Kärleken till Torres övervann allt

MADRID. Huvudpersonen själv kunde inte komma på sitt hemvändarparty.

Det spelade inte så stor roll som man kunnat tro.

Gästerna hade riktigt trevligt tillsammans även utan Fernando Torres.

Atlético Madrids Simão firar sin kvittering mot Liverpool.

På väg bort från Vicente Calderón-stadion byter jag några ord med en Atlético-supporter i min egen ålder.

Jag frågar om de spanska hyllningarna till Steven Gerrard, de stående ovationerna som mötte en näst intill häpen Liverpool-kapten då han byttes ut efter en timme.

– Du vet, alla har ju sett hur bra Fernando trivs ihop med honom. De flesta här ser på Gerrard ungefär som de ser på sin sons bäste kompis.

En sådan kväll var det.

Atlético Madrid och Liverpool spelade världens viktigaste vänskapsmatch, förenade av kärlek till en skadad centerforward som satt hemma och såg matchen på tv.

Kontentan blev en total kontrast till de senaste veckornas turbulens runt Vicente Calderón-stadion.

Atléti-fansen har anklagats för både våldsamheter och rasism. I söndags visade de upp en banderoll med texten ”Jörg Haider, RIP” – efter den förolyckade österrikiske högerextremisten – och i går fylldes spanska tidningar av en handikappad Marseille-supporter som berättade om hur han terroriserats i Madrid.

Sökte skydd tillsammans

Uefa tvingades visserligen skjuta upp sitt beslut att försätta Calderón i karantän, men de hade ändå utlovat en extra hård granskning av en match som de befarade kunde bli stökig.

Den hade inte behövts.

Visst buades det åt Champions League-hymnen, visst vände ultrás-gruppen Frente ryggen mot planen när den spelades och visst skanderades det en del om ”Puta Platini” – men mer var det inte.

Kärleken till Fernando Torres övervann allt.

Under hela dagen såg jag hur supportrar till de båda lagen tillsammans sökte skydd från det busväder som drabbat Madrid. De kurade ihop sig under något tak, bytte halsdukar och lärde varandra sånger.

Trots Torres frånvaro fanns det ju gott om andra saker att enas kring.

Madrid-födda Pepe Reina och Rafa Benitez bor ju numera i England – och för en gångs skull gick det att ha överseende med att Benitez är fostrad i Real Madrid – och i Atlético kamperar ju de två före detta Liverpool-spelarna Luis Garcia och Florent Sinama-Pongolle.

Och matchen då?

Äh, det var så självklart att den skulle sluta oavgjort att inte ens de malaysiska spelsyndikaten brydde sig om att tippa.

Liverpool fick första halvleken. Mascherano, Alonso och Gerrard höll i mittfältet, Robbie Keane pilade igenom och satte ledningsmålet.

Atlético tilläts komma igen i den andra. Agüero rörde om, Forlán löpte runt och när Simão än en gång ryckte loss på vänsterkanten så kom också kvitteringen.

1–1.

Alla nöjda, alla glada, alla vänner och fränder.

En annan kväll hade en lång svit kontroversiella domslut från danske Bo Larsen orsakat ett regelrätt upplopp och en annan kväll hade hårt pressade Atlético-managern Javier Aguirre tvingats förklara två förlorade poäng i alla oändlighet.

Inte den här.

Två nya partykompisar

Efter slutsignalen stod de två klackarna kvar inne på arenan ganska länge. Liverpool-fansen sjöng sin ”When Johnny Comes Marching Home”-sång om ”Fernando Torres, Liverpool´s Number Nine” och Atlétis ultras svarade med att sjunga sin gamle hjältes namn till melodin av ”Can´t Take My Eyes Off You”.

Sedan applåderade de varandra.

Fotbollsvärlden har fått två nya bästisar, två partykompisar som presenterats för varandra av en gemensam bekant.

Om två veckor ska de ha ett nytt kalas tillsammans. Och då kanske till och med festfixaren själv kan vara med.