ORKEN

Petra Thorén

"Jag tänker att i dag ska det få göra ont, det är meningen."

Guldet i Falun är resultatet av unika egenskaper och hårt arbete.

Charlotte Kalla hade aldrig klarat det utan sin ork.

Mjölksyran smakade illa i juli, men Charlotte Kalla har vant sig.

– Det är bra med smärta, säger hon.

n n Sedan VM 2013 har hon på allvar tänkt på VM-loppet.

Vägen till guldet i Falun har inte varit enkel, men Charlotte Kalla har gjort sina viktiga val under den 300 dagar långa försäsongen.

Det har krävts ork, styrka, psyke och fokus för att nå drömmen, ett VM-guld.

n n Sportbladet har exklusivt följt henne på resan till Falun och det är när vi blickar tillbaka som vi förstår allt.

I går kastade sig Charlotte Kalla ut på sitt livs mil. Ett tungt före, blöt snö som piskade i ansiktet och en krävande bana.

– Det var riktigt jobbigt. Det var ett tufft före, det är inte mycket man får gratis, säger Charlotte Kalla efter guldloppet.

För att hantera smärtan och mjölksyran, för att orka, har Charlotte Kalla lagt ner timmar av distansträning – och underkastat sig hårda intervaller.

Hur beskriver man uppoffringen som krävs? Ungefär så här, som julidagen hemma i Sundsvall.

Chauffören i sopbilen tutar frustrerat. En privatbil står parkerad på fel sida och blockerar vägen. Charlotte Kalla sätter på sig rullskidorna. 

Hon ställer in huvudet. Det är fortfarande tidigt på säsongen och kroppen ska vänjas vid mjölk­-syra.

– Jag tänker att i dag ska det få göra ont, det är meningen. Nu är det jag och backen, säger Charlotte Kalla.

Hon har förberett sina sinnen. Hon registrerar, värderar inte. Hon ser solen, den värmer redan. Hon lyssnar till ljuden nära sig, stavarna som slår mot asfalten. Hon vidgar perspektiven och hör barnen som leker på förskolan i backen. 

Rejäla tag från början. En 15-minuters intervall väntar. Den första av tre. Den hårdaste, mest skoningslösa. Hon ska pressa sig nära maxpuls.

– Jag har lust att ta mig så snabbt som möjligt till toppen. Jag vet att det är en brant inledning så jag får tygla mig lite.

Charlotte är fokuserad på stakningen.

– Jag måste verkligen känna i överkroppen att jag tar i, jag ska bli utmattad innan jag får gå på diagonalen igen.

Den första svettdroppen smyger sig ner på pannan. Hjärnan noterar en diffus trötthetskänsla i magmuskulaturen. 

Hon sätter sina egna delmål på vägen upp. 

De som vi inte ser.

– Det gäller att hela tiden känna att farten är hög. Skarvarna i asfalten blir som en mållinje: att dit ska jag orka staka sen får jag gå över till stakning med frånskjut och sen vid nästa stolpe får jag köra diagonalåkning. 

Mjölksyran?

– Det är som en pirrande känsla. När man kör uppför är det ofta i benen som den sätter sig först, sen kommer det i hela kroppen, ut i armarna. Det är som att det suger i musklerna. Nu börjar det uppifrån i låren, och går från vaderna upp. Det går mot knäna.

Andningen låter ansträngd. 

Charlotte flåsar högt när hon har tar sig ur serpentinen.

– Det svider. Det är ganska jobbigt för mig.

Det blir värre och vid en gräns vill hon ta ner farten, men pressar sig själv. Hon vill upp på en bra tid.

Samtidigt kommer illamåendet. 

2007 noterades Charlotte Kalla för det högsta konditionsvärdet en kvinna uppnått i testkammaren i Östersund. Det exakta värdet håller hon fortfarande hemligt, men det var då hon peakade. 

Charlotte har under åren utvecklat förmågan att nyttja sin kapacitet maximalt. 

Illamåendet fortsätter och det är jobbigt. 

Charlotte Kalla vill få hjärtat att pulsera fem slag under maxpuls, men mjölksyran slår till för snabbt. Hon når upp på 179 slag per minut, åtta slag under max.

Charlotte närmar sig slutspurten. Hon närmar sig 245 höjdmeter.

Hon grinar illa. Munnen är öppen. 

Kroppen ska härdas. Det lönar sig i vinter.