Norge långt bakom efter straffrundor
Publicerad 2024-01-10
RUHPOLDING. Det blev norska tårar både under och efter stafetten.
Marit Ishol Skogan sköt bort sitt lag direkt.
– Det kändes nästan omöjligt att träffa, säger Skogan.
Sverige slutade på andra plats i onsdagens världscupstafett men tävlingen blev mindre rolig för Norge.
Marit Ishol Skogan drog på sig två straffrundor på förstasträckan och var i tårar efteråt. Sedan slutade Norge på tionde plats, över tre minuter efter vinnande Frankrike.
– Det är kanske den värsta känslan jag har haft i idrott, säger Skogan.
Beskriver känslorna
Skogan grät fortfarande när stafetten var slut och hon försökte beskriva hur det stående skyttet kändes.
– Det är lite svårt att beskriva men jag bommar två skott först och sedan lyckas jag bomma första extraskottet. Då står jag där med två prickar och två extraskott kvar. Då kändes prickarna dubbelt så små. Det kändes nästan omöjligt att träffa. Det är nästan som att kroppen bara stumnar helt. Det kändes helt omöjligt helt enkelt, säger Skogan.
Hur gick tankarna när det hände i en stafett?
– Först blev jag bara otroligt arg på mig själv. Jag hade egentligen bara lust att försöka igen och göra om det men så funkar inte idrott, där har man en chans. Sedan blev jag ledsen för att det går ut över så många andra. Inte bara lagkamraterna, utan alla som följer det.
”Supertrist”
Juni Arnekleiv körde tredjesträckan för Norge.
– Det är så klart supertrist för Marit. Vi alla lider med henne, men det är sånt som kan hända i en stafett och det kan hända även den bästa, säger Arnekleiv.
Hur gör ni för att trösta henne nu?
– Vi ska bara backa henne fullt ut. Som sagt, den kan hända vem som helst och i dag hände det Marit. Hon får försöka glömma det så fort som möjligt.
Stöd från Sverige
Även Sveriges Mona Brorsson försökte trösta Skogan.
– Jag lider med henne och var framme och pratade lite kort med henne efter hennes sträcka. För jag har erfarenhet av att skjuta straffrundor i stafett, säger Brorsson.
Hon hoppas att Skogan kommer igen trots att Norge är en stor rival.
– Det är så himla klyschigt att ”vi är en familj” men det är verkligen så. Man vill vinna för att man har varit bättre än någon annan, inte för att någon annan har gjort bort sig. Det är grundtanken, i alla fall för mig, säger Brorsson.
Skogan uppskattar stödet.
– Jag får bra stöd från alla och de säger att ”alla har varit där”. Det är sådan idrotten är, det är brutalt. Det är lite svårt att höra på det just nu men jag tror nog att jag kommer värdera det lite mer när dagen är slut, säger norskan.