Wictor Petersson om OS, kula och escape roomet
Publicerad 2021-07-19
Svettiga kroppar, ett desperat sökande letande efter en väg framåt och en euforisk känsla vid avklarad uppgift.
Känslan i ett escape room och på en OS-tävling i kula är kanske inte helt skilda världar ändå.
– Jag är inte jättebra på något, säger kulhoppet Wictor Petersson.
Bredvid Wictor Petersson ser alla små ut. Han är två meter lång, väger 130 kilo och stöter över 21 meter i kula.
Planen var att gå på tivolit i folkets park i Malmö. Men två problem uppenbarade sig snabbt – dels öste regnet ner, dels försvann tivolit för åtta år sedan. Mina barndomsminnen från nyckelpigan lurade mig.
Idén om ett escape room uppenbarar sig efter en tids fundering. Det är en relativt ny typ av underhållning, där en grupp vänner eller ovänner på utsatt tid ska ta sig ut ur en rum. På vägen behöver man hitta ledtrådar och lösa gåtor.
Vi hittar ett ställe vid Triangeln i Malmö, och tar oss dit. I en källare en trappa, bakom en låst dörr, finns receptionen. Det är dunkelt där nere, med en kaffedoft som tagit över lukten av svettiga, nervösa problemlösare.
Wictors storlek uppenbarar sig direkt – det dröjer kanske två minuter innan han har sönder en stol. Kanske var den trasig innan dess, kanske inte, men när 23-åringens 130 kilo rammar in i den gamla stolsryggen går den i flera bitar.
Och på det sättet har det alltid varit för Wictor. Redan som elvaåring var han 190 centimeter lång, och det var en bjässe som vandrade runt på mellanstadiet i skånska Sösdala.
– På alla skolfoton ser jag ut som en lärare. Jag fick skägg sjukt tidigt också, skrattar han.
Han har betytt mest
Men visst fanns det något innanför alla muskler, kilon och centimetrarna. För i samband med stolens förfall hittar han en ledtråd. Och så fortsätter det. Wictor stöter in i grejer, ”råkar” trycka för hårt på någon tavla – och poff, så uppenbarar sig en ny ledtråd.
Inte helt olikt sin kulstötarkarriär. När han var tolv år halkade han av misstag in i sporten.
– Min syster tränade friidrott i Malmö, och så hängde jag med någon gång när jag uttråkad. Då testade jag lite kula vid sidan, och en man som hette Staffan såg mig.
– Han frågade om jag ville komma tillbaka nästa vecka. En gång i veckan blev två, tre, och på den vägen är det.
Staffan Jönsson, som vi pratar om, är än i dag Wictors tränare.
– Han är nog den, förutom mina föräldrar, som betyder mest för mig. Jag spenderar otroligt mycket tid med Staffan, han hart lärt mig mycket om livet. Och om kulstötning, såklart.
Tillbaka i escape roomet hittar Wictor en nyckel. Myten om att stora muskler skulle utesluta en stor hjärna slår skåningen hål på snabbt.
Världens starkaste man prövade
Vi tar oss in i ett nytt rum, där jakten på att infiltrera den mystiska agenturen fortfarande pågår. Det mesta är skrattretande enkelt för Wictor, han rör inte ihop saker.
Hans idrottskarriär går på ungefär samma sätt. 2019 missade han VM-finalen i Doha, och snart ska han kliva in i ringen på OS i Tokyo.
– Allt har verkligen gått väldigt snabbt för mig. Det har gått bättre och bättre varje år, men jag har också tränat extremt hårt. Både tekniskt och fysiskt.
Vad är den viktigaste delen av kulstötning?
– Styrkan är absolut sekundär. Tekniken är det viktigaste, och det måste man börja med som ung. Styrka kan du alltid träna upp, det tar inte allt för lång tid.
– Är man för stark blir man seg i kroppen, du får ingen explosivitet, säger Wictor.
Hur långt tror du världens starkaste man hade stött i kula?
– Jag tror faktiskt de testade det för något år sedan! Han stötte väl runt 13 meter typ. Men det är en helt annan typ av styrka, att lyfta tunga saker.
Och visst har Wictor rätt. Eddie Hall, världens starkaste man 2017 och ökänd nemesis med islänningen Hafthor Björnsson, testade kulstötning förra året.
På sin Youtube-kanal fick Halls följare se han drämma iväg en tävlingskula. Resultatet? 12 meter.
En trojansk tidsfördrivning
Det kan kännas oerhört primitivt. Att drämma iväg en 7,26 kilogram tung kula så långt du bara kan.
– Det är ju en ganska sjuk grej ändå haha, att tjäna pengar på att stöta kula.
Men det är det Wictor Petersson gör två gånger om dagen, och det är även det han lever på.
– Jag har aldrig haft ett riktigt jobb, säger 23-åringen från skånska Sösdala och flinar ursäktande.
Och visst är det primitivt – och uråldrigt. Skalden Homeros nämnde stenstötning redan 800 år f.Kr, då i samband med slaget vid Troja. De trojanska soldaterna ska vid den långdragna belägringen ha fördrivit tiden med att stöta stenbumlingar. Längst stöt vann.
Ett par tusen år senare debuterade kulan i OS-sammanhang. 1896 vann amerikanen Robert Garett det första OS-guldet, och 125 år senare är det fortfarande atleterna från staterna som dominerar sporten.
I juni slog Ryan Crouser det 31 år gamla världsrekordet när han på en tävling i USA stötte 23.37. Det svenska rekordet ligger på 21.33. Det stötte Hans Höglund 1975, och det är ett av de äldsta svenska rekord vi har.
Men det är inte mot det målet Wictor siktar.
– Nu låter det som att jag har värsta hybrisen, men rekordet är nästan lite för lågt. Det är inte där ribban ligger.
Jag ber honom att utveckla.
– VM vinner man på 22.90, typ. Det är klart att jag vill slå ett svenskt rekord, men just nu är målet 22 meter.
Sverige har aldrig tagit en OS-medalj i kula. 1906 tog Eric Lemming ett brons i jubileumsolympiaden i Aten, men legitimiteten för det mästerskapet har med tiden försvunnit.
”En dröm”
En röst från högtalarna ber oss hitta den försvunna agenten i etiopiska Addis Abeba. För att göra det behöver vi slå ett telefonnummer på en väldigt gammal telefon. Ni vet, en sån där nummerskivan roterar.
Vi är alltför unga för att riktigt förstå hur en sådan telefon fungerar. Som om utmaningen inte var svår nog. Wictor säger att han använt en sådan telefon en gång i sitt liv, när han var en liten pojkspoling på den skånska landsbygden.
Men just den pojkspolingen ska snart in i OS, och han drömde om OS redan tidigt. När tränare Staffan ringde för att berätta att förbundskapten Karin Torneklint hade tagit ut honom i OS-truppen reagerade han med eufori.
– Det har ju varit en dröm sedan man var barn, och nu kommer jag stå där med alla kulstötare jag försökt imitera genom åren.
– Staffan ringde mig och berättade. Men eftersom det var lite hemligt fortfarande fick jag gå iväg från mina vänner och jubla i tystnad. Jag vet inte direkt hur tyst det blev dock, säger Wictor.
”Stressa inte”
I det lilla svettiga rummet hittat vi en sorts UV-lampa. Efter ett par minuters grubblande förstår vi att den ska lysas på undersidan av fyra byrålådor.
Efter många om och men får vi fram en kod, och vi väljer att aktivera agenturens plan.
Dörren ut öppnas, och den klaustrofobiska känslan försvinner. Svetten rinner ner för Wictors panna när vi gör en slapp high-five.
– Det tyckte jag vi löste ganska bra, säger Wictor och skrattar sitt bullriga skratt.
Om Wictors fysiska och tekniska kvalitéer kommer räcka till en OS-final i kula – det får framtiden utvisa. Men något som inte kommer hindra honom är hans psyke.
– För att bli bäst måste man älska att tävla. Men unga idrottare som vill hit får inte stressa. Det händer så mycket under puberteten, och alla är inte två meter långa när de är elva år gamla, säger han.
– Men kärleken till att tävla måste finnas där.
Och det har sannerligen verkligen Wictor. Han bankar besviket näven i väggen när han inser att vi var två minuter över tidsgränsen.
Allt inför sommar-OS 2021 i Tokyo
Stor guide: Hela OS-programmet dag för dag, tv-tider och svenska truppen
OS-guide: Friidrott OS-guide: Simning OS-guide: Handboll OS-guide: Fotboll