel med det vi gör eller?”. Då blev jag jätteosäker. ”Nej, det är det inte”.

Hon fortsatte mobba i gymnasiet. Vändpunkten kom när en tjej i dreadlocks och platåskor ställde sig och rökte med Lollo utanför skolan. Hon hade häst och red, liksom Lollo, och de började umgås och luncha tillsammans.

–?Då förstod jag att jag kan hänga med alla som inte har gjort mig något.

Inspirerad av det mötet startade hon en vänkommitté, liknande antimobbningsorganisationen Friends, på skolan. Hon gick också med i United Sisters, en organisation som vill motivera unga tjejer till att ha stor aptit på livet. Hon blev nattvandrare och lärde känna personer hon aldrig hade pratat med annars. Hon började prata med andra, helt slumpvis valda, på nätet.

Dessa erfarenheter öppnade Lollos ögon för eleverna i hennes skola. Hon insåg att hon ratat människor av fel orsaker – till exempel att någon såg ut på ett visst sätt.

Det tog Lollo två år att fatta vad hon gjorde?– och sluta mobba. Nu tar Lollo sikte på studenten. Hennes vänkommitté har vuxit från fyra till 30, 40 medlemmar.

”Så himla kul”

–?Alla kramar alla hos oss. Det är en annorlunda känsla när jag kommer till skolan. Jag får ett ”god morgon Lollo” även av personer som jag aldrig pratat med. Det är så himla kul.

Under de här åren har Lollo mognat.

–?Jag är 18 år. Jag kan inte hålla på som man gjorde på dagis, kasta sand och tracka ner folk. Man kan inte putta undan någon i jobbet och säga ”flytta på dig”. Det kan man inte.

Expertens råd till föräldrarna

Anncha Lagerman har skrivit boken ”Att stoppa mobbning går: handbok i arbete mot mobbning” (Gleerups).

Här är hennes råd till föräldrar vars barn mobbar.

1)?Prata med dina barn. Fråga: Är de som bestämmer i klassen schyssta? Vad kan du göra för den som är utsatt eller ensam? När ni pratar mobbning, säg ”jag hoppas att du inte gör sådana sker”.

2)?Säg ifrån om ditt barn uppträder dumt mot andra barn. Eftersom barn har svårt att skilja på beteende och person, så måste du vara tydlig. Säg: ”Jag älskar dig, men jag accepterar inte att du gör så mot andra”.

3)?Ta vuxenrollen. Eftersom tonåringar testar gränser funkar det inte att vara vädjande. Berätta att det är olagligt att mobba.

4)?Kom ihåg att mobbning har en förklaring. Barn kan mobba för att de har hamnat i fel gäng. Grupptryck kan locka barnet att göra dumma saker. De vill antingen platsa i det tuffa gänget eller själva slippa bli utsatta för mobbning.

5)?Ta kontakt med skolan omedelbart. Berätta så mycket du vet för kuratorn eller skolsköterskan. Skolan är skyldig att stoppa mobbning och elevvårdsteamet, om skolan har ett sådant, vet hur man hanterar det.

6)?Ta inte kontakt med andra föräldrar med anklagelser. De flesta föräldrar är inställda på att försvara sitt eget barn.

7)?Ge dina barn uppmärksamhet, tid och kärlek. Det är viktigt, oavsett om de är inblandade i mobbning eller ej.

Lollos tips till dig som vill sluta mobba

Du tjänar inget på att vara otrevlig och snäsa av andra. Du vill ju bli bemött trevligt och då måste du bemöta andra trevligt.

Ta hand om dig själv, träna, hitta en hobby. Då minskar behovet av uppmärksamhet – för det var den jag åtminstone var ute efter.

Få nya vänner –?och inse hur du väljer dina vänner. Människor är schyssta, även om de inte ser ut på ett visst sätt eller är med i en viss grupp.

Är du mobbare? Här får du hjälp!

Vänta inte, prata med någon vuxen om hur du har det, antingen med dina föräldrar eller med någon annan du litar på.

På skolan kan du bland annat vända dig till kurator eller skolsyster.

Om du inte känner att det finns någon i din närhet kan du vända dig hit:

Barnens hjälptelefon. Det är BRIS, Barnens Rätt i Samhället, som står bakom den. Ring: 0200-230 230 eller gå in på bris.se.

Friends. Denna ideella organisation som arbetar mot mobbning inom skolan och idrottsrörelsen kan du kontakta på friends.se.

Föreningen Våga säga nej. Louise Eneberg och hennes kompisar har startat ”Våga säga nej”, VSN, som ska få mobbare att sluta mobba. Mejla dem på stoppa_mobbarna@live.se.

Lollos tips till dig som är förälder till en mobbare

Ställ inte barnet mot väggen och säg ”sluta med det här”, då sätter sig barnet på tvären. Bygg upp en relation i stället.

Låt barnet komma till dig. Lyssna på vad barnet tycker. När vi är redo att prata med er så gör vi det. Vi är trots allt ganska smarta.

Ta hjälp av en större antimobbningsorganisation som Friends till exempel. Det är svårt att som ensam individ försöka stoppa någonting.