En välförtjänt tur med guldkant

Lasse Sandlin

Tur har man inte. Tur förtjänar man. En välförtjänt tur med guldkant.

Som när Sverige i Moskva denna söndag tar sitt tionde VM-guld i bandy.

Det fjärde på rysk is, det första i huvudstaden Moskva – efter Chabarovsk 1981, Archangelsk 2003 och Kazan 2005.

Vilken underbar final! Och vilket underbart slut en dag då Daniel, Patrik och Andreas var dagens namn.

Den DANIEL Mossberg som var omöjlig att stoppa när han bröt fram och tryckte in guldmålet i andra förlängningskvarten. Helt välförtjänt eftersom "Mossan" varit bäste svensk under hela turneringen och som lite överraskande överglänst Per Hellmyrs på andra kanten.

Inte bara tre mål...

Den PATRIK Nilsson som inte bara gjorde tre mål – en högerhörna, en kontring och den iskalla straffen till 5–4 tre minuter före full tid – utan också passade till guldmålet.

Den DANIEL Berlin som med sitt jävlaranamma bröt igenom, som klubbades ned och som ordnade 5–4-straffen.

Den DANIEL Andersson som med sin halvträff redan i sjunde minuten gjorde 1-0 och ordnade det darr som man gärna vill ha in självsäkra ryssar i redan från början såna här matcher.

Bergwall höll Sverige kvar

"Den ryska ryggmärgsbandyn"– för att låna Pelle Fosshaugs tv-uttryck om världsartisterna Misja Svesjnikov och Sergej Lomanov jr – pressade svenskarna och i förlängningen var det länge bara ett lag på banan: Ryssland. Lite överraskande eftersom Rysslands lag innehåller betydligt fler åldringar än Sveriges. Då var det ANDREAS Bergwall i målet som höll Sverige kvar i matchen med sina räddningar.

Ha nu "en sjuhelvetes jävla fest", grabbar, och fira den här historiska dagen i Moskva!