”Värsta platsen på jorden för en kvinna”

Katrine Marçal

Katrine Kielos om det sexuella våldet i Kongo

Det är den värsta platsen på jorden för en kvinna. Det sexuella våldet i Kongo är brutalare och mer omfattande än någon annanstans. Vi tänker inte på detta när vi köper en ny mobiltelefon. Antagligen vet vi inte att vi borde.

Ungefär var tredje kvinna i Kongo har våldtagits. Enligt UNICEF är hälften barn. Trädgrenar trycks upp i underliv. Yttre och inre könsorgan förstörs med bajonetter. Omvärldens tystnad är öronbedövande.

Soldaterna i de många sinsemellan stridande grupperna i östra Kongo, letar inte efter militära mål, de letar efter gruvor. Malmen coltan smugglas ut ur landet för att användas i mobiltelefoner, bärbara datorer och Play Stations.

Fler människor har dött i Kongo sedan 1998 än i Irak, Afghanistan och Darfur tillsammans. Ett fredsavtal undertecknades i januari 2008 men en fred som bara gäller halva befolkningen är ingen fred. Drygt tusen våldtäkter begås varje månad.

I bästa fall blir de statistik i någon FN-rapport. Världen skakar av sig de ofattbara siffrorna lika snabbt som de ökar. Krig mot kvinnor är inte en prioriterad fråga.

Samma mönster går att utläsa från massvåldtäkter i antikens Grekland till våra dagar. När soldater våldtar i krig våldtar de kvinnan inför hennes familj, släktingar och grannar. Man vill skambelägga den man eller grupp av män som antas äga henne. Det är själva syftet.

Kriget tillhör mannen. Våldtäkterna är våld mellan män som råkar utspela sig på kvinnors kroppar. Kvinnan är inte en människa, hon är ett slagfält och behandlas därefter. Våldtäkt i krig passerar i princip ostraffat.

Det senaste seklet har massvåldtäkter i krig begåtts vid sex tillfällen. I Nanking 1937, i de våltäktsläger som japanska soldater höll sig med under andra världskriget, i slutstriden om Berlin 1945, under konflikten mellan Bangladesh och Pakistan på 1970-talet och i Rwanda och Bosnien under 1990-talet. ”Aldrig mer” säger vi varje gång. Men vi ljuger. För vi agerar inte därefter.

Våldtäkt är inte en biprodukt av krig, en konsekvens av krig eller ens ett vapen i krig. Våldtäkt är krig. Kvinnor är också människor och situationen i Kongo borde angå oss alla.