I huvudet på en pokerkung

Peter Wennman utmanar mästaren i Texas Hold´em

Mannen mitt emot gav mig en kuslig, dröjande blick under halvslutna ögonlock.

Han såg ut som en katt som spanat in en kanariefågel, jag var på väg att krypa ur skinnet av olust och kände en svettdroppe bryta fram i pannan.

- All in, sa han och sköt hela högen av spelmarker till mitten av bordet.

Några sekunder senare var jag pank, pantad och såld.

Ska man ge sig i kast med svenskarnas nya favoritsysselsättning, poker, så är det väl lika bra att klippa dom största grabbarna direkt.

Tänkte jag.

Och utmanade självaste Greg "Fossilman" Raymer i Texas Hold"em i natt.

Störst i världen

Den 40-årige amerikanen är regerande mästare i World Series of Poker, den största champion man kan vara i pokervärlden i dag.

När han vann jätteturneringen i Las Vegas slog han 2576 andra spelare - och kammade hem rekordpotten fem miljoner dollar (cirka 35 miljoner kronor).

På en restaurang i Stockholm i natt var insatserna något mindre.

Vi hade 5250 kronor var att spela för, uppdelat i marker av två olika valörer.

Greg Raymer mot lilla jag. Man mot man. Heads up poker.

Jag vann tre av de fem första givarna, efter tio minuter hade jag ett klart övertag i marker.

Sen fick jag par i ess i given.

Jag ville inte förivra mig, här fanns ett jätteläge att lura med honom på en bra pott och utdela dråpslaget.

Jag trodde den berömde "Fossilman" satt i fällan.

Men han la sig direkt. Som om han kunde se rakt igenom mig.

Svänger fort

Fem minuter senare hade det svängt, nästan omärkligt. Jag tyckte jag spelade bra, men högen med marker minskade ändå.

Sen satt jag plötsligt i maskin.

I sista potten höjde Greg hela vägen, jag synade, och inför det femte kortet i "floppen" (The Rivercard) gav han mig den där forskande blicken som nästan fick mig att glida ner under bordet.

Sen satsade han alltså rubbet.

Jag synade igen på min tia och sexa i spader.

Han hade fem och sex i ruter.

Det tycktes vara en helt öppen affär, men det var som om proffset ändå VISSTE att han skulle vinna.

På bordet låg en femma, och det paret räckte för honom.

Då hade vi bara spelat i drygt 20 minuter och hela potten var hans, jag var black.

Det kändes nästan lite löjligt. Jag tyckte jag haft de bästa korten nästan hela tiden, ändå var jag torsk.

Det är förstås det poker handlar om.

8000 timmar vid spelbordet

- Tänk på att jag har spelat på heltid i fyra år. Jag har tillbringat minst 8000 timmar vid pokerbordet, mot de tuffaste motståndare du kan tänka dig. Du behöver inte skämmas, sa han.

"Fossilman" kom direkt från British Poker Open i London, där han naturligtvis gick till final och hamnade trea.

I dag ska han möta svenske pokermästaren Ken Lennard i en utmanarmatch i Stockholm.

- Hälsa honom att jag är i kanonform, sa Greg i natt.

Smeknamnet "Fossilman" har han fått på grund av att han lägger ett litet fossil, efter ett urtidsdjur, ovanpå sina kort under turneringarna.

Från suspekt till accepterat

Efter segern i World Series of Poker är han en jätteprofil i branschen och har nästan förvånat kunnat konstatera ett enormt uppsving för poker runt om i världen de senaste åren.

- När jag började på allvar för tolv år sen var det nästan lite suspekt att vara pokerspelare. Det var ingen bra sak, det lät degenererat...inget företag vill anställa en gambler som riskerar att bli pank och skuldsatt.

- Men i dag är det socialt accepterat. De bästa spelarna är stjärnor. Det är många som hör av sig och vill börja spela för att de tycker det ser så kul ut, säger Greg.

I juli ska han försöka försvara sin stora titel i Las Vegas, vilket är nästan omöjligt med tanke på den enorma konkurrensen.

Själv har jag inga planer på att ställa upp.

Jag har inget att hämta mot spelare av den här kalibern.

Min enda tröst är att markerna jag förlorade i natt bara var låtsaspengar.

Raymers 10 bästa tips

Peter Wennman