Wegerup: Dags att visa vad namnet Ibrahimovic står för
En levande mur, fulltecknad med de stummas tysta rop på hjälp.
Hårda muskler och ett mjukt budskap.
För att ge röst åt dem utan hopp lät Zlatan sig täckas av de svältandes namn. Vackert så.
Nu, mot Chelsea, är det i stället dags att visa vad namnet Ibrahimovic står för.
Tid att påminna alla om vem Zlatan är.
David Luiz på presskonferens i Paris på förmiddagen, Zlatan dagen före, Mourinho på kvällen.
Huvudpersonerna i dramat PSG-Chelsea känns rätt givna.
Och den främsta huvudrollen har, än en gång, inte en spelare utan en tränare. Åtminstone på förhand.
Det har gått sju år sen jag träffade José Mourinho live första gången, hösten 2008, då Zlatan spelade i Inter.
Sju år och många stora tränartriumfer senare intog han så på nytt scenen i den fullsatta presskonferenssalen i Paris.
Ett omklädningsrum i obalans
Och ägde den som vanligt. Lite sur, trött och ändå så briljant. Som han älskar det här spelet. Både fotbollen och katt- och råttaleken med oss reportrar.
Nu lyckades han till med få till lite brittisk uppsmiskning av fransoserna, när han fick en fråga om det tajta spelschemat för PSG.
Mourinhos fnysande avfärdande ”prata inte med en engelsk tränare om trötthet” var klassiskt.
Så försvann han, drog ner ridån för genrepet och bjöd inte ens på en kvarts kvadraten och joggande med Chelsea-stjärnorna, laget hade redan tränat i London.
Snopna fotografer fick gå hem utan bilder, medan Paris bistroer tände sina ljus mot nöjesnatten. Folk jäktade fram i den franska huvudstad som sakta börjar hitta tillbaka till vardagen.
För PSG har terrordåden i januari inneburit fler vakter runt träningsanläggningen. I övrigt har klubben och laget mest brottas med sin egen kris, sitt eget kaos.
Det svajiga spelet, en Zlatan ur slag, ett omklädningsrum i obalans.
På sistone har formkurvan varit stigande, både Ibras och lagets. Frågan är om det räcker. Jag frågade Mourinho om hur han ser på den här säsongens PSG jämfört med fjolårets. Han svarade att laget är mer eller mindre detsamma. Men tillade sen att ”det är klart att omständigheterna kunde vara bättre för PSG” och medgav att bristen på stabilitet inte tillåtit Paris-klubben att växa optimalt på sistone.
Så var står PSG nu, när vårsäsongens första Europa-möte breder ut sin röda matta?
I fjol var Zlatan inte med i London, det är sant. Men ännu mer sant är att Mourinhos taktik och rutin trumfade ut Laurent Blancs. Och då kändes ändå fjolårets PSG starkare och mer stabilt och sammanhållet.
Kommer inte vinna CL
Så visst är PSG fortfarande ett mindre lag, trots alla stora pengar. Och man har en mindre tränare.
Men det innebär inte att de Paris-blå är chanslösa och jag skulle älska att se Zlatan visa att han inte börjat gå ner längs den obevekliga stigen mot slutet. Att inte behöva se PSG stänga CL-butiken redan i mars i London. I kväll måste man inte bara vinna, släpper PSG in mål på Parc des Princes blir det mycket svårt i returen, som vi såg i fjol.
Zlatan är vår enda svenska spelare på denna nivå just nu. Och genom åren har jag på nära håll, gång efter gång, mött hans besvikelse efter ännu ett uttåg i förtid ur Champions League. I höst fyller han 34 år. Det är inte mycket kvar nu.
Det känns som i går när han kom kaxig och redo att erövra världen till Juventus. Jag minns hur Capello och sen Mancini och Mourinho var övertygade om att han skulle bli störst av alla.
Ett skepp kom lastat med unga drömmar.
Jag tror inte att det kommer att segla hela vägen in i hamn, Zlatan lär troligen aldrig få vinna Champions League.
Han har haft en fantastisk karriär ändå.
Men det vore fantastiskt att få se honom vara med på en av fotbollens vackraste seglatser ett tag till.