Bergström: Slå på tv:n i morgon!

Är allt nattsvart? Nej, inte alls – så vill du trotsa de neråtpekande pilarna så bänka dig i tv-soffan allt nattsvart?

Kristoffer Bergström

När längdsporten är som svagast behöver vi skidkära visa oss starka.

I morgon börjar Tour de ski och jag ­föreslår att vi samordnar oss i den kraftfullaste av motståndshandlingar.

Vi slår på tv:n.

Skidåkningen är ­inte döende men har ­febervarm panna. Och sjukdomen verkar sprida sig.

I Ryssland är intresset så lågt att tävlingarna har slutat tv-sändas. Varken Polen­ ­eller Tyskland, med 24 gånger större ­befolkning än Norge, har tagit någon individuell pallplats i världscupen på två vintrar. Båda världsettorna har brutit mot dopningsreglerna, ryssarna anklagas för systematiskt fusk, Estland och Tjeckien har problem med återväxten. Kikkan Randall, Justyna Kowalczyk och Dario Cologna har tappat stinget. Var är Pellegrinos och ­Manificats krut? Är Poltoranin borta?

Medan Centraleuropa våndas och storsponsorer flyr till skidskyttet har längdsporten åtminstone mått bra i Skandinavien. Men inte ens Norge är immunt mot ointresset. Redan nu ser vi tecken på att våra grannar håller på att segra ihjäl sig.

Nyligen lät tidningen Verdens Gang sina läsare rösta fram årets norska idrottare 2016. Listan toppades av MMA-skägget Emil Meek och bland de tjugo främsta fanns en orienterare, en dansare, två motorkillar och två beachvolleyspelare.

Hur många längdåkare som världens mest längdälskande land röstade upp på sin topp tjugo?

En.

Petter Northug var den ende.

”Har varit lite charmigt...”

I morgon börjar Tour de ski i schweiz­iska Val Müstair. Petter är inte med. Inte heller Therese Johaug, Marit Björgen, Calle Halfvarsson eller Alexander Legkov. Touren
är något kortare än vanligt, bara sju etapper, varav damernas distanslopp är nerdragna till fem kilometer. Saknas gör herrarnas vidsträckta tur mellan Cortina och ­Toblach, den tre och en halv mil långa jaktstart där minuter brukar hämtas in och åkarna är prickar filmade från en heli­kopter.

– Det var lite tufft med tv-produktionen av det. Sedan har det att göra med att det är mästerskapsår, att man kortar ner distanserna. Men jag tycker personligen att det har varit lite charmigt och ­annorlunda mot det vanliga världscupsprogrammet, sa förbundskapten Rikard Grip när jag frågade om Cortina­loppets framtid.

Men är allt nattsvart? Är det lika bra att vi lägger oss ner i snön och gör döds­änglar?

Du vet att svaret är nej. År efter år är det häpnadsväckande hur spännande Tour de ski lyckas bli, trots att Sverige inte har haft någon realistisk segerchans ­efter Charlotte Kallas ryck i backen 2008. Det kan stå mellan en polska och en norska, mellan en ryss och en Sundby, ­mellan tre norskor. Oavsett vilket sitter vi där, etapp efter etapp, och smälter nyårsmaten.

Det är också så vi håller liv i vår sport. På våra rumpor, i våra soffor, framför våra skärmar, med våra fjärrkontroller som vapen.
Globalt är längdskidor ingenting, inte ens i vintervärlden står den starkt längre, men så länge vi tittar och hejar och förfasas över vallaval och misstänker fusk så är sporten allt för oss. Det räcker.

Mosade Ivanhoe

Så vill du trotsa de neråtpekande pilarna så sätt på tv:n i morgon. Lita på att jag och många med oss gör samma sak.

För att glömma skidsportens slokande grafer går jag in på MMS hem­sida. De mäter mediekonsumtion i Skandinavien och kan i exakta siffror ange hur många svenskar som ingår i vår motståndsrörelse.

Ivanhoe har i 30 år sänts på nyårsdagen och blivit en institution. Första januari 2016 såg 365 000 på filmen.

Samma tid sändes en sprint från Lenzerheide där ingen svensk kom på pallen. 1,1 miljoner tittade.

FEM HÖJDPUNKTER I ÅRETS TOUR DE SKI

1. Hellner är tillbaka

Ingen svensk herre har vunnit Tour de ski men 2012 var Marcus tvåa. I vinter verkar han vara tillbaka i nygammal form och hänger Lerdalakillen med i de sex första etapperna är han överraskande stark i slutklättringen.

2. Kalla är på plats

Ursprungsplanen sa att Charlotte ­skulle avstå touren för att spara energi, men ett par sjukdagar senare behöver hon matchning mot de bästa. Vi tittare beklagar bakslagen och tackar för att vi får följa vår största stjärna.

3. Etapperna passar Stina

Själv ser sig Nilsson som en komplett åkare men vi andra håller henne fortfarande som vassast på korta sträckor. Med hänsyn till VM är distansloppen kortade, vilket talar för fler pallchanser för 23-åringen.

4. Norskorna är hotade

Som vanligt är det alla mot Norge på damsidan. Tre år i rad har det varit trippelt norskt på pallen men nu saknas Björgen och Johaug medan Pärmäkoski, Kalla och bergsgeten Stephen vill slå in en kil i allt det rödblå.

5. Backen har inte blivit flackare

364 dagar ligger Alpe Cermis och jäser i den italienska solen. En dag i januari reser den ragg för att förpesta tillvaron för alla bestigare. Kampen mot backen är årets enda skidlopp där det är lika intressant att se segraren som nummer 50. Alla har ont. Alla stapplar som gamla farbröder. En del kräks i munnen. Touren ändrar form varje vinter men avslutningen ligger fast som
urberget. Det ska göra ont på slutet.