”Skrev stor svensk friidrottshistoria!”
Wennerholm: Bland det mäktigaste jag upplevt
AMSTERDAM. Michel Tornéus 8,44 i spanska Sierra Nevada är bland det sjukaste jag upplevt i den här branschen.
I första hoppet, med kniven på strupen och utan någon andra chans att ta sig till OS i Rio.
Han känns nästan som en svensk Bob Beamon.
8,44, 8,44, 8,44 – för att travestera Sven "Plex" Pettersson från Mexiko-OS 1968.
Nä, jag tror knappt det är sant.
Michel Tornéus har gått från besviken EM-silvermedaljör i Amsterdam till ett guldhopp i OS i Rio. På mindre än 48 timmar.
Det här rekordhoppet känns som att sikta på Rio och hamna någonstans ute vid Galapagosöarna.
En bra bit ut i Stilla havet och långt ifrån de "ynka" 8,15 som krävdes för en OS-biljett.
Plötsligt är han trea i världen med bara amerikanarna Jarrion Lawson (8,58) och Marquise Goodwin (8,45) framför sig på världsbästalisan.
Det är galet bra.
Skiter i förutsättningarna
Ätt det sedan är en tävling av kastplanskaraktär och under perfekta förhållanden skiter jag uppriktigt i.
Det var både hög höjd (2 300 meter) och perfekt medvind (+1.8), men ingen har förtjänat en OS-plats mer än Michel Tornéus.
Gåtan är att han inte passerat OS-kvalgränsen på det över ett år han haft på sig och tvingades satsa allt på mållinjen.
Jag tror det beror på hans absoluta besatthet av OS, där han är i samma klass som Stefan Holm.
Hela hans fokus har legat på Rio. Han avstod inomhus-VM i Portland i vintras trots en klar medaljchans för att stanna hemma och träna.
I dag kan man säga att den planen fungerat perfekt, men den höll ändå på att kosta honom en OS-plats.
EN centimeter från OS-brons
Michel Tornúes var OS-fyra i London senast 2012, då han var en enda centimeter från ett OS-brons.
Då hoppade han 8,11 som längst.
Nu kommer han till OS i Rio med 8,44 i ryggen.
8,44.
Jag måste skriva det igen för att förstå att det är sant.
Bo Beamons 8,90 beskrevs som ett hopp in i framtiden.
Michel Tornéus hopp är inte av den digniteten.
Men det är ett hopp rakt in i svensk friidrottshistoria.