Inta vidderna i spåren av en dåre

Don Quijote fyller 400 och hela Spanien firar - Resa har utforskat hans hemtrakter

LA MANCHA

På en plats vars namn är La Mancha red en dåre på en häst med sin lans.

I år fyller riddaren av den sorgliga skepnaden Don Quijote 400 år och hela Spanien firar.

Hans övermän, väderkvarnarna, de står kvar.

Värmen sköljer över armarna och jag märker hur färgen på min hud börjar skifta från svenskt vårvit till mörkt röd.

Galet korståg

Egentligen krävs det en galning för att ge sig ut på korståg mitt i heta La Mancha på en ranglig häst.

Vi sitter i bil men att följa Don Quijotes färd genom centrala Spanien känns ändå dumdristigt. Tills vi kommer fram.

Varmt, klibbigt och med damm i ögonen upptäcker vi bakgrunden till en av världens största romaner.

"La Ruta de Don Quijote" genom de eviga slätterna i La Mancha är vägar som riddaren själv tog och som vi och alla andra besökare slaviskt följer med hjälp av kartor och vägskyltar.

För 400 år sedan föddes Don Quijote i huvudet på Cervantes. I dag är han en av världens mest kända spanjorer och många vill följa hans irrfärder och vara riddare för en dag.

Men hade Don Quijote funnits i dag hade han gjort bäst i att börja sina korsfärder i Toledo. Som vi gör.

Medeltiden är nära

Vapenaffärer med gamla rustningar och svärd fyller varje trångt och backigt kvarter i den forna spanska huvudstaden.

Stora riddare med lansar och sköldar paraderar i gathörnen, husfasader skyddar oss från solen och medeltiden har aldrig känts närmare.

Inspirerande stad

I Toledo hamnar också Cervantes, som i boken beskriver hur han hittar fortsättningen i sagan om den godhjärtade riddaren och hans ständige följeslagare Sancho Panza just här.

Några mil härifrån ligger Consuegra. En by känd just för ingenting förutom i år då alla vill hit. Snart förstår vi varför.

I horisonten tornar sig de första vita, något skrangliga, väderkvarnarna upp sig. Små kroknande kvarnarmar sträcker sig mot himlen, utsikten mot slätterna är ändlös och kvarnarna har alla fått namn.

Inne i en av dem, "Rucio" - döpt efter Sancho Panzas åsna - står Pedro Martinez de Rodriguez och kränger allt med den trådsmala riddaren som motiv.

Rund, glad och med många visdomsord om livet hojtar han på alla möjliga språk.

-Klart jag kan lite japanska, det är bra för affärerna, säger han med armarna om turisten Yoko Nagai från Japan.

På frågan om han har läst boken stirrar han först bara på mig. Sedan knackar han sig i pannan med långfingret och frågar om jag inte är riktigt klok.

-Vet du hur tjock den är? säger han och måttar upp en decimeter med tummen och långfingret.

- Den är ju hur stor som helst, men jag vet i alla fall vad den handlar om.

På jakt efter kärleken

Vår färd går vidare genom medeltidens Spanien - på vägar där hästen Rosinante suktade efter vatten, där Don Quijote slogs mot påhittade fiender och till El Toboso så klart.

Här bor Dulcinea - Don Quijotes hjärtas dam.

Varje gathörn har fått namn efter romanen, statyer av riddaren står överallt och där, på den smalaste av alla gator, ska hon bo. Sköna Dulcinea.

Vi kikar in genom fönstret, knackar lätt på rutan. Ingenting.

Ett par snabba bultningar på dörren. Ingenting.

På plats lär vi oss att det inte är någon idé att försöka träffa en romanfigur i hennes hus vid fyra-tiden på eftermiddagen.

Det är siesta då.

Oskuldsfull riddare i en ond värld

helskärm

Per Ek