Bergström: ”Lägga labbarna på bucklan”

tiotalets häftigaste klubblagsmatch

Om Champions League-finalen vet vi inte mycket, men detta är givet:

Kapten Fischer kommer skrika, drottning Schelin kommer gråta.

Och vi går mot tiotalets häftigaste klubblagsmatch.

Violetta strimmor över den italienska himlen.

Jag skriver detta från en ljummen parkeringsplats någonstans mellan Milano och Bologna. Sedan barnsben har jag varit av uppfattningen att du inte ska ta körkort förrän efter trettio, så nu har jag för första gången i livet hyrt bil och stånkat mig fram på autostradan, rädd som ett rådjur under jaktsäsong, brutit sex trafikregler, svettats, stirrat, blivit omkörd av blasé damer i näpna Fiatar och slutligen funnit Lo stadio Città del Tricolore i Reggio Emilia.

Hon är 20.00.

Ett knappt dygn till avspark mellan Wolfsburg och Lyon i Champions League-finalen. Båda lagen har tränat härinne, fyrtio pokalhungriga fotbollsidoler på en trött arena med blekblå läktare. Undrar du vilka som är huvudpersoner kan du surfa in på lagens hemsidor och läsa om två svenska trettioplussare som är mer vana vid situationen än jag.

På Wolfsburgs listar lagkaptenen Nilla Fischer sina favoritlåtar under fliken Wölfesound, vargläten, och uppmanar fansen att peppa till Whitney Houston och Molly Sandén.

På Lyons ståtar rubriken ”Drottning Lotta Schelin vill ryta en sista gång”. Efter åtta säsonger i Frankrike meddelade den svenska löpdemonen att hon lämnar klubben efter finalen. Hon nätade i båda semifinalerna och står på totalt 41 CL-mål för Lyon, vilket är mästerskapsrekord.

Nilla mot Lotta. Den första har fått en ramsa av sina fans: det där är ingen människa, det där är inget djur, det där är nummer fyra. Den andra har fått ett smeknamn: La Reine. Drottningen.

Inte sedan Umeås förlust mot Frankfurt 2008 har en klubblagsmatch varit lika fascinerande ur blågula ögon (jag bortser gärna från det mögeldoftande fuskbygget Tyresös finalförlust mot Wolfsburg i förfjol). Och lika intressant som skrämmande är att ingen kommande match på tiotalet heller ser ut att bli det.

Schelins sista megamatch

Allt talar för att det är Lotta Schelins sista megamatch i klubbsammanhang och att Nilla Fischer maximalt har en eller två säsonger kvar som kapten för ett världslag. Och därbakom är det svårt att se någon svenska som skulle bli centralfigur i en Champions League-finalist de kommande säsongerna.

Med andra ord går vi mot decenniets drabbning. Årtiondets svenskduell.

Finalen är en repris på 2013 års, då Wolfsburg skrällde sig till en 1–0-seger på Stamford Bridge. Sedan dess har tyskornas kapten Nadine Kessler slutat, alldeles för ung, och lämnat över bindeln till den där svenska mittbacken som varken är djur eller människa.

Så hur slutar det den här gången?

Vi kanske ska lyssna på Lara Dickenmann, för hon är en rolig jävel.

Schweiziskan kom till Lyon 2009, säsongen efter Schelin, och stannade i sju år innan hon i somras flyttade till Wolfsburg. Hon log när hon frågades vad som drev henne att riva upp sitt fotbollsliv med rötterna, lämna världens stjärntätaste gäng och flytta österut för att i slutändan hamna på samma gräsplätt som sina forna lagkamrater.

Mittfältaren hade kunnat hosta ur sig några tandlösa rader om Wiederaufleben, nytändning, men i stället beskrev hon sig som en sorts forskare på bildningsresa i vinnarlandets kultur.

– Jag ville ta reda på varför i slutändan det alltid är tyskorna som vinner och inte fransyskorna, exempelvis, som också kan spela fotboll ganska bra.

Dickenmann har noterat samma sak som Gary Lineker. Det går trender i spelsystem, ekonomier pendlar och knän går sönder, men en tendens är beständig: du slipper aldrig undan Tyskland.

Lyon har haft högst klubbkoefficient i flera år, ändå har åtta av de elva senaste CL-vinnarna varit tyska. Landslaget har generationsväxlat, bytt tränare och drabbats av skador, ändå har de vunnit fem raka EM-guld.

Inget talar för tysk seger

Nu möter Wolfsburg ett Lyon som hittills har malt ner allt motstånd till pulver: 9–0 i första rundan, 9–1 i åttondelen, 9–1 i kvarten och 8–0 i semin mot PSG. I Bundesliga är de frånsprungna av Bayern München, tio poäng skilde till slut, och på topp saknas målspottare. Se på skytteligorna hur häpnadsväckande skillnaden är: Schelin och Hegerberg gjorde 47 ligamål, Hansen och Popp strandade på 11.

Klart att Lyon är favoriter. Här utanför arenan, med 22 timmar till avspark, talar allt för att den svenska drottningen kommer lägga labbarna på CL-pokalen för tredje och sista gången i karriären.

Inget talar för tysk seger, inget alls.

Eller förlåt. Inget förutom nationalitetsbeteckningen på spelarbussen och Molly Sandén-fanet i backlinjen.