Inget är sig längre likt i varghägnet
Uppdaterad 2019-07-03 | Publicerad 2016-01-28
Djur. Det var ingen som trodde att det kunde hända - att den flaskuppfödda flocken skulle attackera sin "förälder". Men så hände det ändå och efter det blev ingenting sig likt i varghägnet.
– Det var förfärligt. Allt bara exploderade mellan och inom oss. Vi kunde inte förstå det som hade hänt, säger Mats Amundin, forskningschef på Kolmårdens djurpark.
Han berättar att parkens långa arbete med de åtta vargarna i flocken hade gjort dem övertygade om att relationerna mellan djurskötarna och djuren var starka och positiva. Men det visade sig olyckligtvis vara fel.
– Jag har genom det här blivit ödmjuk och tar inte längre någonting för givet. Och som forskare är det bra, säger Mats Amundin.
Slutade med kontakt
Vi står vid staketet till varghägnet i Kolmårdens djurpark. De vargar som skyggt tittar upp på oss och sedan tyst smyger bort mellan tallar och granar är inte samma vargar som orsakade den 30-åriga djurskötarens död 2012. Den vargflocken finns nu i ett hägn som inte är tillgängligt för allmänheten och de lever nu sina liv helt utan närkontakt med människor. Den enda kontakt de har med sina skötare är från varsin sida av ett stängsel.
– Direkt efter olyckan slutade vi med all närkontakt mellan varg och människa. Så genom det så är ju de säkerhetsbrister som nu lyfts fram i åtalet inte längre aktuella. Ingen går längre in till vargarna, säger Mats Olsson, som är vd på Kolmården.
Han tycker att det är skönt att det äntligen väckts åtal kring dödsfallet så att parken och dess anställda kan gå vidare
– Men det jag framför allt vill säga är att vi är så ledsna över att det här ens kunde hända.
Blev konfunderade
Bakom oss i hägnet kommer några vargar försiktigt smygande bland träden. De kastar förstulna blickar upp mot den utsiktsplats vi står på och försvinner sedan upp på en höjd i hägnet.
Enligt Mats Amundin anpassade sig vargarna snabbt till ett liv utan närkontakt med skötarna.
– Vargarna brukade, precis som hundar, vifta på svansen och komma fram till skötarna och slicka dem i ansiktet när de kom in i hägnet. Omedelbart efter dödsfallet, när vi slutade att gå in till dem var de lite konfunderade. Men nu har de slagit sig till ro. De har varandra och det är den viktigaste enheten för dem.
TT