Här föds en ny tradition
Publicerad 2011-12-27
Sandlin: Det finns ett behov i Göteborg av annandagsbandy
GÖTEBORG. Annandagsbandy har jag gått på i snart 50 år. Ett och annat paraply har man också inhandlat genom åren.
2011 är dock första gången jag är tvungen att inhandla ett paraply för att kunna gå på annandagsbandyn.
Men vad gör man inte när det skrivs bandyhistoria...
Elitseriens nykomling GAIS mot det IFK Kungälv som 1963 spelade i högsta serien för första gången och som nu gör fjärde raka elitseriesäsongen.
Alltså: det historiska första annandagsderbyt i bandyns högsta serie i centrala Göteborg. På Heden, granne med den katolska kyrka som av göteborgshumorn döpts till – Hedendomen.
Gais vinner hörnorna, Gais skjuter mest, men Kungälv vinner matchen stort, mest tack vare sitt kompakta försvarsspel: 6–1. Tröstmålet på en vänsterhörna i 83:e minuten av Eric Claesson, Jonas lillebror.
Var ute efter rekordet
Det var GAIS hörna nummer 16 som resulterade. Äntligen mål – och det förstår vem som helst att med sådant hörnskytte kan man inte vinna.
De slagna Gais-arna tog nederlaget på lite olika sätt.
Tränaren Jonas Holgersson bad en åskådare att ”fara åt helvete” när han blev tilltalad efter matchen, spelmotorn Magnus ”Mäster-Murren” Muhrén var mer sansad men lika nedslagen när han konstaterade att det blev ”antiklimax och vi hade ingen energi”, medan sportchefen och mannen bakom Gais-lyftet Kenth Hultqvist gnisslade lite tänder över att man inte lyckades göra mål på sina chanser – men mest gladdes Kenth åt den fantastiska publikfesten.
Publiksiffran: fyratusentrehundrafyrtiofyra – 4 344!
Gais var i första hand ute efter att slå det egna publikrekord på 1 640 (mot Ale-Surte 2008).
I andra hand jagade man IFK Kungälvs högsta notering på Skarpe Nord 3 900 (mot Örebro SK 1973).
I tredje hand var siktet inställt på Surte SK:s toppnotering på 4 445 (mot IFK Kungälv i första derbyt på Jennylund i div 1 Södra 1975). Tidernas största seriepublik på bandy i Göteborg. Det var nästan så man nådde dit.
Med sånt i sikte var det självklart att man måste vara på plats – oavsett väder. Den som kan sin Anderz Harning vet dessutom att Göteborg har ännu sämre sidor att visa upp, om det skulle behövas.
Tråkigt på isen är det sällan
”Västkustens slagregnsdrottning” som hälsingen Harning brukade kalla staden.
Det var åtta plusgrader, ett stadigt regn timmarna före match. Alltså inhandlades ett 59-kronorsparaply omedelbart vid ankomst till staden.
– På bandy? sa Marianne förfärat, hon som står i kassan på Väskaffären inne på Centralen.
– Du, jag läste att dom har alkoholproblem i den sporten. Måste väl vara för att dom har så tråkigt på isen...
Tror nog att Marianne är bättre på väskor och paraplyn än på bandyns eventuella problem. För tråkigt på isen är det sällan. Inte ens i den här blötan.
Nu blev ju inte detta någon pangmatch, men om båda lagen hänger kvar i eliten så har även göteborgarna sin annandagstradition här.
Det finns, tror jag, ett latent behov för detta av göteborgare uppvuxna i delar av landet där bandyn är historia.
Tyckte jag såg ”Röde Ruben” Svensson (från Hagfors) skymta förbi, och själv såg jag matchen tillsammans med två gamla fotbollslegendarer, Björn Nordqvist (Hallsberg) och Ralf Edström (Degerfors).
Björn, 115 landskamper och duktig även med bandyklubban, berättade att han nästan alltid går på annandagsbandy. För Ralf, 40 landskamper och en gång bandymålvakt i div 3- och 4-klubben Kanada (med betoning på andra stavelsen!), var det däremot länge sedan senast. Här var Ralf med sonen Pierre och barnbarnen Oliver, 7, och Rasmus, 6.
Mest nyfiken var jag på Kungälvs nyblivne landslagsman, mittfältaren Mikael Lindberg. Ett riktigt praktmål på hörna, hans tolfte i vinter, och några uppåkningar men jag hade faktiskt väntat mej mer av honom. Vi skyller på vädret. Det håller den här gången.
Stod för dagens mål
En Mattias Johansson – han som är 20 och kallas ”den yngre” – gjorde två mål, medan en annan Mathias Johansson – han som är 27 och kallas ”den äldre” – gjorde, 6–0-målet. Det var också dagens vackraste, en ”Kurre Hamrin-dribbling” utmed kortlinjen.
Så här ute på fältet får man också rapporter från den egna branschen, tidningarna. Kan därför meddela att två ankare i dagarna slutar på Göteborgs-Postens sportredaktion: Ulf Stenberg, 62, och Mats Härd, 56 om en månad.
– Erbjudanden man inte kan tacka nej till, säger båda.
Samtidigt som sportsidorna utarmas.
Själv är jag glad att jag fick uppleva ännu en historisk match. Dessutom blev jag ett paraply rikare.