Wegerup: OS? Då måste Pia våga fundera på...
Inget får vara heligt i jakten på en biljett till Rio
GÖTEBORG. Ett nytt spelsystem.
En ny svensk seger.
Ett nytt svenskt landslag?
Det är för tidigt att säga.
Men visst är generationsskiftet på gång.
Nu måste Pia Sundhage bara våga driva igenom det fullt ut.
”Det va’ väl på tiden”.
Pia Sundhages spontana kommentar om den nya generationen som kommer och om att Oliva Schough och Magdalena Eriksson satt bredvid henne på podiet på presskonferensen och inte ”de gamla vanliga kärringarna”. Vinst mot Moldavien borta, vinst mot Polen hemma.
Sverige har inlett EM-kvalet felfritt och det finns ny kvalitet i laget, ny hunger, ny energi och – viktigaste – ny konkurrens.
Den senaste match jag såg med det här landslaget var i VM, när Sverige åkte ut mot Tyskland. Pia Sundhage tog sig igenom kritikstormen och ska nu leda Sverige till EM 2017 i Holland.
Inför den här samlingen tycks både kritik och välbehövlig självkritik ha lett till lika nödvändigt förändring. Inga revolutioner, men ett nytt spelsystem med 4-3-3 och framför allt med en tydligare rollfördelning och ny optimism.
Sundhage starkare
Ett av problemen i VM var att Pia Sundhage redan på förhand kände och visste att Sveriges chanser var mycket små. Hon var märkbart låg mästerskapet igenom. Nu känns hon mer levande igen, ärrad efter misslyckandet, men också härdad, starkare.
På ett höstligt Gamla Ullevi drog regnet in och det vann Polen, det mindre spelskickliga laget, på när planen blev såphal, fötter slant och bollar rann iväg.
Sverige dominerade ändå som väntat stort matchen igenom. Segern med 3-0 kunde blivit större.
Svenskorna fortsätter att mata in farliga hörnor, ett viktigt vapen i en toppfotboll där målchanserna är få, mot svårare motstånd än Polen.
Allra mest värmande, medan regnet föll och kaffet kallnade på pressläktaren, var ändå de yngre spelarna, framtiden som nu är här. Mot Moldavien gjorde Pauline Hammarlund det tredje målet. Mot Polen kom det första viktiga svenska målet genom Lina Hurtig, framspelad av Magdalena Eriksson.
Alla tre spelare från guldlaget 2012, då Sverige vann U19-EM. Där spelade även Malin Diaz, som byttes in i andra halvlek och snabbt snyggt sköt in 3-0.
Oliva Schough gjorde en av sina bättre matcher och det var tydligt att Sverige påbörjat en viktig förnyelse, föryngring.
Värre var att se hur Caroline Seger inledde rätt svajigt och hur Nilla Fischer i backlinjen fortfarande lätt hamnar för högt. Blir hon då förbispelad hinner hon inte vända sig om förrän motståndarna är mil bort.
Mot Polen var det inga problem; polskorna var så ofarliga framåt att de aldrig skapade några verkliga lägen.
Har börjat bra
Men Sveriges svåraste uppgift nu är inte EM-kvalet, det är playoff-spelet till OS i februari och mars. Sverige ställs där mot Norge, Schweiz och Holland. De två sistnämnda är livsfarliga i sin snabbhet framåt, inte minst i omställningsspelet. Där har Sverige, är jag rädd för, fortfarande mycket att förbättra. Polen är en sak, den typen av motstånd en annan.
Ungefär så kan matchen summeras: vinst och flera positiva enskilda detaljer.
Helheten? Det är för tidigt att säga. Arbetet har påbörjats bra men jag satt även förra hösten på en läktare och såg Sverige möta Polen, då i lilla Starogard Gdanski, mitt ute i ingenstans. Sverige vann lekande lätt med 4-0. Allt såg fint ut, kvalet igenom. Sen åkte man till VM och mot svårare motstånd kom alla felen och bristerna i obarmhärtig dager.
Försvarsspelet i djupled är något Pia Sundhage fortfarande måste få ordning på.
Det var inte de gamla fixstjärnorna Schelin, Seger och Fischer som imponerade mot Polen och det är rätt talande.
Sveriges ombyggnad och nybyggnad har börjat bra.
Inget får vara heligt
Men ska vi ta oss till OS krävs att vår förbundskapten också vågar börja fundera på om vissa av fundamenten i bygget kanske bör ersättas. Om alla av de gamla hörnstenarna fortfarande verkligen håller som bärande element. Erfarenhet väger tungt på toppnivå, men är inte nog.
Den nya konkurrensen offensivt är mycket positiv.
Defensivt är det fortfarande betydligt mer oklart var Sverige står. Pia Sundhage sa på presskonferensen att ”om vi har så här bra anfallsspel behöver vi inte tänka på defensiven”. Nu vill jag inte vara en partykiller, men mot tuffare lag än Polen kommer Sverige inte att få samma spelrum så det är nog lite väl optimistiskt tänkt.
Det var skönt att känna framtidstro och glöd kring landslaget igen. Men man har bara börjat gå på vägen mot framtiden.
Och inget, absolut inget, får vara heligt i jakten på om en biljett till Rio de Janeiro.
Plusbetyg:
Hedvig Lindahl 
Jessica Samuelsson
Nilla Fisher
Linda Sembrant
Magdalena Eriksson 
Lina Hurtig (66)
Lisa Dahlkvist
Caroline Seger
Lotta Schelin
Olivia Schough (73)
Sofia Jakobsson (83)
Avbytare:
Malin Diaz (66)
Pauline Hammarlund (73)
Fridolina Rolfö (83)
Sverige–Polen 3–0 (1–0)
1–0 Lina Hurtig (21), 2–0 Olivia Schough (52), 3–0 Malin Diaz Pettersson (72).
Varning, Polen: Ewa Pajor.
Domare: Morag Pirie, Skottland.
Publik: 5 282.
(Göteborg)
Sverige (4–3–3): Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Lina Hurtig (Malin Diaz Pettersson 66), Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Lotta Schelin, Olivia Schough (Pauline Hammarlund 73), Sofia Jakobsson (Fridolina Rolfö 83).
Polen (4–4–2): Daria Antonczyk – Aleksandra Sikora, Marta Mika, Jolanta Siwinska, Hanna Konsek – Ewelina Kamczyk (Natalia Chudzik 69), Patrycja Balcerzak, Evelyn Nicinski (Anna Redzia 80), Martyna Wiankowska (Dominika Deren 89) – Ewa Pajor, Katarzyna Daleszczyk.