”Jag ville inte träffa någon ny man”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-10-27

Samma kärlekshistoria - men ändå så olika

Hon lever småbarnsliv med dagiskaos och vaknätter. Han lever ensam – med kvällar på krogen. Hur i hela friden får de ihop det? I dag berättar Lia, 30, och André, 36, om sin kärlekshistoria – från varsitt håll.

Lias berättelse

Lia hade bestämt sig:

Hon skulle fixa föräldrarollen ensam tills dottern fyllde arton år.

Då kom kärleken.

Partyglad och barnlös.

Var det bra eller dåligt att André inte hade några egna barn?

Mammaledigheten tog slut och något annat tog vid. En kärlek hon aldrig hade räknat med slog sig ner vid fikabordet.

Hans namn var André.

En kollega hon visserligen redan hade spelat pingisspelet ”Rumpan” med, men det var också allt.

– Jag hade allt fokus på att ta en dag i taget, att klara mig som ensam förälder. Att träffa någon ny var inget jag ens tänkte på, säger Lia Afework, 30.

Skulle vara ensam

Livet var annorlunda nu.

Hon var ensam med tvååriga dottern Julia. Ensam med en lägenhet, ensam med räkningarna, ensam med ansvaret.

Och så skulle det förbli.

– En del singelmammor kanske verkligen vill ha nån som hjälper en med allt. För min del hade jag lika gärna kunnat göra det här själv i arton år.

Men kärleken har sitt sätt. Den tar sig fram där den vill ta sig fram.

Arbetskollegan André Khayat, 36, kom från ett annat håll – utan egna barn och med singelmänniskans frihet och tankar. Det märktes.

– När vi började prata om att göra en resa tillsammans, så sa han att där och där kan vi gå ut och festa... Okej, men glöm inte att Julia också är med, säger Lia och skrattar.

Lät det ta tid

Knappt två år har gått sedan dess. Nu sitter de intill varandra i den bruna skinnsoffan och ler lite generat när de minns tillbaka.

Mellan dem sitter Julia, nyss fyllda tre år, och pillar med några födelsedagskort.

– Det skulle klicka mellan mig och André. Men också mellan dem två, säger hon och nickar åt deras håll.

– Det var ett absolut krav.

Men ”klicket” dröjde. Och de lät det ta sin tid.

– I början träffades vi mest ute, gick och fikade, så att Julia skulle få smälta det. Jag ville inte att det skulle bli: ”Pang, här har du din pappa!”. Efter några veckor började han sova över här, men han har hela tiden haft kvar sin egen lägenhet.

André och Julia skulle få tid att finna varandra. Men även Lia behövde tid att hitta sin nya roll.

– Jag fick jobba med att ge André en plats i familjen. Att låta dem två bygga upp sin egen relation och lita på att de kunde klara sig själva. Det var svårt och det tror jag att många mammor kan känna igen. Men nu är han nästan mer med Julia än vad jag är.

Det har varit tufft

– Bra! Det har förenklat allt. Eftersom Julias biologiska pappa inte alls finns med i bilden så är det bara vi tre nu. Om det funnits fler barn, med en annan mamma, så hade jag nog inte orkat med det.

De förnekar inte att det varit tufft.

Den första himlastormande förälskelsen får snällt se till att komma i andra hand när det finns ett barn att ta hand om.

– Min mamma passade Julia ibland så att vi kunde gå ut på bio eller gå på nattklubb. Man vill ju umgås hela tiden när man har träffat någon, men det har vi inte kunnat.

Snart hoppas de kunna komma iväg på sin första semesterresa. Planerna finns också på att lämna lägenheten i Husby och kanske köpa ett hus framöver.

Platsen lär de behöva.

– Ja, vi vill jättegärna att Julia ska få ett syskon.

Andrés berättelse

André fick sin Lia.

Och en två år gammal kärlekssabotör på köpet.

Jag visste verkligen inte vad jag gav mig in på, säger André.

Kärlek börjar med bråk.

När Julia, 3, kastar med flätorna framför kameran och ler sitt mildaste leende kan det vara lite svårt att förstå.

Hon är inte ens en halvmeter lång. Men hon vet redan hur man ställer krav på killar.

– Det var ett väldigt stort motstånd, säger André Khayat, 36. Hon var svartsjuk och tyckte nog att jag tog hennes mamma ifrån henne.

Saboterade relationen

I början när Lia och André höll varandras händer kunde Julia springa fram och slå isär dem. Förälskelsen fick en svår motståndare.

– Det var på gränsen. Hon surade och grinade och gjorde allt för att sabotera vår relation. Första gången trodde jag att jag gått in i något helt omöjligt.

Nu, när snart två år har gått, kan han unna sig den uppriktigheten. Nu vet han hur bra det gick – och att det var värt det. Nyckelordet har varit tålamod.

– Det viktigaste är att inte tränga sig på. Det vi har måste vara något man bygger upp med tiden och det får ta den tid det tar.

Tänkte inte på barn

André bytte liv med ett fingerknäpp. Från spontana partykvällar, kompisträffar, resor – till ett inrutat småbarnsliv. När jag undrar över omställningen svarar han med ett solidariskt leende.

– Det finns inga omställningar som är helt smärtfria. Det handlade om att genast acceptera att Julia finns och är en del av allting.

– När jag först träffade Lia tänkte jag inte ens på att hon hade barn. Sen var det försent (skratt).

Köpte nanny-böcker

Successivt växte han in i rollen som förälder. Nanny-böcker köptes in på löpande band och kunskaperna ökade. Hans ansvar likaså.

– En stor fördel är att jag och Lia har samma uppfostringsmetoder och samma värderingar i mycket. Det måste man nog ha om det ska fungera i längden.

Och nog har det fungerat. Julia har självmant bestämt sig för att ge André sin allra finaste bekräftelse.

Nu heter han pappa.

Följ ämnen i artikeln