Trippel glädje för familjen Engstrand

Åsa Passanisi

Helen och Fredrik Engstrand fick sitt livs chock när läkaren berättade att de skulle få trillingar.

— De rekommenderade oss att ta bort ett av fostren, men det hade vi inte kunnat leva med, säger de.

William, Robin och Oliver föddes 19 april i år, efter 32 fullgångna graviditetsveckor.

När Söndag besöker familjen hemma i Vallentuna har två av pojkarna precis vaknat.

Fredrik bär vant omkring på William och Oliver medan Helen visar oss ut i uterummet.

Storasyster Jessie, 3, är på dagis och Helens tioårige son, sedan ett tidigare förhållande, har flyttat hem till sin pappa.

– Det gjorde han så fort han fick veta att vi skulle få trillingar, berättar Helen och erkänner att tre barn till inte var något som – Men nu när man ser på dom så känner vi lycka över att vi beslutade oss för att behålla alla, säger hon samtidigt som det börjar gny från trillingvagnen.

Det är Robin som har vaknat. Fredrik lassar över William och Oliver till mammas famn och går för att hämta honom.

– Man måste vara två för att klara av trillingar, säger hon bestämt. Två bebisar kan man bära själv och flaskmata på samma gång utan problem.

Men tre, det går bara inte.

När Fredrik kommer tillbaka med lille yrvakne Robin är det dags för mat.

– På ett sätt har vi haft tur. Vi har ju barn sen tidigare och är inte alls nojiga av oss. Vi slipper göra ”förstabarns-misstagen” med trillingarna. Med Jessie hade vi inte samma rutiner, hon styrde vårt liv på ett helt annat sätt. Trillingarna har vi varit mycket hårdare med, säger hon.

Gått över förväntan

Både Helen och Fredrik tycker att det gått över förväntan med pojkarna. Alla sover nätterna igenom och har redan fått acceptera att mamma och pappa inte alltid rusar fram och plockar upp dem så fort de gnyr.

– Om de är mätta, torra och inte har ont kan vi prioritera att plocka ur tvättmaskinen trots att de gnäller, säger Fredrik när han kommer tillbaka med tre vällingflaskor.

Bägge menar att de praktiska bestyren går att lösa – även om det är tufft många gånger.

– Första månaden bytte vi omkring 25 blöjor om dagen. Då undrade man hur det skulle sluta. Vi var helt gråtfärdiga. Nu fasar jag mer över den dagen när pojkarna kommer hem och säger ”jag vill ha en moped, pappa”. Alla tre på en gång.

Fredrik menar att han inte vill att sönerna ska behöva avstå från dyra aktiviteter som ishockey bara för att de råkar vara tre.

Men att ha trillingar är dyrt. Bara en trillingvagn kostar 20Ì´1;000 kronor. Och bilen fick familjen byta mot en niositsig buss. Ändå, menar både han och Helen att det jobbigaste med att ha trillingar inte är pengarna, utan att få tiden att räcka till för alla barnen.

Väcker uppmärksamhet

Något som familjen har svårt att vänja sig vid är all uppmärksamhet pojkarna får från främlingar på stan.

– Alla viskar och pratar. Det går som ett eko av - "kolla, trillingar" genom alla man ser, säger Fredrik skämtsamt, men betonar att det kan vara jobbigt också.

– Om vi är på en restaurang och äter mat har vi alltid en stor turistskock runt vagnen. Det är inte alltid jättekul... och när vi var på Skansen var trillingarna en större attraktion än djuren.