Fixstjärnornas sista chans
Wennman: Kroatien Englands tunga lott igen – men vem leder laget?
LONDON. Så vad säger Good Old England om VM-kvallottningen, inte kan det väl bli ett nytt fiasko?
Vi får väl fråga förbundskaptenen.
Eh ... hallå ... hallå ... nån där?
Såna retstickor dom var, lottningsgubbarna:
Det blev alltså Kroatien igen för engelsmännen ... som ett knivhugg till, som en påminnelse om Englands dödlighet, som en varning om att EM-kvalmissen kanske inte var en engångsföreteelse.
Det blir inte lätt det här heller.
Men det kunde varit värre.
Kroatien, England, Ukraina, Vitryssland, Kazakstan och Andorra ... grupp 6 blir förstås en uppgörelse mellan de tre förstnämnda och jag ger England en mycket god chans att vinna gruppen eller gå vidare som en av de bästa tvåorna.
Jag hörde folk här i London säga att lottningen var en ”mardröm” i går, men jag kan inte förstå det.
Möjligen syftade de på de långa resorna österut, på eventuella långkalsongsmatcher i Kiev, Minsk och Alma Ata, och man kan tänka sig att spelschemat blir en avgörande faktor i den här gruppen.
Men som det ser ut nu:
Kroatien knapp favorit före England.
Så mycket har alltså ändrat sig på bara nåt år att England inte automatiskt betraktas som självklar etta i en sån här grupp. Så mycket har laget sjunkit i värde under Steve McClaren.
Kan inte bli sämre
Frågan är vad som väntar nu.
Jag tror inte det kan bli sämre, i alla fall.
Kvalet till VM 2010 är sista chansen för de flesta i The Golden Generation, alltså Steven Gerrard, Frank Lampard, Rio Ferdinand, Ashley Cole, John Terry, Michael Owen, Joe Cole (och kanske David Beckham) och några till. Inte för att de blir lastgamla, utan för att Englands tålamod med fixstjärnorna kommer att vara slut om det inte levereras resultat nu.
England behöver redan nytt blod, England måste slussa in såna som Theo Walcott,
Gabriel Agbonlahor, Ashley Young och ett par till och låta dem växa ihop med landslagsstjärnor som fortfarande är unga, som Wayne Rooney och Micah Richards.
Desutom måste England bestämma sig för en spelmodell som fungerar. Det är dags att hitta ett system och ta ut spelare som passar in i det. Inte bara ta ut spelare med bra namn och sen försöka hitta ett system som passar dem.
Det är svårt i en liga där många lag spelar så olika. Där finns Manchester Uniteds
attackfotboll med spelare som driver bollen själva. Där finns Arsenals kortpassningsspel. Där finns lag som Everton, som i lördags gjorde tre mål efter perfekta långpass som var 59, 86 (!) respektive 56 meter långa, direkt upp till en anfallare som avslutade. Lagerbäck skulle ha älskat det.
Ansvaret för den förändring som måste komma vilar alltså tungt på den blivande förbundskaptenen.
Just nu, mitt i VM-kvallottningen, är det tomt i Sven-Göran Erikssons gamla kontor längst ner i källaren i FA:s högkvarter.
Alla spekulerar hejvilt om vem det kan bli. Jag tror den ende europé som inte nämnts som kandidat är Sören Åkeby.
Klinsmann – ett smart val
Jag har en känsla av att Jürgen Klinsmann ligger väldigt bra till. Det vore nog ett smart val. Personligen tycker jag också det är lite synd att inte Blackburns Mark Hughes är med i racet, han är en av ligans bästa tränare och han är inte en gubbe man messar med hur som helst.
Den nye måste vara lite tuffare än McClaren. Man blir ju förskräckt när man hör hur vissa landslagsstjärnor beter sig på krogar och porrklubbar och skämmer ut både sig själva och sina klubbar kort tid före viktiga landskamper, det är dumheter och divalater från mångmiljonärer som sen sviker sina fans på planen.
Så: gärna en hårding den här gången.
För övrigt kände jag mig nästan förflyttad till nån gammal Tipsextra-match på 70-talet när jag satt på Upton Park i går. Det var riv, slit, sparka, spring, tempo, tempo, tempo … bra tryck på läktarna, dånande allsång (flytta den där publiken till Skansen så ska Anders Lundin få se på fan), men mycket lite finess.
Trodde på Tottenham
West Ham (utan migränsjuke Fredrik Ljungberg och flera andra) kämpar tappert med sitt skadeskjutna lag och lyckades ta en poäng (1–1) i derbyt mot Tottenham. När jag såg laguppställningarna innan kick off var jag bergis på en klar seger för Spurs, men den underbare Berbatov hade otur med marginalerna och inte ens maskinen Robbie Keane gick igång riktigt.
Den utbuade landslagsmannen Jermain Defoe fick chansen att avgöra mot sitt gamla Hammers på en feldömd straff i slutsekunderna, men Robert Green räddade sin tredje straff för säsongen. Oavgjort kändes okej.