Det stora blå

Jag tycker inte att fridykning är en farligare sport än störtlopp

Uppdaterad 2023-03-30 | Publicerad 2003-06-20

Det är inte alla som slår svenskt rekord första gången de prövar en sport.

Lotta Ericsson visade sig vara en supertalang i fridykning.

– En sån chans får man inte två gånger i livet så då får man haka på, säger hon.

Lotta Ericsson var i Egypten på semester runt årsskiftet 2001/2002. En svensk kille höll kurser i fridykning och Lotta anmälde sig eftersom hon ville lära sig hålla andan längre för att få ut ännu mer av snorklingen.

På det första försöket höll hon andan i över tre minuter.

Den tredje gången klarade hon över fem minuter och slog det svenska rekordet.

– Det var så lätt att ligga bra till. Jag hade inte hållit på om jag hade varit en medelmåtta. Men mina tider och djup ligger bland de tio bästa i världen så då är det lätt att bli motiverad. En sån chans får man inte två gånger i livet så då får man haka på.

Lotta hakade på och har blivit den ledande tjejen i Sverige på fridykning. Inför VM i Hawaii 2002 var hon bland de tre bästa i landet och togs ut i herrlandslaget som tog silver.

– Jag tycker om att vara i vattnet, under ytan. Det handlar fortfarande om en känsla och ett lugn – det är så vackert med den blå tystnaden. Man försvinner ner i djupet med bara ett rep om livet och sen glider man upp mot ytan, säger hon saligt.

Uppväxt på italienska Capri

Havet och vatten har alltid varit en stor del av Lottas liv. Hon är uppvuxen delvis på den italienska ön Capri och simmade tills hon var 11 år.

– Om folk vet något om sporten så är det för att de har sett filmen ”Det stora blå” men där gör man något som man nästan aldrig tävlar i. I ”no limit” åker man ner med en släde och upp med en luftballong men det sysslar vi inte med. Man kommer för djupt och det blir alldeles för dyrt och komplicerat och farligt.

Fransyskan Audrey Mestre avled före VM 2002 när hon försökte slå Tanya Streeters djuprekord. Hon åkte ner till 170 meters djup utanför Dominikanska republiken. Något var fel med utrustningen och hon fördes medvetslös till ytan efter nio minuter och kunde inte räddas.

Lotta säger att olyckor inom sporten är väldigt ovanliga. Däremot finns det amatörer som ger sig ut och gör saker en fridykare aldrig skulle få för sig.

– A och O är att man gör aldrig något ensam. Jag tycker inte fridykning är en farligare än störtlopp. Det händer att folk som inte vet vad de gör råkar ut för olyckor – snorklare som drunknar, någon i Thailand hade hållit andan i någon bassäng och dött. Tyvärr får vår sport skit för det.

Vanliga dykare med lufttuber följer med de tävlande fridykarna som säkerhet. En av dem möter den tävlande vid 20 meter och har ögonkontakt den sista biten upp.

Det är de sista metrarna upp som kan vara farliga. Då musklerna har slut på syre. Lotta förstår hon att det kan se otäckt ut om dykare ligger och rycker när de kommit upp men hon säger att det sällan händer.

– Det ser mycket värre ut än vad det är. För att man inte ska få syrebrist i hjärnan så koncentrerar kroppen syretillförseln till hjärnan, vilket betyder att den andra motoriken går först och man får ryckningar i musklerna. Då blir man diskad eftersom man har gått för långt.

– Kroppsligt är det inte skadligt. Jag har varit med om det någon gång och då var jag helt klar men det hände saker med kroppen man inte kan kontrollera.

Bäst på att hålla andan

Grenarna det framför allt tävlas i heter konstant vikt, statisk och dynamisk apnéa. I dynamisk simmar man så långt som möjligt under ytan, med eller utan fena.

– I konstant vikt simmar du själv ner med fenor och simmar upp igen. Du har en lina som guide och en säkerhetslina runt handleden. Man har ett viktbälte för att kunna komma ner och det får man inte ta av sig.

I den tredje grenen, statisk apnéa, ligger man still i en bassäng med huvudet nedåt och håller andan så länge som möjligt.

– Det är grenen jag har varit bäst på. Världsrekordtiden är 6.16 minuter men jag har träningstider som ligger över det. Mitt personbästa är 6.35 men det är inte lätt att pricka in det på en tävling.

Hon vet inte vad hennes fallenhet för apnéa beror på men det ger henne en lugn känsla av välbehag.

– Det handlar om att man ska vara nästan i ett meditativt avslappnat tillstånd och ha låg puls. Fridykning kan tyckas vara adrenalinladdat och spännande men egentligen handlar det om att vara otroligt bra på att slappna av.

– Man mår bra av att fridyka, fysiskt, själsligt och psykiskt. Det är väldigt rogivande samtidigt som det är vackert och hälsosamt.

Grenar inom fridykning

Vissa sporter undrar man hur folk kan hålla på med. Tuffa och våghalsiga sporter som kräver en stor dos mod, teknik, uthållighet, mental och fysisk styrka. Sportbladet har tittar närmare på fyra av dem och låtit framstående utövare förklara tjusningen. I dag: fridykning.

Johanna Garå

Följ ämnen i artikeln