Norge jublar – Sverige dränks i tårar

Uppdaterad 2024-06-12 | Publicerad 2024-06-09

ROM. Kajsa Bergqvist hade hoppats på stolpe in i jakten på medaljer i EM.

Så här långt har det mest varit stolpe ut.

Och Sverige kommer att bli mosade av Norge i detta EM.

Medan norrmännen jublar och levererar, så har Sveriges EM dränkts i tårar.

Armand Duplantis tar EM-guld – vann finalen efter tre hopp

Ja, söndagen hade knappt börjat här i Rom när det slutgiltiga beskedet kom att den svenska protesten efter Henrik Larsson 100-metersfinal inte skulle gå igenom.

Jag hade inte räknat med något annat.

Nu förblev han fyra och just utanför pallen.

Samtidigt blev det klart att Vanessa Kamga blev av med både en femteplats och ett personligt rekord i diskus, då hennes tredje kast i finalen blev felmätt och inte var så långt som det felaktigt mättes till.

Det var eländes elände redan till den första cappuccinon där på morgonen.

Sedan hade solen knappt börjat titta fram genom molnen, då Hanna Lindholm bröt redan halvvägs in i damernas halvmara.

Halvtimmen senare avgjorde norskan Karoline Bjerkeli Grövdal loppet med en imponerande slutforcering och sprang hem Norges andra EM-guld, efter Jakob Ingebrigtsens lika imponerande seger på 5000 på lördagskvällen.

Kontrasterna var slående.


Friidrotts-EM 2024: Tävlingsprogram och tv-tider

Fler guld än någonsin för Norge

Grövdals uppvärmning  och EM-silver på 5000 meter, gör nu att Norge parkerar på andra plats i medaljligan, med bara suveräna hemmanationen Italien framför sig.

Norge som siktade på att slå sitt medaljrekord från Helsingfors 1994, är nästan hemma med sin målsättning två och en halv dag in i mästerskapet.

Räknar jag in en väntad seger för Karsten Warholm på 400 häck och att en urstark Jakob Ingebrigtsen vinner även 1500 meter på onsdag, så är norrmännen uppe i fyra guldmedaljer.

Fler än någonsin.

Och fler än de tre svenska gulden från hemma-EM i Göteborg, då det svenska friidrottsundret fortfarande regerande.

Den gången blev det tre guld, ett silver och två brons till Sverige och det kunde blivit ännu bättre utdelning.

Båda Kajsa själv och Stefan Holm hade kapacitet för mer än sina bronsmedaljer, bakom guldtrion Carolina Klüft, Susanna Kallur och Christian Olsson.

Lägg till Johan Wissmans silver på 200 meter och det var Sveriges bästa EM i modern tid.

Det var det förbundskapten Kajsa Bergqvist siktade på att slå här i Rom.

Men det ser redan nattsvart ut.

Som en smäll i solar plexus

Perseus Karlströms guld i gång är den enda medaljen hittills och det i en sport som står längst ner på skalan i attraktionskraft.

Och en pallplats som inte ens hade kunnat in i medaljskörden för bara två år sedan, då gångsporten hade sitt eget förbund.

Sverige har två guldchanser kvar i storfavoriten Mondo Duplantis i stav och Andreas Almgren på 10 000 och Andreas Kramer kan alltid ställa till det med ett nytt Stålmannen-dyk i kvällens final på 800 meter. I övrigt är det tunnsått med medaljmöjligeter även om jag hoppas på Carl Bengtström på långa häcken.

Och söndagsförmiddagens pass fortsatte med motgång efter motgång.

Suldan Hassan blev 13:e man i herrarnas halvmara, som för att förstärka den svenska olycksstämpeln.

Sedan fortsatte det med att årets stjärnskott, Thea Löfman, inte alls kom upp i den kapacitet hon visat i damsläggan tidigare i år.

Nu nådde hon 64,31 - exakt nio meter från hennes färska svenska rekord på 73,31 och åkte ut direkt i kvalet.

Hon fick sällskap av Grete Ahlberg, succéfinalisten från VM i Eugene, som gråtande berättade sin både mörka som gripande historia om hur hårt psykisk ohälsa kan slå och att inte ens idrotten ger henne någon glädje längre.

Det kändes som en smäll i solar plexus.

Det fortsatte sedan med att late bloomern Rebecka Hallerth i den andra släggruppen, som hade tre ogiltiga kast och kom sist.

I höjdhoppskvalet rev Fabian Delryd ut sig på 2.12 och kallade det själv för ett ”nytt lågvattenmärke”, vilket var precis vad det var.

Kommer alltid en nästa gång

Melwin Lycke Holm försvann på personliga rekordhöjden 2,21, efter att ha klarat 2,17.

Det är klart godkänt och speciellt med tanke på att han var förkyld dagarna innan och ändå var nära att ta 2,21.

Och det sved säkert lite då den höjden räckte för final.

Men sedan ljusnade det lika plötsligt som oväntat med tre raka personliga rekord och ungas svenska talanger som gick vidare från sina försök.

Den 20-åriga stortalangen Erik Erlandsson startade med att springa in som tvåa i sitt heat på 200 meter på personliga rekordet 20.55. Det gav honom en fjärdeplats i Sverige genom tiderna och var bara 25 hundradelar från Johan Wissmans svenska rekord.

Moa Granat, 19, sprang in som femma i Sverige genom tiderna med sitt nya personbästa 55.95. Det gör henne till snabbast i U23-klassen i hela Europa.

Det avslutades med att David Tihd, nyss fyllda 21,  sprang 400 häck 49.81, ni vet han som svenska lagledningen först glömde att anmäla till EM.

En mycket bra Tihd.

Men här talar vi inga medaljkandidater när vi skriver 2024.

Men det kommer alltid en nästa gång.

Följ ämnen i artikeln