”Jag är glad att mamma lämnade bort mig”

Mikael, 32, hittade sina rötter i Thailand

Adopterade Mikael Ljungsten har haft en lycklig barndom i Sverige.

Men han har alltid känt ett slags tomrum efter sin biologiska mamma i Thailand.

Så han sökte upp henne.

–?De första minuterna när vi sågs var det största som hänt mig.

Ett fotografi som togs för 32 år sedan på ett barnhem i Bangkok har spelat stor roll under Mikael Ljungstens uppväxt. På bilden

ligger han, tre månader gammal, i sin adoptivmammas famn. Hans nya föräldrar ser lyckliga ut – åratal av längtan efter ett barn är äntligen över. Bredvid står också

Mikaels biologiska mamma. Ryggen är rak, men blicken är full av sorg – hon har just lämnat bort sitt barn.

–?Hon var mån om att se vilka som skulle få ta hand om mig, att jag skulle få det bra. Jag har inte frågat henne ännu hur det kändes att lämna bort mig, men med tiden tror jag att det blir naturligt att ställa de svåra frågorna, säger Mikael.

Positiv inverkan

När vi träffar honom, hans fru Caroline och dottern Naomi, 1, hemma i trädgården till funkisvillan i Nässjö, har det gått två månader sedan han letade upp sin biologiska mamma i Thailand. Ett möte som har haft positiv inverkan på honom, tycker inte minst Mikaels fru Caroline, som dukat upp med kaffe och wienerkrans i trädgården.

–?Han är mer rofylld nu, det märks att han mår bra av att ha fyllt sitt tomrum, säger hon.

Mikael har tänkt på sin biologiska mamma under hela sin uppväxt, fantiserat och tittat på det där fotot från barnhemmet. Om kvällarna berättade hans adoptivföräldrar sagan om hur mycket de längtat efter ett barn och om hur de hade hämtat honom i Thailand.

Mikael fick veta att hans biologiska mamma var sömmerska och mycket fattig. Det var därför hon hade lämnat bort honom – för att han skulle få ett bättre liv.

Lycklig barndom

–?Tack vare godnattsagorna har jag alltid vetat om att jag var adopterad, det föll in naturligt, säger Mikael som haft en mycket lycklig barndom här i Sverige.

–?Mina föräldrar har gett mig all kärlek och alla möjligheter. Jag kan inte föreställa mig en uppväxt utan dem. Jag har haft den idealiska uppväxten för någon som är adopterad.

I skolan tillhörde han fotbollsgänget. Mikael var populär och kände sig alltid säker på sitt ursprung och vem han var. Den identitetskris som många adopterade går igenom i tonåren uteblev.

–?Det kanske har något att göra med att min mamma är psykolog och terapeut, säger Mikael och ler stort.

Från tioårsåldern frågade hans föräldrar med jämna mellanrum om han ville söka upp sin biologiska mamma i Thailand (pappan var avliden enligt Mikaels adoptionspapper) men Mikael kände inget behov av det, även om han alltid känt sig nyfiken på henne.

–?Och någon slags saknad har det varit – ett slags tomrum som funnits inom mig under uppväxten, säger han.

Atmosfären var bekant

När Mikael var 14 år åkte familjen till Thailand på semester för att han skulle få se sitt födelseland.

–?Då kändes atmosfären bekant, det sitter i generna på något sätt. I Sverige finns det stunder då jag inte känner mig helt svensk, i Thailand ser jag ut som alla andra. Men det är lite jobbigt för alla pratar thai med mig, man står där som ett fån, säger Mikael och skrattar.

Det var i samband med att hans dotter Naomi föddes för drygt ett år sedan som Mikael kände sig mogen att söka upp sin biologiska mamma. Insikten att mamman var 50 år och att det snart kanske skulle vara försent att träffa henne hade gått upp för honom. Mikael bestämde sig för att nappa på tv-programmet ”Spårlösts” efterlysning om personer som vill hitta sina okända syskon eller biologiska föräldrar.

Några veckor senare var han i Bangkok.

–?Så fort jag kom till Thailand upplevde jag en slags energi, en känsla av min mamma. Jag skulle nog kunna känna hennes närvaro i ett rum fullt med människor. Det är något speciellt med biologiska band, säger han.

Första spåret ledde till ett skrädderi i Bangkok där Mikaels mamma arbetat när han var nyfödd. Senare fick han veta att en städerska i lokalen hade tagit hand om honom medan mamman försökte jobba, men det gick inte i längden. Städerskan måste ju också arbeta.

Efter ett besök hos Thailands motsvarighet till nummerupplysningen fick Mikael adressen till sin biologiska mamma. Några timmar senare stod han tillsammans med tolken Surin utanför hennes port.

–?Alla möjliga tankar flög genom mitt huvud: Vill hon träffa mig? Är hon lycklig? Skulle jag krama om henne eller skaka hennes hand?

–?Sen när jag väl träffade henne kände jag mig alldeles lugn, en enorm ro i kroppen. De första minuterna var bland de största som hänt mig. När vi satt där ville hon hålla mig i handen. Det hade jag inte föreställt mig, men det kändes bra.

Mammans första fråga till Mikael var om han var arg på henne för att hon hade adopterat bort honom.

–?Tvärtom svarade jag. Tack vare det gav hon mig ju mycket bättre förutsättningar i livet. Jag hade inte haft någon utbildning och hade antagligen jobbat på en fabrik och slitit väldigt hårt för att överleva om hon inte hade adopterat bort mig. Och så hade jag inte träffat Caroline eller haft min dotter Naomi.

I samband med mötet fick Mikael också träffa sin 25-åriga halvsyster som han inte visste om att han hade. Systern pluggar politik på ett statligt universitet, dessutom jobbar hon heltid som assistent på ett kontor.

–?Jag har alltid trott att jag var ensambarn, så det kändes otroligt kul att plötsligt få veta att jag hade en syster. Men jag har inte frågat ännu varför hon behöll henne och inte mig.

Stödjer ekonomiskt

Systern och mamman delar bostad, ett litet rum på 10 kvadratmeter där Mikaels mamma också jobbar sju dagar i veckan. Toaletten delar de med tre andra familjer.

–?De är väldigt fattiga. Att åka därifrån med vetskapen om hur de levde kändes tungt. Nu känner jag ansvar för dem, säger Mikael som i dag stödjer sin mamma och syster ekonomiskt. Han betalar deras hyra och han har planer på att bygga ett litet hus åt dem.

Mikael fick också veta att han hade en hel drös med andra släktingar i Thailand. Mamman har sju syskon i livet som inte visste om att Mikael fanns förrän hon avslöjade hemligheten för dem alldeles nyligen. Snart ska de få lära känna sina nya släktingar från Sverige. Nästa år ska nämligen Mikael ta med sig Caroline och lilla Naomi till Thailand och gå på stor släktträff.

–?Det ska bli väldigt spännande, säger han och ler stort.