’Blir inte jag som avgör...’

Publicerad 2016-08-19

Straffhjälten om det perfekta scenariot: Jag ser hur vi tröttar ut dem

Rio de Janeiro. Segerskytt två gånger om – mot USA och Brasilien.

Men i OS-finalen vill Lisa Dahlkvist se ett annat ­scenario.

– Det blir en spelvändning, jag ser en passning från backlinjen. Vi kommer fram på kanten. Jag löper med…

Nervositet existerar inte, det har vi sett i ögonen – ­både mot USA och Brasilien. Hon har skrattat, hon har njutit.

Men förberedelserna är viktiga.

Frukost med havregrynsgröt och skivad banan, ­kaffe i take away-muggar som hon avnjuter tillsammans med rumskamraten Linda Sembrant. Så har det sett ut under hela OS.

– På matchdagen flyger jag upp ur sängen, jag vill ­­inte ligga kvar, säger Lisa Dahlkvist.

Det handlar om att vila, inte spilla energi. Hon har kontakt med sin fru och ­dotter, mamma, pappa och systern. I dag blir det mest meddelande, det är för mycket känslor på en finaldag för att prata i telefon. Hon vill styra kommunikationen.

SHM i lurarna

Dahlkvist är en aning vidskeplig.

– Jag lyssnar alltid på ­musik när jag åker in på arenan. Alltid Greyhound med Swedish House Mafia, det har varit så sedan 2013. Jag är ­lite vidskeplig av mig, så jag vill gärna gå av bussen först av alla, så jag försöker vara smidig och pipa förbi folk, säger hon.

Hon vill att det ska bli lättsamt och skoj i omklädningsrummet. Hög musik, dans och sång. Inga speciella­ rutiner. Hon vill bara känna att allt sitter bra, tröjan, byxorna, strumporna – och så massa tejp.

Ett OS-guld är i potten. Touchen ska vara rätt, ­benen ska vara lätta.

– Jag vill ofta att Lotta (Schelin) eller (Caroline) Seger säger något. De brukar alltid säga något så att man får gåshud när vi står där. Jag vill vara med, titta på ansikten och få energi. Vi får bara energi av att titta på varandra. Jag kommer inte sitta själv och ladda.

En bra närkamp, en lyckad­ passning. En viktig inledning. Hon vill se att det finns rätt känsla i laget tidigt

i matchen.

– Vi ska ligga rätt, försöka läsa hur de spelar. Vad vill de? Hur löper spelarna runt mig? Jag vill ha kontakt med mina mittfältare runt omkring mig. Att känna att vi kommer in väldigt bra

i matchen, att vi får ett bra försvarsspel. Att se att vi är med från början.

– Det är svårt att i förväg tänka ett scenario. Men ­gärna ett tidigt mål.

Vill inte ha straffar

Men egentligen spelar det ingen som helst roll när målet kommer. Det spelar ingen roll hur de spelar.

– Jag kör på, vi kör på. Jag ser hur vi tröttar ut dem.

De växer i matchen. De tar över mentalt. Hon vill inte ha ett straffavgörande, hon behöver inte bli matchhjälte.

Hon vill se ett annat ­scenario.

– Det blir en spelvändning, jag ser en passning från backlinjen. Ut på kanten. Vi kommer fram på kanten. Jag löper med…

– …ser hur Lotta Schelin smyger in i boxen. Ett inlägg från kanten. Lotta går upp och nickar in bollen i mål, säger Dahlkvist.