Leifby: Ett OS i SVT är snudd på idioti

En undersökning visar det alla redan ­visste – att en majoritet av svenskarna vill ha OS i SVT.

Så det är väl dags att komma med ­något nytt?

OS i SVT är snudd på idioti.

Och det ska komma från en SVT-kramare som mig?

Jag förstår om det väcker både frustration och förtvivlan men innan ni sliter ­sönder datorfodralet med tänderna och börjar hamra ner okvädningsord så kan vi väl prata igenom det här.

Okej?

Okej.

Det är klart att i den bästa av världar ­skulle alla människor ha rätt till allt hela ­tiden, utan någon extra kostnad, men som ni alla vet så är vi är inte riktigt där.

IOK vill få ut så mycket de bara kan

Vi måste förhålla oss till rådande förutsättningar och de är att den Internation­ella olympiska kommittén vill krama ur så mycket pengar det bara går för sina tv-­rättigheter.

Till vem eller vilka är nästan skit samma.

För en tid sedan sprang de på Discovery, de äger bland annat tv-kanalerna Kanal 5, Kanal 9 och Eurosport, och den amerikanska mediejätten halade upp plånkan och köpte OS-rättigheterna för 2018–2024 för tolv miljarder svenska kronor.

Småskrammel.

Rättigheterna gäller visserligen för ­större delen av Europa men ni förstår att det är en hel del kulor i rörelse här.

SVT hade, trots att de budade till­sammans med Europeiska radio- och tv-unionen (EBU), inte en suck.

Och det kanske var lika bra det.

För ingenstans i public service-upp­draget har jag hittat någon paragraf som ­säger att SVT ska bränna enorma mängder pengar i sin iver att under några veckor vart fjärde år få direktsända annorlunda sport.

Ska vara där ingen annan är

Ingenstans har jag läst att själva idén med bredd och mångfald skulle vara att för snuskigt mycket pengar köpa in och producera sportsändningar som någon annan gärna gör, och dessutom erbjuder till 80 ­procent av Sveriges befolkning (så många har tillgång till TV3), och där ALLT går att köpa för de som har råd till det.

Själva finessen med public service är väl att sätta ner ­kamerastativet där ingen annan gör det?

Om två veckor inleds Paralympics i Rio där bland andra skytten Philip Jönsson tävlar.

Philip lider av ­”Duchennes muskeldystrofi”, en progressiv muskel­sjukdom som omvandlar muskler till fett och sakta men säkert bryter ner honom som människa.

Philip är 22 år, medellivslängden för de som drabbats av sjukdomen är 30 år, han vet att han kommer att dö ung och när han inleder sitt livs äventyr i Rio har Ola ­Wenström och de andra ”kinne­vikarna” dragit vidare på nya äventyr, förmodligen till en sport och en tv-rättighet där pengarna sprutar åt alla håll.

Kvar är Sveriges Television och de ­planerar att sända över 300 timmar från Paralympics.

Det, mina vänner, är vad jag kallar public service.

Viasats OS-sändningar då?

På många sätt bra som ­tusan, på andra inte särskilt imponerande.

Enligt undersökningen Sportbladet har gjort är det Ola Wenström som går hem i stugorna, möjligtvis för att han synts mest men självklart också för att han är ett ess.

Wenström har suttit där dag ut och dag in, med sin Palm Pilot-­aura, totalt outtröttlig med en aldrig sinande nyfikenhet och geist.

Sifo hos Leifbys?

Då är Frida Nordstrand bäst.

Hon dominerar sportflanken i svensk etermedia just nu och jag har för länge­sedan tappat räkningen på hur många ­intervjuer hon har gjort, olika språk hon har intervjuat på, superstjärnor hon fått ­någonting vettigt ur.

Hon är överallt, pratar med alla, ställer nästan alltid initierade och intellektuellt (i sportsammanhang, i alla fall) utmanande frågor och släpper alltid intervju­personerna i rätt läge, när vi fått nog och innan de blir ­uttråkade och otåliga.

Dessutom har hon en inte­gritet som många andra selfie­pinne-reportrar saknar.

Nordstrand har även snott ihop reportage­serien ”Där allt började”, en serie som innehåller de mest sevärda reportagen under hela den här OS-satsningen som ­Viasat nu har slutfört.

Hon borde kunna kompa ut nu och vara tillbaka lagom till Tokyo 2020.

Är det någon som har sett den där OS-­elden överhuvudtaget?

Jag har inte ens sett röken av den, men oavsett så släcks den natten till måndag och här hemma går TV3 samma öde till mötes.

För är det någonting de här OS-sändningarna med all tydlighet har visat så är det ­vilken ofantlig mängd smörja kanalen ­kommer sända i höst.

Tur att SVT har lite pengar över.