”Bröt ihop ibland & ville göra satsningen hemma”
Publicerad 2015-02-25
Johan Olssons nya bragd: Det var fantastiskt
FALUN/STOCKHOLM. En säsong förstörd av sjukdomar betydde ett tidigt startnummer.
Det blev Johan Olssons stora lycka i VM när 34-åringen körde hem guldet på 15 kilometer.
– Jag har inte sett mina barn på sju veckor. Varje kväll tänker man om det verkligen är värt det, säger Olsson.
En säsong förstörd av sjukdomar och själv en osäkerhet på hur fristilstekniken skulle sitta. Men Johan Olsson visste att han hade gjort allt han kunde för att komma redo till VM.
– Jag har inte sett mina barn på sju veckor. Varje kväll tänker man om det verkligen är värt det. De här dagarna inser jag och min fru (Anna) att det är värt det men det vet man aldrig innan. Mitt hjärta har varit krossat några gånger, säger Johan Olsson.
”Stod och grina”
Fokuseringen på träningen och rädslan för sjukdomar har gjort att 34-åringen isolerat sig inför mästerskapet.
– Jag bröt ihop ibland och ville göra satsningen hemma. Det vet väl alla som är borta från sina barn så är det ingen dans på rosor. När man är här och börjar se ljuset i tunneln och ser att man närmar sig slutet av karriären och går över mer åt att kunna vara mer med dom så är det lättare på något sätt. Jag får bita i fast det är tungt.
Ska du träffa flickorna nu?
– De kom hit i går, men vi får se. Det är klart att det nästan är tuffare att träffa dom, man kan inte stå och vinka på två meters håll utan då tar man dem i famn, säger Johan Olsson som tänker på sjukdomsrisken och att han har två lopp kvar i VM.
Hur lång tid tror du att det tar innan dina döttrar förstår varför du gjort detta?
– Jag vet inte. Anna var jätteglad i Östersund när jag blev femma, men Molly stod och grina för pappa inte vann...
”Skulle vara en fördel”
Men just oturen under säsongen blev Johan Olssons lycka i VM. Redan som åkare nummer 17 fick 34-åringen gå ut i de allt lösare spåren på 15 kilometer.
– Jag visste att mitt startnummer 17 skulle vara en fördel i de här omständigheterna. Jag försökte göra ett bra första varv därför. Det var nog de bästa skidorna i hela fältet. Jag ska dela mitt guld med Mats Eklund, som också vallar Charlotte Kallas skidor.
Olsson tog vara på den fördelen på allra bästa sätt och tog kommandot redan från start. Efter 1,5 kilometer visste 34-åringen att han skulle ha en jättechans.
Väl i mål kunde Olsson från ledartronen sedan följa hur favorit efter favorit föll bort i det lösa föret. Sista hotet, fransmannen Maurice Manificat med startnummer 63, tappade vid 11,4 kilometer och var då 4,8 sekunder efter. Sedan ökade bara avståndet.
”Trodde inte på dem”
– Först och främst var det väldigt, väldigt kallt (att sitta och vänta på tronen). Jag fryser väldigt mycket nu. Jag låg ju och kröp i snön efter målgången, till och med två gånger. Jag var tvungen att lägga mig ner igen eftersom jag höll på att tuppa av. Det var länge sedan jag var så trött, säger Olsson i SVT.
I mål var Manificat 17,8 sekunder efter svensken och norrmannen Anders Glöersen på tredjeplatsen 19,2 sekunder bakom Olsson. Marcus Hellner slutade fyra.
– De skrek i mördarbacken att jag kör för guld men jag trodde inte på dem från början, säger Olsson.
Var barnen här och tittade på dig?
– Ja, det var dom.