Pragmatism bakom Trumps "bromance"

Ryssland. Det blåser nya vindar mellan Ryssland och USA - åtminstone på ytan. Donald Trump och Vladimir Putin dunkar varandras ryggar och uttrycker förhoppningar om bättre relationer. Bakom det retoriska tövädret finns rationella motiv.

Det är ganska lätt att lista ut vad Moskva hoppas få ut av maktskiftet i Vita huset. Framförallt ligger det i Kremls intresse att de sanktioner som infördes med anledning av den ryska inblandningen i Ukraina ska lyftas.

– Det är klart som korvspad att ryssarna hoppas att Trump ska sälja ut Ukraina, erkänna annekteringen av Krim, säga att konflikten i Donbass är en intern angelägenhet, att Arktis ska öppnas för energiutvinning och att Bashar al-Assad kan sitta kvar i Syrien, säger Stefan Hedlund, professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet.

– Om Trump sedan tänker leverera vad ryssarna vill ha är en helt annan fråga.

Samarbete mot IS

USA:s tillträdande ledare har öppnat för fler överenskommelser med Ryssland än vad någon amerikansk president gjort på länge.

– Han har sagt att han vill ha en allians i kampen mot IS. Sedan har han en allmän inställning att Ryssland är en stormakt med ekonomiska resurser och stora energitillgångar som det är bättre för USA att ha goda förbindelser med, säger Jan Hallenberg, senior professor vid Försvarshögskolan.

Trump har sagt att han ser på utrikespolitik som en serie affärstransaktioner för USA:s räkning. Mannen han utsett till ansvarig minister - Rex Tillerson - leder ett av världens största energibolag, oljejätten Exxon Mobil.

En affärsmässig syn på internationella relationer är mer tilltalande för Moskva än en utrikespolitik byggd på liberala värderingar. Men Tillerson behöver inte nödvändigtvis innebära goda nyheter för Kreml - även om han har varit vän med president Vladimir Putin i åratal.

– Många i Trumps gäng är kompisar med Putin, men det betyder inte att de behöver vara ryssvänliga för det. Tillerson är en hårdhudad förhandlare och det kan vara så att den som verkligen känner Putin är den som är allra bäst på att rycka ner brallorna på honom, säger Stefan Hedlund och lägger till:

– Vad Trump tänker vet ingen, inte ryssarna heller. De sitter på läktaren och väntar.

Övertag i förhandlingar

Enligt Jan Hallenberg är det USA som sitter med de starkaste förhandlingskorten.

– Deras maktposition är oerhört mycket starkare än ryssarnas. Sedan beror det på om man är beredd att använda sina maktmedel, vilket Barack Obama inte varit i Syrien. Vi vet inte hur USA kommer att spela sina kort, eftersom Trump inte har någon erfarenhet.

TT: Tror du att Putin är nervös?

– Nej. Han är ingen blåögd kramare av någon, utan ser till egenintressen som möjligheter till sanktionslättnader, bättre handel med USA och ökat ryskt inflytande. Bättre tillväxt skulle innebära en stärkt hemmaopinion. Att ekonomin går dåligt är det som kostar Putin i längden.

TT