Ett ovärdigt ledarskap
Arkiv: Lasse Sandlins klassiska krönika från den 5 september 2006
GÖTEBORG. Underliga saker hände minsann i min mejl-box denna tisdag.
En tidigare ständigt ifrågasatt vrångskalle från Ovansjö utanför Ånge blev plötsligt folkets idol i ordningens och redans Sverige.
Själv vidhåller jag att det ledarskap, som denne man nu visade, är ovärdigt ett svenskt landslag.
Stockstraffet avskaffades i Sverige 1841, och sen 1812 ska ingen här längre behöva löpa gatlopp.
Kapten Lagerbäck har återinfört båda straffen.
Det finns i fallet med Mellberg-Chippen-Zlatans nattliga äventyr helt enkelt ingen proportion mellan brott och straff.
Det måste ha funnits massor av möjligheter att välja på mellan det nu utdelade straffet och att bara blunda. Som att det inom själva fotbollen finns först ett gult, sedan ett rött kort.
En goddag-yxskaft-förklaring
Ett brott mot nyligen spikade regler var det, javisst, regler som är till för att följas – men regler som, enligt landslagsledningen, egentligen inte behövs och som inte ens finns nedskrivna.
– Huvudregeln är att reglerna skall följas, som presschefen Thomas Saleteg fick till det i någon goddag-yxskaft-förklaring, fullt värdig Grönköpings Veckoblad.
På sommarens långa lista av idrottsrelaterade skandaler hamnar den här långt ner.
Ingen knark, ingen dopning, ingen sprit, ingen huliganism, inte ens någon sex. Det är straffet som gör det till en skandal.
Men det är ändå häpnadsväckande många som nu hyllar kapten Lagerbäck.
”Heder åt Lagerbäck som försöker göra ett lag av egotrippade, bortskämda 12-åringar”, skriver Per Åke Nilsson.
Han bröt mot sina regler
”Man ska rätta in sig i leden och inte frångå några regler – vad man än tycker om detta”, skriver Marie W Eriksson och tillägger att Lagerbäck aldrig varit någon favorit hos henne men nu vuxit i hennes ögon.
Jag kan hålla med om att ”lite jävla ödmjukhet inte skulle skada” bland dessa stjärnor, men eftersom min huvudtes ändå är att straffet – deporteringen och den offentliga kölhalningen – inte står
i någon proportion till brottet, så har jag svårt att köpa hela historien.
Kan man inte hantera människor, ska man inte heller leda landslag. Det är min enkla slutsats.
Kapten Lagerbäck bryter dessutom själv på måndagkvällen mot en av sina egna påstådda regler – ”Ställ upp för medierna!” – när han på den snabbinkallade presskonferensen vägrar svara på frågor.
Under natten har han tydligen ändrat sig, kanske läst de ännu inte utskrivna reglerna och efter tisdagsträningen på Nya Ullevi gör han också förmodligen sitt livs bästa presskonferens.
Ändå: på något sätt påminner hela den här historien om hockeylandslaget 1993, då Curt Lundmark efter ”Den blöta natten i München” lät två stackars regelbrytare – en skadeskjuten målvakt och en presschef – schavottera vid skampålen i en bespottning utan motstycke i svensk idrottshistoria.
Då handlade det om två icke-aktiva medlemmar i en VM-trupp som skämt ut sig på stan – den här gången om tre aktiva spelare som inte skämt ut sig alls men brutit stammens interna lagar.
Curre Lundmark valde 1993 att lämna ut och förtala sina två gruppmedlemmar – Lasse Lagerbäck har 2006 valt att utpeka sina tre gruppmedlemmar men brottet är ändå så litet, att han hoppas och tror dom vill vara med igen om en månad.
Fan tro’t!
Som Nils Ferlin skriver:
”En kättare i dag
och i morgon en martyr.
Titlarna beror
på herrarna som styr.”
Hade det hänt med Söderberg?
En intressant fråga dök upp idag: hade detta inträffat om Tommy Söderberg varit kvar? (Grattis förresten, Tommy, till de 2–0 mot Danmark!)
Själv tror jag det inte, han hade löst problemet på sitt mänskliga sätt, men det är också en väldig skillnad på att vara etta och tvåa i en organisation.
Några passar i båda rollerna, de flesta inte.
Till sist: att de kvarvarande spelarna respekterar lagledningens beslut och nu inte är beredda att kritisera är självklart.
De har sina egna skinn att vara rädda om.