Ska man berätta om snedsteget?

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-11

Otrohet är vanligt – och de flesta väljer att tiga för sin partner

En flirt i all hemlighet eller ett flyktigt möte för spänningens skull.

Din partner vet inget. Anar inget.

Frågan är; borde du berätta om snedsteget eller gör du bäst i att hålla tyst?

Det händer i nästan hälften av alla långa relationer. Ändå är det få som väljer att berätta om sin otrohet. Kanske var det bara en engångsgrej, lite för mycket vin i kroppen med ett meningslöst hångel som följd. Är det värt att berätta om?

– Naturligtvis bör man ha som utgångspunkt att vara ärlig med sin livspartner. Men det finns inga enkla svar på frågan om man bör berätta om otrohet eller inte, säger psykoterapeut och socionom Mattias Hellberg på ALL Psykoterapeutgruppen i Stockholm.

I sitt arbete träffar han ofta människor som undrar hur de ska förhålla sig till sin egen otrohet. En del har varit ärliga och berättat om sitt snedsteg med konsekvensen att deras partner omedelbart packat sin väska och gjort slut. Andra som berättat har blivit förlåtna och fått komma tillbaka, kanske fler än en gång.

Lögnen blir ångestfyllt lidande

Definitionen av otrohet och vår syn på den spelar in. Liksom hur trygga vi är och hur bra vi mår i våra relationer. Och det grundläggande, såklart; varför var jag otrogen?

Enligt Mattias Hellberg är det viktigt att den som bedragit tar reda på vad det var som gjorde att han eller hon valde att bedra sin partner. Om man inte själv vet eller förstår — hur ska man då kunna förklara för någon annan, undrar han.

Många som varit otrogna har svårt att själva förstå varför det hände och väljer därför att hålla tyst. Kortsiktigt kanske den strategin fungerar – men på sikt, tror Mattias Hellberg, att lögnen eller hemligheten förvandlas till ett ångestfyllt lidande för den som bedragit.

För den som berättar kanske allt å andra sidan slutar i kaos. Det som tagit ett halvt liv att bygga upp kan vara över på ett ögonblick. Och kvar finns fortfarande frågan: Varför?

– I många fall tror jag att det är så enkelt att tillfället gör tjuven.

– Otrohet är oftast inget man planerar. Kanske är det därför det är så svårt att förstå? Jag menar hur förklarar man för den man älskar att ”jag riskerade dig för att jag behövde bli bekräftad i en timme?”

Anledning att göra slut

En annan situation kan vara att välja otroheten som ett sätt att avsluta en dålig relation. Man vill helt enkelt hitta en anledning att göra slut.

– Sedan finns det människor som mår dåligt och straffar sig själva med att vara otrogna. De tycker inte att de är värda att leva i en nära relation med allt vad det innebär.

Just den kategorin människor riskerar att fortsätta sitt beteende och vara notoriskt otrogna om de inte jobbar med att förändra sin självbild.

– I förlängningen saboterar de sina egna liv mer än andras. De begår samma misstag om och om igen, och lyckas kanske aldrig hålla ihop en relation.

Hur gör man då för att undvika otrohet i ett förhållande?

– Vågar vi vara ärliga och berätta för våra partners om våra innersta behov kan vi minska risken. Men det kan samtidigt vara oerhört läskigt och utlämnade att blotta sina tankar för någon.

Mattias Hellberg menar att det vi människor tycker utåt sett är en sak. Det som försiggår inne i oss kan vara något helt annat.

– Det är just de inre tankarna vi behöver dela med vår livskamrat. Gör vi inte det riskerar vi att förminska oss själva och söka bekräftelse på

annat håll.

När gör man bäst i att inte berätta om sin otrohet?

– Har man en god relation bör man kunna ta sig igenom ett snedsteg tillsammans. Däremot tror jag att en bedragen och sårad partner har svårare att förlåta och återfå tilliten om otroheten varit kontinuerlig, säger Mattias Hellberg.