”Hur blir jag mer kär i min pojkvän?”

Läs senaste chatten med Eva Rusz

Eva Rusz säger: Hej, nu finns jag på plats!
Moderator säger: Då börjar vi med frågorna..!
denise säger: Hej Eva. Är inte särskilt kär och attraherad, ändå vill jag vara tillsammans med min kille för han är trygg och jättefin. Har sällskapat i ca 6 mån, umgicks en del före det som vänner. Hur jag än försöker lyckas jag inte trigga fram mera kärlekskänslor, som mest kan det beskrivas som förtjusningskänslor. Vad göra?
Eva Rusz säger: Känslor kan inte framkallas på beställning, men det är bra att du försöker. Förösk fokusera dagligen på hans goda sidor, fundera ofta på vad han betyder för dig när han gör dig glad och lycklig. Trygghet är viktigt i en relation men givetvis har attraktionskraften en viktig del i det vi kallar kärlek. Försök koppla bort att du "måste" känna på ett visst sätt ett tag framöver. Försök "bara vara" i dagen och fyll på inom dig med de goda minnena av situationer och dagliga erfarenheter du gör. Du kan givetvis också försöka dagdrömma om hur hans kropp, dofter och utseende ser ut och fantisera, liksom försöka se i bilder inom dig själv hur din attraktion för honom ökar. Ge det tid, för det är tiden som kan avgöra vilka känslor som kan komma att uppstå framöver!
Lena säger: Min kille som är 29 år går fortfarande ut med sina kompisar och dricker sig full. Detta händer ganska ofta enligt mig, men inte enligt honom. Ofta är hans kompisar mkt yngre, tex en av dom är 21... Är det här rätt tycker du? Och hur ska jag prata med honom om att jag tycker det är fel?
Eva Rusz säger: Det känns ju inte bra för dig! Oavsett vilken ålder hans vänner är så är detta ett specifikt beteende du ogillar. Försök fundera över vad som är värst, att han går ut, att han gör det enligt dina önskemål för ofta eller att han dricker för mycket osv. Samtala sedan med honom detta och uttryck vad det är du önskar han skall dra ner på. Ni bör öva er i att lyssna på varandra, båda två. Du kanske behöver höra med honom vilka olika skäl han har för att bete sig så? Han kanske vet eller så behöver han fundera själv ett tag på detta. I bra relationer bör man lyssna och lära av den andre men det betyder inte att man till 100% måste förändra sig i allt som partnern önskar. Det handlar om att ge och ta.
sabina säger: Kan man bara bestämma sig för att bli kär, eller handlar det verkligen om kemi, som inte går att påverka? Vad göra om man vill men inte alltid känner?
Eva Rusz säger: Ofta handlar faktiskt attarktion och förälskelse om en slags kemi som sätts igång i hjärnan, men vi tänder ju på olika personlighetstyper, på dofter och på olika ideala föreställningar om utseendet osv. Man kan vilja bli kär och bli det senare likaväl som man kan bli kär vid en tidpunkt när man inte "vill" det.
Tina säger: Hej Eva. Jag och min sambo har varit ett par i ett år nu. Vi älskar varandra mycket, men vi tjafsar en hel del. Vi har svårt att nå varandra. Har du tips på hur vi kan lära oss kommunicera bättre och lyssna till varandras behov? Tack.
Eva Rusz säger: Ja, sätt av tid kanske en gång i veckan och ta itu med de "tjafs-situationer" ni har haft. Låt den ene få prata utan att bli avbruten, ansträng dig att lyssna aktivt. Ställ sedan frågor och "undersök" vad den andre menar, hur det kommer sig att denne har reagerat som den gjort och vad den andre önskar att du och han/hon skulle kunna göra i stället? Sen byter ni och gör samma sak. Välj sedan ut EN typsitaution som ofta brukar komma igen, och jämka ihop ett sätt som ni båda kan agera utifrån, och som borde minska tjafset. Till exempel säga" nu slutar vi, vi släpper det här nu" eller att ni tar en paus i tjafset eller kanske till och med skriver ner situationen och sen säger "vi tar itu med den på söndag" eller liknande. Man kan lära sig nya sätt att agera på och man kan också skjuta upp eller avstå ifrån att triggas igång, ofta känns det outhärdligt att inte alltid lösa alla konflikter men du kan sedan märka att man ofta också kan glömma vad man var osams om efter någon timme eller så. Öva allstå dagligen.
Anonym säger: Min fru är manodepressiv, bor på annan ort, är inlagd emellanåt för självmordsförsök, har otrohetsaffärer. Snart är det jag som inte orkar med att jobba och sköta alla fyra barnen ensam, vad ska jag ta mig till?
Eva Rusz säger: Oj vad sorgligt och jobbigt! Din fru är psykiskt sjuk, får hon bra vård? Hör dig för om du kan få någon som hjälper dig hemma, det är ett stort lass att dra med fyra barn. Liksom det är för både dig och barnen att mamma mår så dåligt! Fråga även sjukhuset där hon ligger inlagd om de kan ha resurser att söka hjälpa och avlasta dig.
Alexandra säger: Hej. Jag och min sambo har facebook. Är det ok att lägga till gamla ex och kommunicera med dom? Det gäller oss båda såklart. Tack.
Eva Rusz säger: Om ni båda tycker detta är ok så är det förstås OK.
ellinor säger: Jag älskar verkligen min pojkvän på nästan alla sätt och vis. Det som jag tycker är ett lite jobbigt problem är att han tar för givet väldigt mkt. Det ÄR jag som ska laga mat o.s.v. Han är väldigt bortskämd och bor fortfarande hemma när han nu börjar närma sig 30... Hur ska jag tackla detta?
Eva Rusz säger: Be honom flytta hemifrån, vill du bo ihop med honom? Och agera inte hans mamma när han kommer hem till dig. Om du fortsätter skämma bort honom kan han ju aldrig lära sig vad man skall göra i en relation och i ett hem. Visa honom enklare hushållsgöromål, ta det med ett leende och ha en liten "skola" hemma hos dig så får han lära sig det hela.
Malin säger: Hej Eva! Min kille och jag har väldigt jobbigt i vår relation. Jag är en riktig känslomännsika och pratar om känslor mycket både positiva/negativa. Min kille däremot har aldrig lärt sig att prata om och hantera känslor varken positiva/negativa. Speciellt negativa, händer det något låtsas han som ingenting tills det äter upp han innefrån. Gråta går absolut inte, när han får en tår i ögonvrån väljer han att få ett utbrott och bli vansinnig istället för att gråta. Och det tär på våran relation. Hur ska vi lära oss kommunicera och vad kan han få för hjälp med sina problem? Kram Malin
Eva Rusz säger: Män och kvinnor är inte helt lika vad det gäller vår känslomässiga hantering. Mäns puls och stressnivå ökar ofta mer än kvinnans då bråk uppstår. Kvinnor pallar mer stress och vill ofta reda ut saker, med svaret att vissa män går in i tigandets mur och avviker dvs flyr tills de kanske "exploderar" som du beskriver. Försök att ta upp mindre sjok av problem, ta det lugnt då du gör det. Be honom fundera på saken. Be honom att inte fly, försök skapa lugna stunder där ni kan tala om det som skett. Red inte ut något då ni båda är överhettade av känslor. Det går att komma tillrätta med detta om man förstår att vi kan vara helt olika i vissa fall....
Linda säger: Min kompis vill göra slut med sin kille, men kan inte för då ringer hans mamma till hennes mamma och min kompis blir utslängd. Vad ska hon göra? Vad kan jag göra? Hon har inga pengar och inget stöd från hennes familj, inga släktingar heller.
Eva Rusz säger: Usch vad tråkigt och ledsamt detta låter. Men frågan är om det verkligen kommer att stämma att hon blir utslängd om hon gör slut med sin kille? Det kanske är ett jättedumt hot som hennes mamma försöker med i syfte att hon skall vara kvar i relationen? Men din kompis måste ju få avgöra själv vem hon vill vara ihop med. Kan du i värsta fall stötta henne och låta henne bo hos dig ifall det skulle bli så stormigt som ni befarar? Ofta kan denna typ av heta känslor gå över efter ett tag. Svårt att vägleda men, kan du prata med din kompis mamma också? Fundera. Kanske ni tillsammans kan skicka ett brev till mamman, eftersom ett brev läser man ofta och då kan ni i det förklara varför hon inte vill ha en relation, men också förklara att en mamma inte har rätt att slänga ut sitt barn vind för våg för att barnet inte är ihop med en kille?!
Steffie säger: Hej! Min barndomsvän har "gjort slut med mig" p.g.a att jag inte är med i singellivet längre. Hon tycker jag är konstig för att jag inte vill åka på dubbeldejt med henne och träffa andra killar, och när jag sa nej sist så "gjorde hon slut". Är hon verkligen en bra vän?? Hon klagar även ofta på min kille, och påstår att han inte är en bra människa.
Eva Rusz säger: Tro mig, man kan "göra slut" men bli vänner igen efter ett tag. Förösk ta det lugnt och låt hennes beteende lägga sig. Fortsätt du att ha din relation och visa att du i vart fall vill fortsätta vara hennes vän trots att hon beter sig så barnsligt! Lugn, gammal vänskap brukar sällan rosta igen helt.
BjörnE säger: Hej Eva. Igår fick jag reda på att min flickvän sedan ett par månader, fått besked om att hennes mamma hittat en knöl på ett av brösten. Hon är helt förtvivlad och rädd. Jag är rädd att jag ska förlora henne p.g.a detta och frågar dig just nu vad jag kan göra för att hjälpa henne? Hon säger att hon inte har lust eller energi till någonting annat än att vara med hennes familj och samtidigt att hon inte vill göra slut med mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag vill vara där med inte vara en börda för henne.
Eva Rusz säger: Vad fint att du tänker så som du gör! Stå kvar vid din tjejs sida och säg att att du kommer att finnas där oavsett hur hon mår. Du kan ju erbjuda dig att lyssna på henne i fall det blir för jobbigt men du bör vara beredd på att hon kanske inte orkar vara så nära dig som hon skulle önska eller som ni har varit ett tag framöver. Knölen kan ju vara godartad med. Detta är en krissiuation, då behöver man egentligen bara finnas där och vara till hands. Och då hon inte har lust eller energi så har det inte med dig att göra, kom ihåg att inte ta hennes beteende personligt! Intyga ofta att du gillar henne och så vidare.
Moderator säger: Nu är tiden tyvärr snart ute, dags för dagens sista fråga!
Anonym säger: Hej! min mamma har varit deprimerad stora delar av min uppväxt, sedan hon var otrogen och sedan skiljde sig från min pappa har det blivit ännu värre, har väldigt svårt att förlåta henne, och känner mig väldigt bitter på henne, ändå tycker hon synd om sig själv och vill att man ska stötta, ibland är jag jättesur och känner att jag inte vill ha kontakt med henne, och vissa stunder tycker jag synd om henne.. hur ska man förhålla sig till henne, vill inte bli som min mamma!
Eva Rusz säger: Jag förstår dina reaktioner och visst är det så att det är föräldrarna som bör stötta sina barn. Jag tycker du skall skaffa dig en egen samtalskontakt, ungdomsmottagningar har tex det, där man kan gå tills man är 24 tror jag. Då du fått det kan du bearbeta din barndoms upplevelser, och få hjälp att finna ett förhållningssätt gentemot din mamma, alt att ni två tillsammans på sikt går och samtalar. Men först skall du ha stöd!
Eva Rusz säger: Tack alla com chattat! Stor kram till er alla! Eva.
Moderator säger: Det var tyvärr sista frågan för idag, stort tack till dig Eva och tack till alla er som chattat. Trevlig helg!