Flinck: Signell vågade gå på sin egen känsla
Publicerad 2016-11-01
Målet måste vara semifinal
Henrik Signell är ingen Erik Hamrén.
Han vågade gå på sin egen känsla, stå emot populismen och ta de obekväma besluten.
Då petar han Sveriges näst bästa spelare det senaste decenniet.
Lasse Lagerbäck var väldigt försiktig i sina uttalanden när han ersattes av Erik Hamrén som förbundskapten i fotboll.
Han ville inte prata om sin ersättare eller komma med några förnumstiga tips.
Men han hade ett tydligt råd till sin efterträdare:
– Bli inte populistisk. Man måste tro på det man jobbar på.
Om Hamrén överhuvudtaget lyssnade så måste han ha glömt, alternativt förkastat, rådet omedelbums.
För var det något Erik Hamrén blev känd för under sin förbundskaptenstid så var det just populism. Känslan var att om något utlandsproffs, som inte varit med tidigare, petade in ett mål och fick några rubriker i tidningarna så fanns han med i nästa landslagstrupp.
Det gick så långt att vi journalister uppfattade som att det räckte att en tidigare ratad spelare, helt utlandsproffs, gick ut i tidningen och sa att han borde vara med i landslaget så kom han med.
Petar fyra OS-spelare
När Henrik Signell i dag presenterade sin trupp till hemma-EM kan vi konstatera att han inte är någon Hamrén. Tvärtom faktiskt. Det är en modig förbundskapten vi har att göra med här.
Han väljer att peta hela fyra spelare från OS (som inte var ett misslyckande, det står jag fast vid).
Det kommer inte som någon överraskning för er som följer mina handbollsskriverier men det är klart att petningen av Linnea Torstenson ändå är en jätteskräll på det hela taget. Vi pratar om svensk damhandbolls näst bästa spelare efter Isabelle Gulldén de senaste tio åren och definitivt den näst största stjärnan. Torstenson har varit helt given i landslaget i varje trupp från det att hon slog igenom i det senaste hemmamästerskapet, EM 2006, och fram till den förra samlingen med fyrnationsturneringen i Polen.
Men när Signell, som ju tillträdde så sent som i våras, har ett mästerskap, OS med ett långt läger dessförinnan, att gå på så väljer han att rata Torstenson.
Det vore nästan som om Ola Lindgren och Staffan Olsson skulle ha petat Kim Andersson. Men i stället gav herrarnas förbundskaptener sin världsstjärna ofta en liten gräddfil i förberedelserna till mästerskapen.
Den stora skillnaden är konkurrensen.
Medan Lindgren/Olsson saknade alternativ till Kim på högernio, inte minst som tvåvägsspelare, är vänsternio den position där konkurrensen är överlägset störst i damlandslaget. Så trots att Signell tar med tre vänsternior får inte Torstenson plats.
Signell blottar sig förstås för någon form av kritik för jäv också när han tar med Olivia Mellegård och Emma Fernis från sitt eget Sävehof; hur dum den kritiken än ter sig, för Mellegård och Fernis är de två bästa vi har på kanterna bakom givna Loui Sand och Nathalie Hagman.
Samma sak när han väljer Ida Odén före Angelica Wallén, där det är lite mer infekterat efter utspelet från Patrik Svarvén, Walléns tränare i Skuru, i samband med den förra uttagningen.
Det är kanske inte ett djärvt val, som kommer att få delar av handbolls-Sverige att rasa, att ta med Anna Lagerquist före Frida Tegstedt. Men Signell vet vad han får med Tegstedt. Det vet han, faktiskt, inte med Lagerquist på den här nivån (EM) ännu.
Tappar 219 landskamper
Fyra spelare petas alltså från 14-mannatruppen i OS, spelare med sammanlagt 313 landskamper i sina cv.
Sex spelare kommer in med sammanlagt 84 landskamper i bagaget.
Det ger ett nettotapp på 229 landskamper.
***
Trots att man tappar den erfarenheten och Signell driver igenom ett generationsskifte snabbare än vi kanske trodde, även om det förstås inte är ett självändamål utan han tar ut de spelare han menar är bäst just nu, så är det här ett lag med klar semifinalpotential i december. Inte för att spelare och ledare kommer att säga det utåt, men i min värld måste målsättningen, om så i det tysta inom truppen, vara semifinal.
Man har hemmaplansfördel, vars betydelse vi har sett gång på gång i handbollsmästerskap
Det är just i europamästerskap det här laget brukar slå till, när det inte är några knall- och fallmatcher förrän i semifinalen. Två medaljer på de tre senaste EM-slutspelen är ett bevis på det.
Lottningen är, om inte en dröm, så i varje fall högst gynnsam för att slå sig fram till en semifinal.
I en grupp med Spanien, Serbien och Slovenien ska Sverige kunna gå vidare med fyra poäng. Där väntar visserligen OS-finalisten Frankrike men också Holland, som vi haft ganska lätt för de senaste åren, samt Tyskland eller Polen, som heller inte skrämmer.
Den andra halvan, som svenskorna slipper, känns på förhand mycket tuffare. Där hittar vi OS-mästarna Ryssland, mardrömmen Norge, ett Danmark som visserligen inte imponerat men som krossade Gulldén & Co i VM senast, samt Montenegro, Ungern och Rumänien som vi inte vet riktigt var vi har i dagsläget.
***
Sverige-Ryssland och Frankrike-Norge, där har ni mina semifinaler om jag får tippa lite mer hjärtat också.