Vuxit in i rollen som en stjärna
Uppdaterad 2016-11-27 | Publicerad 2016-11-26
RUKA. Snön som föll i Ruka var sådär lätt att man ville lägga sig ner och göra snöänglar.
Men det behövs inte.
Svensk skidåkning har en livs levande snöängel.
Att Stina Nilsson kommer att ta VM-medaljer visste vi, nu undrar vi hur många.
En timme före kvalet i den klassiska sprinten mötte jag Stina Nilsson på en skogsväg från uppvärmningsområdet.
Jag såg henne, hon såg ingenting.
Helt inne i sin bubbla, med fokus på vad som väntade.
Hon gick med vaggande, korta steg uppför. Förflyttade tyngdpunkten från sida till sida, lite lätt tyngd på stavarna och med stora glasögon som skyddade mot virvlande snöflingor.
Nästa gång jag såg henne i en brant backe hade hon mycket högre fart.
Det var Stina Nilssons taktik den här lördagen, att åka snabbt hela tiden, gå på brutalt i sista backen in mot stadion och försöka hålla undan.
Svårt att klaga på det upplägget.
Stina Nilsson vann efter att ha dominerat hela dagen.
Tvåa i prologen, snabbaste tiderna av alla i både kvartsfinal och semifinal.
Stängde ytor och drog ifrån
Segern var ett bevis på att Stina Nilsson fortsätter att utveckla sin totala kapacitet och det kommer att märkas även i distansloppen i vinter precis som i fjol men i fler lopp.
Rent taktiskt gjorde hon precis rätt på lördagen: drog upp farten för att dra isär linjerna i fältet, stängde ytor när det krävdes, tog rygg på Maiken Caspersen Falla i den lilla utförsbacken för att få fart in mot sista klättringen där hon stack ifrån norskan.
Stina Nilsson är född till en vinnare och har egenskaper som du inte kan träna dig till. Hon har utvecklat en förmåga att ta en sak i taget, att vara här och nu och åka avspänt.
Jag kan erkänna att jag ibland suckat över de förväntade svaren, men blir frågorna rätt skönjer en mer avspänd ung kvinna som har vuxit in i sin roll som stjärna.
Hon tar romansryktena med Emil Iversen med ett leende och låter ingen annan sätta press på henne och markerar att vad hon tycker i frågor av större dignitet håller hon för sig själv. Fine. Alla kan inte vara som Johan Olsson.
Stina Nilsson ser ut att njuta av tillvaron.
Mitt i all elithets är glädjen som driv inte att förrringa.
Rätt vinklar i höft och ben
Men det mest intressanta nu var att se den klassiska åkningen som Stina Nilsson presterade.
Jag frågade henne i fredags om hon satt några tekniska detaljer under försäsongen.
Stina log, skakade lite på huvudet och sa att hon gärna berättar när de sitter i ett lopp.
Vi fick vänta 20 timmar.
På presskonferensen tittade Stina Nilsson upp, hon höll sitt ord:
– Du som ville veta: jag var nöjd med hur jag kunde hålla i diagonallöpningen i dag. Det handlar om är helhet. Höfter, bål och orka hålla sig upprätt och inte börja springa för tidigt. Det var kraftsparande att göra det i dag.
Stina Nilsson har, precis som många unga åkare, haft en tendens att åka med en krängande överkropp. Hon har sprungit på, låtit benen ta smällen och viljan styra. Nu en starkare överkropp, rätt vinklar i höfter, kraft ner i benen.
I dag åkte hon vackert, kraftfullt och ekonomiskt.
Silvret ska bli guld
Det handlar inte bara om att ha kapaciteten, det handlar om att få ut max av den.
Förra året berättade jag om den långsiktiga planen som fanns för Stina Nilsson. Förbundskaptenen Rikard Grip hade stakat ut den och vi kan i dag bara konstatera att det var läge för check på ännu ett trappsteg.
Hennes tre tidigare sprintsegrar i världscupen har kommit i fri stil, detta var första vinsten i klassisk stil.
I vinter väntar VM i finska Lathi.
Då ska silver-Stina bli till guld.
Och Calle Halfvarsson.
Vad ska Calle Halfvarsson bli i VM?
Kanske den medaljåkare som han har kapacitet att vara.
Efter en strulig säsong i fjol har Calle Halfvarsson hittat tillbaka.
Han har fått en astmadiagnos i en tid när astmamedicin får många att se rött och det är en smäll han får ta. En frisk kropp är en förutsättning.
Imponerande i Calle Halfvarssons fall var hur han laddade om efter att ha positionerat sig fel i semifinalen.
I finalen gjorde han allt rätt, men Pål Golberg var starkare.
Två pallplatser första dagen och världscupen fick en vacker svensk start.
Där fanns andra ljuspunkter: tre svenskor i semifinal, Teodor Peterson fyra i finalen och Emil Jönsson, som faktiskt kan unna sig ett glas skumpa.
Och då har vi inte ens välkomnat giganterna in på scen.
Johan Olsson, Marcus Hellner och Charlotte Kalla startar i morgon.
Det ni.