Uppdaterad 2023-01-12 | Publicerad 2022-11-29
DOHA. De har dedikerat år av sina liv för VM i Qatar.
Men när mästerskapet är igång och världens blickar är riktade mot Doha gör Fifa allt för att gästarbetarna inte ska synas.
Sportbladet åkte ut till en cricketarena långt bort från VM-festen där tusentals migranter samlas varje kväll för att se matcher spelas på arenorna de byggt och där många av deras kollegor har omkommit.
– Det här är Fifas sätt att försöka gömma migrantarbetarna, säger Trey som jobbar med mästerskapet.
Vid en första titt på listan över de tre olika områdena Fifa byggt upp för de miljontals fans som besöker Doha under VM kan du inte urskilja att något inte stämmer.
Två av platserna är givna, Fan Festival är huvudattraktionen med sina 4 645 kvadratmeter och i anslutning till den stora guldfärgade finalarenan finns självklart också ett rejält område för fansen att vara på.
Det är först när man tittar på kartan över där det är tänkt att supportrarna ska samlas som det tredje alternativet sticker ut. I utkanten av Doha ligger Asian city, ett av de sista områdena innan du kör rakt ut i öknen.
På satelitbilder ser man en liten grön cirkel bland ökenlandskap och industrier, cirkeln är Asian Town Cricket Stadion och den har alltså Fifa gjort till en fan zone.
Vi är inte i närheten av att bli insläppta på bostadsområdet, inte heller gästarbetaren som varit i mataffären kommer in smärtfritt. Allt han köpt kontrolleras av vakten innan han kan passera. Vakten, hämtar en annan vakt, som hämtar en ansvarig i skjorta som ber oss lämna området: ”No media”. Vi korsar istället en dammig parkering och ser hur stora skyltar välkomnar oss till Fifa Fan Zone.
En manager kommer fram innan vi ens hinner närma oss entrén till cricketarenan. På frågan om de byggt en Fan Zone till migranterna långt utanför stan blir det ett väntat svar:
”Den är byggd för alla fans. Visst den här ligger en bit ifrån men alla kan komma hit. Jag förstår inte ens varför du kallar de för migrantarbetare, då är du och jag också det för vi är inte från Qatar”.
Enligt Amnesty är 95 procent av arbetskraften i Qatar gästarbetare. Arbetsförhållandena är under all kritik, löner på minimum-nivå och deras rättigheter är extremt få. Över 7 000 migranter har dött sedan 2010 när det stod klart att Qatar skulle bli värdnation och arbetet började.
Inne på arenan steker solen, på scenen står en taggad underhållare och ropar på gästarbetaren som somnat i sin saccosäck att han borde vakna. Det är precis lika surrealistiskt som det låter.
En volontärarbetare är domare, några spelar utan skor men alla spelar med inlevelse och glädje.
Block 28 är överlägsna men spelar snällt i slutet så att även de som bor i hus 32 får göra mål och öva på målgesterna. Efter att spelarna i laget fått varsin t-shirt i pris sätter sig Patrick Baros Chege sig ner i gräset med oss.
– Det var en kul match, det är varmt i solen men man vänjer sig, säger Patrick och ler.
Bor du i Asian city här bakom oss?
– Ja, vi bor alla där. Vi är fyra stycken i varje lägenhet. Det fungerar helt okej, jag ska inte klaga.
Patrick har lämnat sin familj i Kenya för att åka till Doha och precis som många av gästarbetarna jobbar han för att kunna skicka hem pengar.
I Kenya finns hans två yngre syskon och deras skolgång ligger i Patricks händer, han måste tjäna pengar för att de ska ha råd med skolavgiften.
– Jag skickar hem 80 procent av min lön. Jag vill att min familj ska ha mat på bordet och att mina syskon ska kunna gå i skolan. I Kenya finns det inte mycket jobb men det finns det här, säger 31-åringen.
Patrick pratar bra engelska och får därför jobba på flygplatsen berättar han. Arbetstiderna är tolv timmar varje dag, sex dagar i veckan. Efter att hyran är avdragen får han ut 3 729 svenska kronor och efter att summan skickats hem till familjen finns det 745 kronor kvar för Patrick att leva för resten av månaden.
– Min månadslön här är mycket högre än i Kenya. Det är långa dagar och mycket jobb men det går bra. När jag är ledig kommer jag hit och spelar fotboll och tränar lite, säger Patrick och vinkar till sig sin kompis Peter som sätter sig med oss.
– Jag jobbar också på flygplatsen, vi är båda från Kenya och är som bröder. Planen är att vara kvar i två år till men hittar vi något bättre så flyttar vi. Men just nu är vi lediga så då blir det ganska mycket fotboll här, säger Peter Shikoli, 35, och tittar ut mot gräsplanen.
En man, som kallas Trey i texten, arbetar på olika platser under VM och vill gärna berätta vad han vet och har sett kring migrantarbetarna men innan vi pratar gör han det tydligt att namnet måste byta ut för hans säkerhet.
– Arbetarna kan och orkar vara här nu för att väldigt många är arbetsbefriade under VM. Det hade inte sett bra ut ifall det kablades ut bilder över världen när de arbetar i solen i massa timmar. De är glada och har humöret uppe nu för att de varit lediga i några dagar, säger Trey och forsätter:
– Jag har sett hur de bli pressade till att jobba, jag har varit inne i deras ”lägenheter” och sett hur de bor. Det är inte värdigt, säger Trey och skakar på huvudet.
Solen börjar gå ner över området och kvällens två stormatcher närmar sig. Arenan som var nästan tom när vi kom fylls upp väldigt snabbt.
Kön från bostadsområdet slingrar sig som en orm över asfalten fram till arenan. Både läktaren och gräset framför storbildsskärmen fylls, några av gästarbetarna har fortfarande på sig arbetskläderna när de sätter sig i gräset.
– När det var invigningen var det riktigt nära en katastrof här. De släppte in för mycket människor och de visade ingen hänsyn i köerna vilken man kanske kan förstå, detta är människor som bara jobbat och slitit under lång tid.
Har du sett några fans här som inte är migrantarbetare?
– Nej, några som bor i husen runt omkring men inga tillresta fans. Detta är Fifas sätt att gömma migrantarbetarna till hundra procent. De vill inte att de åker in till centrum utan de vill ha kvar alla här ute. Varför bjuder de inte annars in till de stora och riktiga fansområdena? De pendlar varje dag in till stan för att bygga annars, då kan de lätt ta sig in under VM också, säger Trey.
På Fifa Fan Festival finns alla sponsorer med stora påkostade områden, på området utanför finalarenan kan supportrar åka skridsko på en isbana men på fansområdet i industristaden finns det inga sponsorer eller isbanor. Det finns matstånd med reducerade priser och anpassad mat för att migranterna ska ha råd att köpa något.
Det är säkert över tiotusen på plats och fler strömmar in för att hinna leta upp en ledig plats. Vi urskiljer fem kvinnor på läktaren, två går direkt när vi närmar oss. De andra tre vill inte vara med på bild, vill inte nämna vad det arbetar med eller deras efternamn. En kan gå med på att prata lite, hon heter Nikhita, är från Sri Lanka och i går fyllde hon 25 år.
– Jag har varit här i tre år och arbetat. Det är fantastiskt att VM är här nu, en gång i livet upplevelse.
Hur ser du på att många migrantarbetare har omkommit under bygget av arenorna och hotellen inför VM?
– Jag har inga tankar om det. Det kan hända överallt det som hänt här. Jag tycker inte att det är en så stor sak, det är ju utspritt över tio år som allt har hänt. Det är normalt, det har inte med Qatar att göra, säger Nikhita innan hennes väninna tycker att det börjar bli för mycket frågor.
Publiken är aktiv och glad. I två veckor till kan de samlas på det här sättet. Se matcher spelas på arenor som många har varit med och byggt. Arenor som tagit tusentals av migrantarbetares liv.
När fansens, journalisternas och världens blickar förflyttas efter att VM-festen är slut är migranterna välkomna till den riktiga Fifa Fan Festival, för då är det dags att montera ner allt de byggt upp.
Den 18 december avgörs finalen på Lusail Stadium och den kan bli hur rafflande som helst, det spelar ingen roll. Ingen match kommer sätta ett lika stort avtryck som matchen mellan migranterna i hus 28 och 32.
