”Farmor ville kasta sten på oss”

Helena Utter

I Serbien finns en handfull öppet homosexuella – Majda, 29, är en av dem

Första Pride-festivalen slutade i vad landets gay community kallar för The Belgrade Massacre. I år är det dags för nytt försök. Majda Puaca, 29, är en av initiativtagarna.
– När min farmor fick höra att jag är med och arrangerar sa hon: Synd att jag är för gammal. Annars skulle jag komma och kasta stenar på er.

helskärm

Majda Puaca är 29 år och jobbar på en kvinnorättsorganisation i Serbiens huvudstad Belgrad.

Hon är också en av få öppet homosexuella i ett land där homosexualitet avkriminaliserades 1994 och där två tredjedelar av alla HBT-personer uppger att de utsatts för våld.

– Det finns väl cirka 10 stycken som är öppet gay. Fyra, fem killar och fyra, fem tjejer. Och så jag som väl räknas som något mittemellan, säger Majda Puaca.

Hon berättar om det som gayrörelsen i Serbien gett benämningen The Belgrade Massacre. Det var under Pride 2001 som festivalen utsattes för en organiserad attack av nynazister, präster och fotbollshuliganer.

– Det var precis efter Milosevics fall. Vi var naiva och fulla av framtidstro och trodde att vi skulle kunna arrangera en gay-festival.

Kyrkan protesterar

En anledning att hon tror att det kan vara ett bättre läge för Pride i år, är att Serbien fått sin första antidiskrimineringslag. Godkänd av parlamentet – trots kraftiga protester från bland annat kyrkan. Även om det fortfarande inte finns någon lag mot hatbrott, hoppas Majda Puaca att antidiskrimineringslagen ska ge HBT-rörelsen i Serbien bättre skydd.

– Vi inom queer-rörelsen kräver bara mänskliga rättigheter. Kunna gå på gatan och hålla sin flickvän i handen utan att utsättas för våld. Serber är homofober. En undersökning förra året visade att 70 procent av serberna anser att homosexualitet är en sjukdom som behöver botas. Inte ens politiker som vill stötta oss kan göra det, de skulle förlora för mycket röster på det.

Men hur går kampen till i ett land där så få lever öppet som homosexuella – och där det inte finns en enda känd person som är gay?

– Vi bygger allianser med andra gruppper som är marginaliserade. När man är förtryckt är det lättare att se annan diskriminering. Vi är antirasister, anitkapitalister och queer-människor som jobbar ihop.

Vilka hoppas ni ska komma på Pride-festivalen – om den blir av i höst?

– Bra fråga. De som är gay är kanske för rädda. Men vi hoppas att människor ska komma i solidaritet. Vi är glada om 20, 30 gaypersoner kommer, säger Majda Puaca.

Närmare EU

Trots trakasserier och homofobi har hon gott hopp om livet i Serbien. En del av ljuset kommer från väst. Ett närmande till EU betyder också att landet måste respektera de mänskliga rättigheterna. Multinationella företag som etablerar sig i landet har ofta regler mot diskriminering.

– Det är en paradox för mig som antikapitalist. Men det har verkligen sina fördelar att Serbien närmar sig väst – även om skälen bara är ekonomiska, säger Majda Puaca.

På besök i Sverige i samband med samarbetet med organisationen Kvinna till Kvinna ser hon ett helt annat samhälle än hon är van vid.

– Det är verkligen olika slags frihet man har i Sverige och Serbien. Att gå mot röd gubbe verkar vara det farligaste man kan göra i Sverige. Å andra sidan, här har jag upplevt små ögonblick av samförstånd som när jag såg en svart transperson inne i Stockholm och våra blickar möttes. Det gjorde mig lycklig, säger Majda Puaca.