Flinck: Det kan sluta precis hur som helst
Men förutsättningarna finns för en medalj
STUTTGART. 1X2.
Sverige ska helgarderas i detta VM.
För det här kan sluta precis hur som helst.
Ja, förutom då i President’s Cup, den för lag av Sveriges kaliber så förnedrande tröstturnering man tvingas spela i VM om man slutar sist eller näst sist i gruppen.
Där hamnade Sverige i VM 2009 och där kommer man inte hamna igen.
Det blir minst åttondelsfinal.
Men om Blågult hamnar etta, tvåa, trea eller fyra i gruppen, vilka som troligen väntar i åttondelen, om man lyckas vinna sin första vinna-eller-försvinna-match i ett OS eller VM sedan 2001 eller om det till och med kan bli semifinal...det har jag i princip ingen aning om.
Medan resten av mina landsmän tippar hur det ska gå i fotbolls-VM – om Sverige kan bli tvåa eller inte bakom Tyskland och om man kan rubba Brasilien i en åttondelsfinal – sitter jag på ett hotell utanför Stuttgart och klurar på det där andra, på det VM som har ännu fler parametrar och utgångar med större osäkerhet.
Nyckelmatcher men inte måstematcher
För Sverige smäller det direkt och dubbelt upp: Polen i kväll och Ungern i morgon – två matcher mot huvudkonkurrenterna om platserna i gruppen bakom hela VM:s storfavorit Norge. I grupp B finns också Tjeckien och Argentina, som ska sluta femma och sexa.
Visst snackar vi två nyckelmatcher direkt. Men måstematcher som någon sa? Nja, det kanske inte spelar så stor roll om man blir tvåa, trea eller fyra i gruppen, eller ens etta faktiskt.
För i grupp A, som Sveriges grupp korsas med i åttondelsfinalen, kommer det knappast att finnas någon given önskemotståndare bland de fyra som går vidare. Frankrike kan nog lika gärna sluta etta som trea där, liksom Rumänien och Spanien, som kan bli fyra också.
Det kan vara lika bra att bli trea som tvåa i Sveriges grupp. På papperet alltså och så här på förhand.
Men det är klart att segrar bygger nödvändigt självförtroende. Två inledande vinster och Sverige går in i slutspelet med minst fyra segrar, en go känsla och återuppstånden respekt från motståndarna.
Polen missade egentligen VM
Mötena mot Polen och Ungern är i dagsläget 50/50-matcher.
Men Polen skulle egentligen inte ha varit här. De förlorade mot Ryssland i playoff och missade VM.
Men för ett par år sedan tog sig Internationella förbundet friheten att dela ut ett eller två wild card till varje VM (efter att kastat ut inkvalade Australien och ersatt dem med kvalsumpande supermakten Tyskland till herr-VM 2015). Friplatsen brukar gå till en europeisk nation på bekostnad av någon annan kontinent.
Den här gången gick den till Polen, som spelat semifinal i de två senaste VM:en.
Då wild card-laget alltid hamnar i den sista seedningsgruppen, bland VM:s största blåbär, var det en riktig nitlott Sverige drog. Å andra sidan fick man drömmen Tjeckien från seedningslinje tre.
Polen är det lag som kanske imponerat mest under uppladdningen inför VM då man kört över både Brasilien och Rumänien.
– En ruskigt läskig motståndare för Sverige, sa Per Johansson i vår handbollspodd i går.
Ett av 12 lag som kan gå till semi
Sverige kan alltså sluta fyra i gruppen utan att ha spelat uselt och sedan åka ut mot Frankrike i en åttondel. Det skulle – än en gång: så här på papperet och på förhand – inte vara ett fiasko.
Men Sverige är också ett av de cirka tolv lag som definitivt kan nå en semifinal utan att det är en jätteskräll. Så bred är världstoppen, även om Norge, Nederländerna, Ryssland och Frankrike är favoriter till att vara i semi.
Förutsättningarna finns:
Åldersstrukturen är näst intill perfekt. Tar vi bort ålderkvinnan Ulrika Toft Hansen, som fyllt 30, är övriga 15 spelare mellan 21 och 28 år. Generationen född kring 1990 (Gulldén, Alm, Jacobsen, Roberts, Westberg, Bundsen, Idéhn, Hagman, Sand), som redan varit med så länge, borde vara i sina bästa handbollsår nu.
Spelarna i truppen har närmare fyra mästerskap bakom sig i snitt.
Landslaget har aldrig haft så många utlandsproffs som dessutom spelar i så stora klubbar.
Henrik Signell har tillgång till alla Sveriges bästa spelare utom gravida Linn Blohm (och så Loui Sand just nu då).
Uppladdningen har varit mycket bättre än inför EM och inte alls störts av skador och resor i samma utsträckning.
Signell gör sitt tredje mästerskap som förbundskapten och fått nödvändig rutin.
Kontinuiteten har varit stark efter OS med i stort sett samma trupp på samling efter samling.
Men vem vet hur det slutar för det?
Det här är ett av de mest svårtippade landslagen vi har.