?
ERIK NIVA om Real Madrid: I går dundrade de rätt in i bergväggen, crash and burn. Vad finns egentligen kvar av vraket?
De släpper in fyra mål hemma, utan att någon ens blir förvånad.
De säger att det är omöjligt att vinna El Clásico, och får åhörarna att hålla med.
Real Madrid – vad har det blivit av er?
In i säsongens viktigaste match, och släpp in ett mål efter två minuter.
Öppna dammluckorna trots att de spöregnar, bjud på tre mål före paus.
Baxa sig tillbaka in i matchen, bara för att drabbas av en fjantutvisning.
Fortsätta ändå, fortsätt framåt och se vad som händer.
Real Madrid var namnet.
Styrningen fungerar inte, delarna är nedslitna, det är stökigt i baksätet, bensinen håller på att ta slut och några bromsar tycks inte existera – ändå har Real Madrid envist hållit kvar plattan i mattan och gasat, gasat, gasat.
I går dundrade de rätt in i bergväggen, crash and burn.
Vad finns egentligen kvar av vraket?
Den ena dagen presenterade Real Madrid ett nytt multimiljonärsförvärv, och den andra så drog ungdomstränaren i protest strax före en ceremoni där han skulle hyllas.
Sår det de har skördat
I lördags var det dags för den ursinnigt kritiserade tränaren att återigen möta pressen, och i går tvingades den ännu värre utsatte presidenten försvara sig inför medlemmarna.
Det hade med andra ord varit en rätt vanlig helg för Real Madrid, innan det sent på söndagskvällen blev dags att spela lite fotboll också.
Den sanslösa förlusten mot Sevilla fungerar som illustration i smått, medan helgen som helhet fungerar som symbolik i större skala.
Real Madrid blev grymt bortdömda i går – och deras upphämtning i andra halvlek var verkligen tapper – men det som händer nu är att de sår det de har skördat.
Roten till det onda går att spåra i 2000-talets mest misslyckade fotbollsprojekt. Under den så kallade Galácticos-eran monterade dåvarande presidenten Florentino Pérez i praktiken ner hela Real Madrids infrastruktur för att öppna plats för sin spektakulära stjärnsamling.
Nu står de fortfarande där med en trupp som är helt obalanserad, då en hel generation av lovande ungdomsspelare och en hel uppsättning kompetenta komplement släpptes iväg utan att ersättas.
De sitter fast med en ogenomtänkt träningsmetodik, kombinerat med en ihålig medicinsk avdelning som tillåtit 28 olika skador bara den här säsongen.
Framförallt så har de fastnat i ett vakuum som tillåtit en pajaspresident att först ta makten, och sedan utnämna en labil man som tränare för ett redan labilt lag.
Då blir det också som det blir.
Då blir Real Madrid en klubb som börjar söndagen med att utkämpa ett inbördeskrig på det officiella klubbmötet – halva församlingen skrek på president Calderóns avgång, den andra hyllade honom – och avslutar den med att spela anarkistisk harakirifotboll mot Sevilla.
Första halvlek var patetisk från hemmalagets sida.
De var bedrövliga med bollen, ännu mycket sämre utan den.
När Frederic Kanoute slog in 3–1 för Sevilla efter ännu ett försvarskaos så drog Bernabéu-publiken fram sina vita näsdukar.
– Dimisión, dimisión, skanderade de. Avgå, avgå.
Andra halvlek bjöd på den andra sidan av ett lag som i alla fall fortfarande har en sådan.
Då spelade Real Madrid med hjärta och vilja, likväl som hjärna och tanke.
Det är inget kvalitetsbefriat eller själlöst lag, det här, bara ett förtvivlat illa organiserat och balanserat lag.
Grymt slut på en galen match
På senare tid har de gjort den omöjligt episka comebacken till vardag, och under en period av matchen såg det faktiskt ut som att de återigen skulle lyckas med en orimlig vändning.
Upp till 3–3, skott i virket, straffsituationer – men så kom då en felgrundad utvisning på Robben och därefter ännu ett gratismål för Sevilla.
Det var ett grymt slut på en galen match, och med fem ynka dagar kvar till klassikern i Barcelona var givetvis Bernd Schusters viktigaste uppgift att snabbt gjuta nytt liv i sina slagna spelare.
Så jodå, han gick in på presskonferensen och slog omedelbart fast:
– Att vinna på Nou Camp blir omöjligt för oss.
Real Madrid var namnet.
Real Madrid av år 2008.