”Vi höll tyst om flask- matningen för BVC”

Mary Mårtensson

Efter ”Fröken livrädd” – nu tar Joanna strid mot amningspropagandan

Nappflaskan blev snabbvägen till jämställdhet.

– Min man började flaskmata vår dotter när hon var tre veckor. Vi delar på allt, säger författaren Joanna Rubin Dranger, 38.

I sin nya seriebok ”Alltid redo att dö för mitt barn” skildrar hon våndorna – och lyckan – med att vara mamma.

Det är fullt ös klockan nio på morgonen när jag kliver in hos kulturpersonligheten Joanna Rubin Dranger, 38, i hennes häftiga sekelskiftesvåning i Lärkstaden i Stockholm. Tre killar från SVT är redan där för att filma Joanna under en arbetsdag. Det ska bli 13 minuter dokumentärfilm.

Joannas dotter Io, 6, är på förskolan. Utan henne hade det inte blivit en bok.

Panik och lycka

I olika tecknade scener skildrar Joanna humoristiskt och träffsäkert mammalivets vedermödor. Stressen, frustrationen, paniken, konflikterna, kluvenheten, oron och beskyddarinstinkterna. Men även lyckan, glädjen, tillfredsställelsen och kärleken till det lilla barnet.

Den känslomässiga pendeln svänger snabbt.

Är det kontrasternas rike att vara förälder?

– Ja, för mig är det så. Men jag kan tänka mig att det finns föräldrar som är mycket tålmodiga och aldrig blir arga, säger Joanna.

Vi sitter i hennes arbetsrum – ett hörnrum – där ljuset skiner in från två olika vinklar. Våningen är lika färgstark som Joanna själv.

Man undrar ju om det är sina egna privata upplevelser som Joanna beskriver i boken.

– Ja det är det, säger hon utan omsvep.

Till en början ville hon inte skriva boken, eftersom det fanns förväntningar på att hon skulle skildra det som var negativt med att ha barn.

– Det irriterade mig, berättar hon.

Hon tycker själv att föräldraskapet är positivt.

– Det finns inget dåligt med att ha barn, däremot finns det svårigheter.

Och till det svåraste hör att man hela tiden måste lösa en massa nya situationer – utan att veta hur.

Vad är det bästa med att vara mamma?

– Det är en otrolig lisa att vara behövd – och att barnen är en tröst för sina föräldrar. Det ger en enorm trygghet att ha en så nära relation till ett litet barn. Jag hade inte förstått tidigare hur mycket man faktiskt FÅR av det lilla barnet.

Politiska inslag

Hennes bok är både personlig och politisk.

Två scener heter ”Civil olydnad 2000”. Där tar hon strid mot amningsfascisterna. Scenerna är direkt från Joannas eget liv.

När dottern Io var tre veckor - och amningen fungerade – så började hennes pappa Oivvio, 36, mata henne med bröstmjölksersättning ur nappflaska.

– Vi sade inget på BVC. Vi höll bara tyst om det, berättar Joanna.

Att pappan flaskmatade bebisen gjorde att Joanna slapp kliva upp tre gånger varje natt för att amma.

– Och min man kunde ta lika stort ansvar för vår dotter som jag gjorde.

Hon ammade parallellt i sex månader och njöt av det.

”Vi har delat på allt”

Joanna anser att helamningen lägger grunden för ojämställdheten mellan könen.

– Varför är det så starka påbud att alla mammor ska helamma i sex månader? säger hon.

– Det här är en av de största jämställdhetsfrågorna. Amningen styr både relationen mellan pappan och barnet – och mellan föräldrarna. Men det finns inget som hindrar att pappan tar halva ansvaret för barnet från dag ett och matar med flaska, säger hon.

– Vi har själva delat på allt, min man och jag.

Hon tror att detta bidragit till hennes framgångsrika karriär. I höstas fick hon en professur i illustration vid Konstfack.

Känner du dig som en lugnare mamma i dag?

– Absolut inte! säger Joanna.

Joanna Rubin Dranger

Ålder: 38.

Yrke: Bildberättare, författare, professor i illustration på Konstfack.

Familj: Maken Oivvio Polite, 36, frilansande journalist och dottern Io, 6.

Bor: Stockholm.

Aktuell med: Serieboken ”Alltid redo att dö för mitt barn”. Utställningen ”Fröken Livrädd på Sergels Torg” på Kulturhuset i Stockholm. Samt en bok om Joannas konstnärskap.