Sjätte lektionen: Om att få in första slaget

Nej, det är inte bara poker jag ägnar mig åt, kan jag meddela på förfrågan. I förra veckan deltog jag i öppna EM i mahjong i Nijmegen i Holland. Men mot influgna japanska och kinesiska proffs, och de tuffa italienska, franska, danska (!) och holländska landslagen, blev jag bara 86:a av 108 startande. Hoppas det går bättre i VM i poker i Las Vegas som börjar denna vecka...

Men tillbaka till pokerskolan. Jag har redan ägnat de två föregående lektionerna åt starthänderna i hold’em, och fler ska det bli av det enkla skälet att de är så viktiga.

Det går knappast att överskatta goda startkort, oavsett vilken form av poker du spelar. Det är ”en fråga om vem som får in första slaget, precis som i en boxningsmatch”, som förre världsmästaren Walter Pearson har formulerat det. Amatörer resonerar som så att har man inte en bra hand till att börja med, så kan man alltid med lite tur få en. Dom två startkorten i hold’em är ju bara början, eller hur? Hela fem kort till ska ju dyka upp på bordet, allt kan hända.

Att inte ens starthanden nummer ett, A-A, är osårbar vet varje erfaren spelare. Minst var fjärde gång i genomsnitt förlorar den mot någon annan hand som prickar straighten, flushen, tvåparet eller något annat.

Men lika sant är detta: alla de gånger då VARKEN din högre starthand eller någon annans lägre starthand förbättras, vinner din högre starthand. ”The best hand going in is usually the best hand coming out”, som man säger i USA.

En annan sak som föranlett några mejl är varför en hand som A-K rankas högre än ett lågt par som till exempel 3-3. Alla som sett procentsiffrorna i Pokermiljonen eller WPT vet ju att 3-3 är en svag favorit mot A-K, med ungefär 54 procent mot 46 procent, beroende på hur färgerna sitter. Men svaret ligger i att en hand som 3-3 är favorit bara just i den specifika situationen: heads-up mot två ”överkort” (två högre kort som inte utgör ett par). Sitter du med 3-3 i första satsningsrundan och flera återstår som ska tala efter dig, och du därmed riskerar att fler än två spelare stannar kvar i potten för att titta på floppen, kommer av matematiska skäl A-K att klara sig bättre än ett lågt par som 3-3.

I kommande lektioner ska jag ta upp hur du ska spela ett antal andra typer av starthänder både före och efter floppen: ess och ett mediokert sidokort, ovannämnda låga par, och höga ”kopplade” kort som K-Q, Q-J och J-10.

Dan Glimne är författare till

Pokerhandboken och kommentator

i Pokermiljonen på TV 4.