"Vår tids Mina vänner-bok"

Malin Wollin

Malin Wollin om vän- hetsen på Facebook

Adda mig hit och adda mig dit. Jag undrar; har folk jobb? Och om de har det, har de moral? Mitt jobb är att sitta framför skärmen hela dagarna. Mitt jobb är att försöka veta allt om allt. Jag surfar, bloggar, läser. Jag gör allt det där som folk på vanliga jobb inte borde ha tid med. Och som om hela internet med sina miljarders hemsidor, chatforum och bloggar inte vore nog så har vi nu Facebook, eller var det han som fejs-book som pappa säger.

Facebook är vår tids Mina vänner-bok. När jag var elva år älskade jag min Mina vänner-bok. Tills killen som jag hade chans på skrev att han var kär i Mia, eller om det knep, Kia. Då fick han en smäll på truten och Mina Vänner-boken mitt mellan ögonen. Sedan var det slut på att få Mina vänner-nobben. Tills jag addade Gry Forssell, som valde att ignorera. Trots att hon har fler vänner än den där porrbruden som blev portad från Facebook.

När jag skriver detta har jag 115 vänner på facebook. Det är allt från min syrra till kollegor till klasskompisar samt 40 personer som jag inte har en aning om vilka det är. Men jag har addat dem. Jag addar alla. Om Mattias Flink, Kristi Brud, Tjock-Steffo och Kungen skulle adda mig så skulle jag klicka confirm. Nej, förresten, inte Kristi Brud och Kungen, men de andra. Jag vågar inte säga nej.

Någon som addade mig hade Christer Sturmark i sin lista och då frågade jag om han ville adda mig, eftersom han är så cool. Det gjorde han och det var trevligt, men vad ska jag ha Christer till? Kan jag säga att jag känner Christer nu? Att vi är vänner?

Jag kan acceptera Facebook som ett interaktivt kontaktnät, där man har lösa och fasta kontakter samlade. Jag kan till och med se den som som en uppdaterad variant av skolkatalogen. Men jag vägrar låta den döda min tid.

Folk runt omkring mig förklarar att de är fast i Facebook. Vadå fast? I vad?

Jag har addat alla som har velat ha mig, och så frågade jag Chrille. Vad ska jag göra nu?

Jag vill inte svara på questions. Jag är inte intresserad av superlatives. Jag vill inte veta om jag är 57% lik Gandalf i Sagan om ringen.

Jag behöver jobba. Är det bara jag?