”Hela världen kan lyssna på min musik”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-09-24

Ida Maria, 23, kan leva på sin dröm – utan att ha gjort sin första skiva

Ida Maria Sivertsen, 23, har inte ens släppt sin första skiva.

Ändå har hon fans världen över – och de kan varenda textrad.

Artisten själv kallar det magi.

Andra säger internet.

VILL PÅVERKA PÅ SITT SÄTT Ida Maria ser sig som en engagerad person och brinner bland annat för miljön. Men hon stödjer inga föreningar. "Jag är inte så mycket för politiska partier eller organisationer. Jag vill förändra saker på mitt eget sätt", säger hon.

Hon balanserar en bricka med knäckebröd och avokado över gräsmattan. Häller upp kaffe i finkopparna (de utan hål i), tänder en cigarrett och ler.

–?Jag älskar att åka på turné. Efter två dagar hemma nu börjar jag banka huvudet i väggen: jag måste ut och spela igen. På scenen är jag hemma.

Men nu sitter hon ändå där. Bland äppelträd och gräsklippargrannar i det hyrda huset norr om Stockholm.

Fåglarna sjunger och kontrasten till den digitala världen kan omöjligt bli större. Men det är just den världen som förverkligat hennes dröm.

”De kunde texterna”

–?Det är fantastiskt. Folk kan lyssna på min musik över hela världen. De hör av sig från Mexiko, Kina, England, USA... Det känns nästan som något magiskt, säger hon.

Den stora smällen kom med sajten ”My Space”. Ida Maria la ut sina låtar på sidan – och nådde en helt ny publik.

–?Det blev en markant skillnad när vi var ute och spelade. Plötsligt kunde folk första raden på mina texter, utan att jag ens släppt någon skiva. Och jag fick ett fantastiskt bokningsbolag. De hade surfat in på min sida, ringde upp och ville träffas.

”Vill upptäcka nytt”

I Norge finns en enklare motsvarighet till My Space som heter Urørt. I år blev Ida Maria utsedd till ”Årets Urørt” och fick en sponsrad turné och radiospelningar som tack.

Hon har kontakt med fansen via sin blogg och lägger ständigt ut ny musik på sina sidor.

–?Hela nätrevolutionen gör att man kan hitta exakt den musik man gillar idag. Man har communities där man tipsar varandra om liknande musik och det spelar ingen roll var den kommer i från. Man vill upptäcka nytt hela tiden, just för att man har möjlighet till det. Det är en härlig utveckling.

Nu är du ju själv artist. Vad tycker du om den illegala nedladdningen på nätet?

–?Superduper. Min stora skräck är att jag ska bli tvungen att ta betalt för det. Jag tycker inte att man kan äga musik. Det är ju bara luft.

Ska konserter också vara gratis då?

–?Nä, det är ju kroppsarbete.

Hur mycket surfar du själv på internet?

–?Nu hinner jag inte så mycket, tyvärr. Men när jag var som nördigast chattade jag mycket och hade en massa vänner jag inte har mött ens. Vi bara diskuterade musik och skickade låtar till varandra.

Några pianoslingor hörs från det öppna fönstret. En kompis från London sitter på trappan och läser.

Livet är bra och det ska bara bli bättre.

–?Jag har ett liv här som jag kan använda till vad fan som helst. Jag har förverkligat min dröm och nu inser jag att jag faktiskt kan fortsätta med det här.

”Vill ge ut skivan själv”

I höst kommer debutalbumet ”Fortress round my heart” (arbetstitel), som producerats av Håkan Hellströms forne vapendragare Timo Räisänen.

–?Jag vill ge ut min första skiva själv, på mitt eget skivbolag, så att folk inte kan börja plocka och styra i min musik.

Skivbolagsgubbarna i den grabbiga musikbranschen har hon fått nog av.

–?När jag spelar bas och sjunger solo går det ett sus genom publiken. Vadå, kan hon spela bas? Sen får jag sååå mycket komplimanger efteråt, av just äldre män. Och jag tänker: fuck off, du borde förvänta dig att jag kan spela bra eftersom jag är musiker.

Resan fortsätter. Kanske flyttar hon till London i höst, om tio år turnerar hon i Afrika och i 50-årsåldern är hon nog en ”skrynklig kärring” som blivit lärare. Eller möjligen biolog.

Men det är senare. I kväll står hon på en scen någonstans i England och sjunger om Gud och en prostituerad som byter jobb.

Hemma igen.

3 frågor

Då och nu