Hyllningen till Kalla: ”Extremt exempel”
Publicerad 2018-02-19
PYEONGCHANG. När skidåkningen gjorde en fartökning hängde Charlotte Kalla på.
Flera av de andra svenska åkarna har fortfarande inte lagt in den nya växeln.
– Charlotte och Johan (Olsson) har varit extrema exempel, de har gått sin egen väg, säger Hans-Christer Holmberg, professor i idrottsvetenskap och utvecklingsansvarig inom SOK.
Efter den bleka insatsen av de svenska herråkarna i OS har diskussionen dragit igång. Oskar Svenssons femteplats i sprint och femteplatsen i stafetten är de bästa svenska placeringarna på herrsidan så här långt.
Skidlegenden Thomas Wassberg var kritisk och menade att längdsporten har en utmaning på herrsidan i stort, inte bara på landslagsnivå utan framförallt i de yngre åldrarna.
– Det är en lång historia. Killarna har inte fastnat för längdskidorna, de har inte tränat helt enkelt och tjejerna har gått en annan bana, säger han till Eurosport.
En tjej som gått sin egen väg är Charlotte Kalla.
Och hon är en av få, kanske den just nu enda, av de äldre landslagsåkarna i Sverige som hängt med på den fartökning som skidåkningen gjort generellt.
– Jag tycker att hon och Magnus (Ingesson, tränaren) är föregångare med att tänka innovativt och ta steg och utvecklas, säger Hans-Christer Holmberg.
Charlotte Kalla har tränat extremt för att höja sin förmåga att prestera strax under och på mjölksyranivå.
Hans-Christer Holmlund är forskare och mannen bakom Vintersportcenter i Östersund. Han är också utvecklingsansvarig på SOK. Han är en specialist på uthållighetsidrott och har en förkärlek till längdskidåkning.
Holmlund var på plats under den första OS-veckan och följde de svenska åkarna i träningsspåren.
Hur ser du på den moderna skidåkningens farthöjning?
– Vi har sett att man vill utveckla den anaeroba förmågan (hög intensitet, utan tillgång till syre enkelt förklarat) så man använder både det anaeroba och det aeroba energisystemet. Vi ser att det är mer än tidigare. Sprinten har bidragit till det där. Det har blivit lite andra träningsformer, man kör lite andra former av intervaller. Man kan gå ut med en utgångsfart som är lite tuffare, sen kan man bibehålla den.
Charlotte har hittat en modell och tränar den formen av träning utan skidor?
– Stefan Thomson (Kallas fysiolog) känner jag. Det finns modeller för hur man kan driva laktat i ett gym där man kombinerar styrkeövningar med konditionsträning på till exempel roddmaskin eller stakergo för att chocka kroppen och göra saker den inte är beredd på. Då kan man få andra laktathalter.
Är det nödvändigt att ta de här stegen för att hänga med?
– De är inte så att de har bättre kondition i dag, men de måste gripa efter nya saker. Kläbo (Johannes) hittar något i tekniken. Att hela tiden ligga ett steg bakom. Som Gunde Svan med långa staven eller Per Elofsson med växel tre. Kombinationen av anaerobt och aerobt finns där sedan tidigare. Petter Northug var en föregångare, han var helt trött men kunde ändå fortsätta driva. Han gick på ett mixbränsle.
Hur ser du på svenska lagets herråkares insats kring träning?
– De har en bra insats med sig hit. Jag såg vad han (Wassberg) talade om, han sa att basen var sämre från början. Det är något man ser. Det kanske drabbar vissa idrotter mer än andra idrotter. Norge har en större bas. Sverige har en liten smalare bas.
Ser ni detta inom andra konditionsidrotter?
– Ja, det gör vi.
Framförallt på killsidan?
– Vi har generellt presterat lite bättre på tjejsidan i OS. Det är en tuff sport längd och det gäller att vara väldigt bra tränad. Men Hellner och Rickardsson har tagit olympiska medaljer, man måste se det stora perspektivet. Och ser man till Rickardsson exempelvis har han sitt fokus senare i mästerskapet.
På onsdag är det dags för sprintstafett där allt talar för att Charlotte Kalla får chansen att jaga sin fjärde medalj i Pyeongchang tillsammans med Stina Nilsson.