Galet underbart

Wennman: Det var non-stop-action på White Hart Lane

POÄNGJUBEL Tottenhams spelare och supportrar var i extas efter att Robbie Keane kvitterat med två minuter kvar av matchen.

LONDON. Vi vet ju inte om Tottenhams och Chelseas stjärnor möjligen gjorde upp om ett hemligt möte på en gräsplätt i Hyde Park i natt, för att liksom slutföra det hela, men annars:

Efter 4–4 kunde vi äntligen brygga kaffe eller gå på toa eller åtminstone sätta oss och vila våra spattiga ben.

Det var ju en sån match, ett sånt derby, som man aldrig ville se slutet på. En sån där fight som driver ölhävare på världens alla sportbarer till förtvivlan, ty så fort du går och slår en sjua missar du ett mål, en drömpassning eller en ful tackling som alla har åsikter om.

Non-stop-action på White Hart Lane i går kväll, alltså. Inte en död sekund.

Chelsea hade chansen att gå ikapp Arsenal i tabellen och med tanke på revanschlusten efter Carling Cup-förlusten mot Tottenham låg det en grym, blå urladdning i luften.

Manuset följdes också när Didier Drogba nickade in 0–1 i den tredje minuten, Michael Essien gjorde 1–2 i den 20:e och Joe Cole krånglade in 1–3 i den 52:a.

Men sen började tokerierna, sen blev det de glada improvisatörernas roliga halvtimme, ingen ordning på nånting och därmed en fotbollsshow som fick oss att stå upp och sprattla med benen.

Måttligt kul

Chelseas anhängare tyckte förstås det var måttligt kul när Dimitar Berbatov och Tom Huddlestone ordnade 2–3 och 3–3, men så körde Joe Cole ner ett Memory-spel i halsen på Avram Grant (”minns du laguttagningen i Carling Cup-finalen, boss?”) och satte 3–4 i krysset.

Borde väl ha varit nog där. Utsökt läge för pinkpaus.

Men vem skulle vrida ur sista droppen (svett) ur detta märkliga, underhållande, oförutsägbara berg-och-dalbanelag Tottenham om inte lagkaptenen Robbie Keane.

Förolämpad av managern Juande

Ramos mot Manchester City senast, oförklarligt utbytt för femtioelfte gången, skjuten mitt i ett brinnande Spurs-hjärta – bara för att han alltid är så lojal och aldrig klagar. När han den här gången, i söndags, plockades av brast nånting och han slängde jackan i marken och undrade vad i helvete det var frågan om.

För detta fick han, enligt uppgift, böta 1,5 miljoner kronor.

Du eller jag hade kanske blivit lite purken på chefen. Robbie Keane gjorde emellertid sitt bästa på jobbet, som vanligt. Han levererade. Han sköt 4–4 med ett läckert skott i bortre burgaveln när det var två minuter kvar.

Spurs nära att avgöra

Till yttermera visso var Berbatov ruskigt nära att göra 5–4 för Spurs innan slutsignalen, men den lysande Carlo Cudicini i Chelseas mål (världens bäste reserv, väl?) gjorde en drömräddning.

Ett mål där hade nästan varit too much. Det räckte som det var, ett londonderby som fungerade som en läcker aptitretare inför den riktiga dundersmällen på Stamford Bridge på söndag: Chelsea-Arsenal.

En inte riktigt lika smaklig förrätt serverades på Old Trafford, där Manchester United snabbt gjorde 2–0 på Bolton och sen såg till att vila sig igenom 70 minuter, allt med tanke på påskdagens superheta möte med Liverpool.

Ronaldo rubrikernas man

Cristiano Ronaldo dominerar rubrikerna i dag efter en ny spektakulär frispark, en sån där överskruvad ”dykare” som betydde 2–0.

Ronnie gjorde båda målen, han är nu uppe i 24 i ligan och 33 totalt under säsongen. Han har därmed slagit George Bests 40 år gamla United-rekord.

Vi talar då om antalet mål. Best har andra rekord som Ronaldo aldrig kommer att slå, men nu ska vi väl hålla oss till fotboll här.

Följ ämnen i artikeln