Wennerholm: I VM är de chanslösa

Massor av svenskar jagar VM-kvalgränsen på Stockholms stadion i kväll.

Jag hoppas att de lyckas.

Men jag hoppas ännu mer att Bauhaus-galan lyckas med sina framtidsplaner.

Efter många mörka år verkar det äntligen som alla drar åt samma håll i svensk friidrott.

Men tillbaka till jakten på VM-platser.

Det är bara tio dagar kvar till kvalperioden går ut och det inte längre går att landa i ”Fågelboet” i Peking – den fantastiska OS-stadion som byggdes till spelen 2008.

Nu är det ett koppel svenskar som kan slå sig in i truppen i sista stund och jag är beredd att gratulera varje svensk friidrottare som gör det.

Men i VM är de chanslösa.

De kommer att bli en erfarenhet rikare och det är aldrig fel, men historien säger att det här med att jaga kvalgränser aldrig är bra.

Inte så här nära deadline.

Det blir oftast så att kvalgränsen blir själva slutmålet och när det är dags för VM finns inga krafter kvar. Ingen tid att ladda om.

Men det känns nästan som sannolikheten är större att VM-truppen kommer att krympa än öka.

Oro för guldmakarna

Meraf Bahta tvingades tacka nej även till Bauhaus-galan på grund av en värkande slemsäck i ena hälen.

Hon har inte blivit bra sedan den senast sa ifrån i Eugene den 30 maj. Det var då fjolårets EM-guldvinnare på 5 000 meter tävlade senast. Två månader sedan.

Och signalerna från Abeba Aregawi, Sveriges enda VM-medaljör med sitt guld på 1 500 meter i Moskva senast, går inte att tyda på något annat sätt än att VM är i fara. Och kommer hon blir det inget nytt guld i en 1 500-metersvärld där hon blivit frånsprungen de senaste säsongerna.

Ingen annan medalj heller känns det som, nu när Aregawi hittas först på 15:e plats i världsbästalistan och Etiopiens Genzeba Dibaba meddelat att hon även springer 1 500 meter i VM. Dibaba med sitt nysatta, fantastiska världsrekord på 3.50,07 från Monaco. Aregawi är nästan en hel långsida efter med sina 4.01,97.

Hoppet står till höjdhopparen

Nej, den svensk jag kommer att följa mest på Stadion är Erika Kinsey. En tjej som kan hoppa två meter vilken kväll som helst känns det som. Sveriges största medaljhopp i VM i mina ögon och det roligaste som hänt svensk friidrott i sommar.

Michel Tornéus? Han hoppar för första gången sedan tävlingen i Oslo den 11 juni. Förföljd av en krånglande baksida i flera månader. Han hade normalt sett varit det största medaljhoppet i Peking, men med den uppladdning han haft känns det som allt guldhopp blivit sand.

Jag vet inte hur många kriser som skakat den tidigare DN-galan de senaste åren.

Det som pågått sedan förre tävlingsdirektören Rajne Söderberg fick sparken och som följdes av avhoppade sponsorer, dålig ekonomi och glesa läktare.

Nu är det ordning på ekonomin och man har startat ett nytt samarbete med Oslos Diamond League-gala Bislett Games. Varför har ingen kommit på det tidigare?

En smart lösning där båda parter kan marknadsföra friidrotten, locka stjärnor och dela på resekostnader.

Wessfeldt fixade fixstjärnan

En bitter Rajne Söderberg var med och försökte starta det konkurrerande Malmö Games, men drömmen om en ny utomhusgala sprack och fick flytta inomhus. Nu är Rajne borta som tävlingsdirektör även för den galan.

Managern Daniel Wessfeldt var starkt engagerad i det Malmö-projektet, men numera jobbar han även för att locka stjärnor till Bauhaus-galan. En man med suveräna kontakter som sett till att världens just nu snabbaste kvinna finns med på stadion i kväll – Shelly-Ann Fraser-Pryce.

Hon hade synpunkter på att arrangörerna i Stockholm inte bjuder in fuskare som Justin Gatlin. Hon tycker det är fel.

Stockholm gör helt rätt

Jag är däremot bara glad att Fraser-Pryce inte är någon tävlingsdirektör.

Alla arrangörer borde göra som Stockholm i det fallet. Oslo och London är på svenskarnas linje. 

Andra, som Lausanne och Monaco, blundar, rycker på axlarna och låtsas som om ingenting har hänt.

Precis som Fraser-Pryce.