En golfbana är född

Pierre Fulke: Den första av många jag bygger

Förra veckan var Pierre Fulke missnöjd med Kungsängens bana vid Scandinavian Masters-tävlingarna.

Men den här kan han inte klaga på.

Golfproffset står själv för designen.

Den nybyggda banan i Ödeshög precis intill Vättern invigdes i går och Fulke var förstås själv på plats och provspelade nio hål. Om han är nöjd nu då?

- Man har ju tyvärr inte chansen att provspela innan banan är färdig, så jag har upptäckt lite smådetaljer här och där som ska justeras. Annars är jag väldigt nöjd, säger Pierre Fulke.

Att stå för designen av en egen bana låter lite som varje golfares dröm. För Fulkes del började allt för tre år sedan.

- Jag har varit intresserad av bandesign hela tiden, men då fick jag chansen att vara med i det här projektet. Jag har jobbat idogt med det här sen dess. Det här är den första i raden av många hoppas jag.

Påbörjades vintern 2001

Vintern 2001 var alla tillstånd och papper klara. Då började själva jobbet.

- Först är det ju grovplanering, sedan grovschaktning och sen har det varit mer och mer finslipning allt eftersom. Gräset ska klippas, bunkrar ska krattas, skyltar och flaggor ska vara uppsatta och så vidare. Att vädret varit bra hela tiden har förstås underlättat.

25 augusti i fjol såddes gräset och knappt tolv månader senare var det alltså premiär.

Allt som allt upptar banan 80 hektar.

Vad är utmärkande för just den här banan?

- Den är variationsrik, utan att vara för allt förtuff.

- Varje hål innebär en ny sorts utmaning och man får använda alla klubbor i bagen.

En miljon kronor per hål, brukar vara ett riktmärke för att beräkna kostnaden för att bygga en golfbana.

- Men vi har lyckats komma långt under det, säger Fulke.

Inte byggd för tävling

Håller den för en tävling?

- Den är inte byggd som en tävlingsbana, men det skulle den göra. Det vore kul att ta hit en tävling på den svenska touren om några år, när banan fått växa till sig lite.

I går kväll firades nybygget med bankett.

- Med kräftor uppfiskade vid sjunde hålet...

Erik Jullander