Så har du aldrig sett kändisarna
Publicerad 2011-11-23
Kerstin Thorvall som träd och Patrik Sjöberg som heroisk budbärare.
Kalendern ”Årets kvinnor och män” visar stjärnorna som du aldrig sett dem förut – och de gör det för välgörenhet.
Tanken är att sätta brännfokus på barnfattigdomen i Sverige, målet: nolltolerans.
– Det pratas väldigt mycket men det är så lite som görs, säger Caroline Roosmark, initiativtagare till kalendern.
För nionde gången gör fotografen Caroline Roosmark och författaren och journalisten Åsa Mattsson kalendern där kända svenskar porträtteras som litterära gestalter eller sagofigurer. I år är en av bilderna lite extra speciell – författaren Kerstin Thorvall, som avled i april i fjol – porträtterades som ett mäktigt träd.
– Hon var alltid så aktiv, full av liv och som Åsa skriver i kalendern "som en egen gren på kulturens träd", säger Caroline Roosmark.
I år, precis som de två senaste åren, går pengarna till Fryshusets verksamhet för barn till ensamstående mammor.
– Vi har 250 000 fattiga barn i Sverige. Hälften av dem lever med en ensamstående förälder, 87 procent av dessa är mammor, säger Caroline Roosmark och fortsätter:
– Vi vill främst väcka uppmärksamhet och lyfta frågan till den politiska agendan så att något verkligen görs. Många tänker att det inte finns fattiga barn i Sverige men så är det inte.
För barn till ensamstående mammor
Kalendern görs med liten budget. Varken artisterna eller statisterna får betalt. Men stjärnorna har hittills aldrig tackat nej – trots späckade scheman.
– Skådisen Anna Åström som Svavelflickan känns mer aktuell än någonsin och beskriver en del av samtiden. I dag ser vi så många unga som tigger på gatorna och så många som går förbi och flyr med blicken, säger Åsa Mattsson, som skriver texterna i kalendern.
Alla stjärnor har med glädje och genuint engagemang klätt ut sig. En av de bilder som Caroline Roosmark tycker är starkast är den på Patrik Sjöberg med en fackla i handen.
– Patrik har gjort ett hjältedåd på riktigt. I och med hans avslöjanden som väckt stor uppmärksamhet i år blir bilden väldigt känslomässigt laddad, säger Caroline Roosmark.
Fatima Åsard driver Fryshusets verksamhet för barn till ensamstående mammor. Hon berättar att läget för många barn är akut. Framför allt så här inför julen har många mammor med barn extra kämpigt.
– Vi möter barn som inte har mat för dagen, som går i urvuxna kläder eller inte har tillräckligt med varma kläder inför vintern. Många barn saknar ekonomiska möjligheter till fritidsaktiviteter och kan inte delta i samhället på lika villkor, säger hon och fortsätter:
– Vi vill skapa barndomsminnen för de barn som inte har några egna och vi vill skapa känslan hos dem att det finns möjligheter även för dem.
Fotnot: Bilderna är något beskurna.
Röster från barn i Fryshusets verksamhet för barn till ensamstående mammor
”Jag brukar inte ta hem lapparna från skolan om utflykter som vi ska göra. Det brukar stå att vi ska ha med oss matsäck på utflykten och ibland står det att vi ska ha med oss en peng, femtio kronor, till inträde eller för att köpa glass... Sista gången jag visade en sådan lapp blev mamma så ledsen att hon gick och la sig. Hon gick inte upp före nästa eftermiddag. Då var hon fortfarande ledsen. Därför visar jag inte lapparna… de dagar då det är utflykt eller presentutdelning så stannar jag hemma, säger att jag är sjuk. Eller har det hänt att jag har åkt med och sagt att jag glömt min matsäck. Då får jag smaka av min kompis Eva.” – Flicka, medlem i projektet
”Vi spelar fotboll på rasterna. Och jag är rätt så duktig. I alla fall säger Johan och Anders det. Jag är så bra att jag lätt kunde vara med i deras fotbollslag, spela riktiga matcher och ha en lagtröja med nummer. Som Zlatan! Tränaren säger att jag är välkommen. Jag pratade med mamma, men medlemsavgiften till klubben är 500 kronor, och sen måste man köpa träningsoverall som bär klubbens märke. Jag har inga riktiga fotbollsskor, men har sagt att jag kan spela i mina gamla gympadojor. Men mamma säger att det är för dyrt i alla fall. Jag har sagt till Johan och Anders att jag funderar på att börja, men att jag har fått frågan från ett annat lag med som jag ska testspela med först. Det är ju inte sant, men då slutar Johan och Anders att fråga för en stund.” – Pojke, medlem i projektet