”Om tre år har vi slutat att röka...”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-29

Ny studie: svenska flickor börjar tidigare än i andra länder

Förr predikade din dotter om hur äckligt det är att röka.

Nu luktar hon rök.

Vad ska man som förälder göra?

Här berättar 15-åringarna Sara och Frida hur deras föräldrar hanterat deras farliga ovana.

Hallen luktar fimp och du spårar stanken till din tonårsdotters dunjacka. I en av fickorna hittar du ett paket Marlboro light.

”Det är inte möjligt”, tänker du.

För ett år sedan, när hon fortfarande gick i sexan, var hon Guds lilla rättesnöre och predikade om hur ”skitäckligt det är att röka”. I dag är hon ett bolmande fjortis – och plötsligt ska du inta rollen som familjens moralist, fastän du själv röker.

Togs på allvar

Svenska flickor börjar röka vid betydligt yngre ålder än flickor i andra länder. Det visar en ny studie som gjorts i Irland, Tjeckien, Frankrike, Italien och Sverige. Svenskorna skiljde ut sig med en mycket hög andel rökare i 13- till 14-års åldern.
Söndag har träffat två tjejer som började när de var fjorton – Frida Thelin och Sara Agrell Roslund, båda nu 15 år. När Sara blev avslöjad togs det på allvar hemma i Bro utanför Stockholm.

– Jag fick värsta CSI-förhöret, säger Sara. Min mormor, brorsa, låtsaspappa, mamma och morfar satt runt köksbordet och pratade om hur jag började röka. Fast min mamma trodde inte på mig förrän hon slängde cigg på mig och sa åt mig att röka dem. Det är så jävla elakt. Jag har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv. ”Jag tror inte att du röker”, sa hon. ”Jo”, sa jag. Sen la hon två cigg på bordet och sa ”rök upp dem här”. Jag rökte den ena. ”Jag vill inte ha något mer”, sa jag. Hon sa: ”Rök”. Jag började må illa när jag rökte den andra. ”Jag vill inte ha något mer”, sa jag. ”Rök”, sa hon och jag fortsatte. Hon gjorde så för att jag skulle sluta röka. Det kändes respektlöst att röka framför henne, jag fick värsta ångesten dagen efter. Då ville jag sluta röka.

Hon har försökt sluta två gånger. Första gången var när hennes ms-sjuke pappa åkte in på sjukhus. Andra gången var när hennes gammelmorfar dog i KOL, kroniskt obstruktiv lungsjukdom.

Trots det har hon fortsatt.

Ett sätt att fly stress

Frida och Sara är kompisar och sitter i hemkunskapsrummet på Broskolan i Bro. De går i nian och röker sju cigaretter var om dagen.

För Frida började det med feströkning. För Sara var det ett sätt att passa in hos kompisarna. För båda var det ett sätt att fly stressen hemma och i skolan.

– Det är som ett stöd, säger Frida. Man tar upp en cigg så fort man blir förbannad och inte vet vart man ska ta vägen. Vissa går ut och springer, vissa tar en kopp kaffe, vissa tar en cigg. Ja, jag i alla fall, säger Frida och skrattar.

Frida gjorde allt för att inte bli avslöjad. Hon rökte med plasthandskar på och dolde lukten med parfym.

När Fridas mamma kom på henne började hon gråta. ”Det trodde jag inte om dig”, sa hon.

Inte hon som tycker om sport och vill göra lumpen.

– Jag har sagt till min mamma att jag ska sluta i sommar, säger Frida.

Båda ångrar att de började röka – och ingen av dem röker inför sina föräldrar.

”Mamma låter mig vara”

Frida springer runt hörnet när hennes föräldrar är på ingång. Saras mamma kräver att hon röker i skogen. Saras mormor och morfar är ”asstränga” – de bryter av hennes cigarett om de ser henne med en.

– Pappa är lite rolig, säger Frida. Han låtsas inte veta om min rökning. Det är precis som med mina piercingar, vi pratar inte om dem. Min mamma låter mig vara för hon förstår att jag inte kommer att sluta vad hon än gör. Men hon säger alltid ”nu får du KOL” och ”vilken kille vill ha en tjej som luktar fimp”. Hon säger: ”När du fyller år så ska du inte få något annat än en limpa cigarretter, du ska stå där och röka upp allihop och så ska du sluta röka efter det”.

– Om min mamma slutade röka så skulle jag också sluta röka, säger Sara.

– Jag har hört om kompisar som blir mutade att sluta röka, säger Frida. Så skulle de kunna göra med mig. Jag får inte pierca mig. ”Men sluta rök så får du det”, till exempel.

– Om man går och hälsar på någon som ligger på sjukhus med värsta KOL:en, då skulle jag sluta på direkten, säger Sara.

– Alltså, då tror jag att man bara blir tagen av stundens allvar, säger Frida. Det som skulle hjälpa mig är om någon sa: ”Vi ska göra en planering, sätta ut ett datum och så här ska du trappa ner”. Men så är jag ett planeringsfreak också. Självklart handlar det mycket om egen vilja.

– Man kommer ha ful hy och orkar inte lika mycket, säger Sara. Jag skulle hellre vilja bli ickerökare för jag har varit värsta sportaren.

– Det har jag också, säger Frida. Jag vill göra lumpen.

– Jag kommer att vara ickerökare, fast jag kommer säkert att snusa, säger Sara.

– Jag kommer att feströka men inte röka vanligt, säger Frida.

Följ ämnen i artikeln