Milano brinner – men det logiska är något annat
Wegerup: Det blir ett svalt PSG-år till
Zlatan lovar att stanna, bedyrar PSG sin trohet.
Det dämpar inte rubrikerna och ryktena.
De kommer att fortsätta, hela vägen in i transferkaklet.
En bild säger mer än tusen ord.
Den gamla sanningen blev jag påmind om i går när jag lade ut en bild på Zlatan och mig på twitter, från Milans träningsläger i Dubai, nyåret 2011–2012.
En bild utan baktanke, i väntan på nyheter. Men när folk letar tecken i stjärnorna, söker underliggande meningar och lyssnar till längtande hjärtan, då hör ingen till logiken.
Alltså vällde frågorna in från de rödsvarta fansen: ”När kommer Ibra?”, ”hälsa att hela Milano väntar honom”.
Sen ringde mobilen och Luigi Garlando, chef på Gazzetta dello Sport, ville stämma av Zlatan-läget. Och på kvällen var jag med i Telelombardia.
Milano brinner i Ibra-feber och så kommer det att förbli ända tills transferfönstret stänger.
Hysterin total i Milan
Även Galatasarays fans hoppas och längtar, men att Zlatan och familjen skulle byta Paris mot Istanbul känns inte särskilt troligt. Mot Milan talar att laget inte spelar i Champions League och att lönen skulle bli betydligt lägre. Inget nytt där. Ibra och vapendragaren Raiola har alltid sett till att göra affärer som betytt mer pengar, mycket mer pengar.
Men å andra sidan har de heller aldrig låtit Zlatan stanna mer än tre år i någon klubb. Och snart 34 år gammal är hans läge ett annat än tidigare, utrymmet är snävare, tiden knappare. Skulle han gå till Milan skulle mottagandet bli gudomligt, hysterin total.
En fjärde säsong i ett PSG där Ibra inte riktigt längre har samma status som de första åren kommer att vara svalare. Mer pengar, mer säkerhet, men mindre dramatik, mindre uppmärksamhet.
Frågan är vad Zlatan nu vill ha, i det här skedet av karriären. I går lanserades hans egen parfym och jag tror att en del av svaret finns där: Ibra öppnar dörrar, letar vägar bortom fotbollen. USA känns som nästa naturliga steg på hans stjärnhimmel men inte än. Så visst talar det mesta för ännu en säsong i Paris och sen en flytt västerut.
Det mesta, men inte allt.
Jag mejlar med en person i Milan, frågar om det verkligen över huvud taget finns något hopp om Zlatan. Svaret: ”Jag tror faktiskt det. Men inget händer förrän de sista dagarna, 29–31 augusti”.
Känslorna har sitt värde
Rösterna varierar beroende på land och önskemål, alla ser Ibras framtid genom egna filter. Mino Raiola förnekar bestämt att han någonsin talat med Galatasaray, men även han talar delvis för döva öron. Kanske är det helt enkelt så, efter tre säsonger i Paris, att många av oss vill se något nytt kring Zlatan. Att vi vant oss vid hans tidscykler, ställt in oss på en ny stor flytt.
Jag minns fortfarande hur Juventus eget plan kom och hämtade honom i Göteborg 2004 efter landskampen där. Hysterin och förväntan. Elva år och en evighet bort. Då var allt i sin början, nu närmar sig slutet.
Är det så konstigt då om många Ibra-fans drömmer om ännu en mäktig övergång? Inte alls.
Om Milan skulle vara en sådan är väl mer tveksamt, ekonomiskt och spelmässigt. Men är det något åren och livet lär en så är det att även känslor har sitt värde. Det vet också Zlatan, den mogne mannens drömmar och visioner är inte desamma som ynglingens.
Alla ljuger i transfertider
Jag anar ändå att han väljer PSG och pengarna och jag tror dessutom inte att klubben släpper honom. Det är min stillsamma tro, det logiska valet, men inte min fulla övertygelse.
Så mycket som alla klubbar, spelare och agenter ljuger i transfertider är det inte heller underligt om fansen vill hoppas in i det sista. Ord och löften är ingenting, i denna allvarsamma lek och miljardindustri.
Så när Milan-fansen fortsätter att drömma förstår jag dem.
Som Karin Boye diktade en gång:
”Min tanke förnekar undret. Men hjärtat tror”.