Wennerholm: Varför undvek hon att skriva upp namnet på preparatet?
LAUSANNE. Christian Olsson är det senaste frågetecknet inför EM i Barcelona och förbundskapten Stefan Olsson långa skadelista bara växer.
Det är Sveriges huvudvärk.
Samtidigt åker Jamaicas största damstjärna Shelly-Ann Fraser fast i en dopningkontroll och lämnar sin bana tom här i Lausanne.
Det är hela Jamaicas tandvärk.
Värk är vad det handlar om denna dystra dag, då det känns som svensk friidrott inte behöver en förbundskapten längre, utan en värkställande direktör.
Beskedet om att Christian Olssons EM-start är i allvarlig fara var det sämsta som kunde kommit just nu. Bara några dagar efter Susanna Kallurs dystra besked att hennes ben blivit infekterat.
Utan Christian finns inte längre en enda svensk som ens går att kalla guldhopp.
Inte på egna meriter i alla fall.
Ändå är svenskarnas bekymmer lätta jämfört med Jamaicas.
Ett charmtroll
Shelly-Ann Fraser – sensationssegraren på 100 meter i Peking och dubbel VM-medaljör i Berlin i fjol – har åkt fast för dopning.
Jag märkte att hennes bana 4 var tom när damerna skulle springa 100 meter här i Lausanne, men det tiillhör inte ovanligheterna att någon stryker sig i sista stund.
Men anledningen var en smärre chock.
Jag har stått öga mot öga med Shelly-Ann Fraser åtskilliga gånger och hon har alltid bedyrat hur mycket hon själv och hela Jamaica är mot fusk och dopning.
Hon är ett riktigt charmtroll.
Glad, öppen och aldrig svarslös.
Men sensationssegraren på 100 meter i Peking 2008 sänkte sitt personbästa med 53 hundradelar från 2007 till 2008 och bara det var skäl nog att reagera på något sätt.
Det är en evighet.
Jag minns också den storslagna presskonferensen med Puma efter Jamaicas OS-framgångar i Peking och samma gnistrande tandställning som hon bar här i Lausanne på presskonferensen för bara för två dagar sedan.
Jag är ingen tandläkare, så jag vet inte hur länge man måste bära tandställning i vuxen ålder, men två år känns mycket.
Tandställningar var ju vanliga under 70- och 80-talets vilda dopningvåg, då det upptäcktes att käkpartiet växte av överdrivet bruk av anabola steroider och testosteron och att tandställningar var ett sätt att hålla hakan inne.
Om man säger så.
För alla konspirationsteoretiker är det ett kärt samtalsämne.
Nu var det just tänderna som fällde Shelly-Ann Fraser efter Diamond League-tävlingen i kinesiska Shanghai i maj.
Hon hade tandvärk och när tävlingsläkarens recept inte dämpade smärtan, valde hon att leta upp sin egen medicin. Det är i alla fall den officiella versionen.
Vilket smärtstillande medel det handlade om är inte officiellt än, men det stod uppenbarligen på den förbjudna dopninglistan och Shelly-Ann var fast.
Det är ingen tyngre drog enligt rapporterna, utan det handlar ”bara” om tre månaders avstängning.
Sju har åkt fast det senaste året
Men Jamaicas lista över dopningsdomar – och lättsamma sätt att vifta bort det som tillfälligheter – börjar bli besvärande lång.
Bara det senaste året har sju jamaicanska friidrottare åkt fast för dopning.
Yohan Blake, Allodin Fothergill, Sheri-Ann Brooks, Marvin Anderson och Lanceford Spence har fått tre månaders avstängning, medan veteranen Chris Williams – VM-tvåa på 200 meter i Edmonton 2001 – fick två års avstängning efter att ett dopningtest avslöjat amfetamin i kroppen.
Shelley-Ann Fraser fick alla chanser att skriva upp den smärtstillande medicin hon tagit vid dopningkontrollen efter tävlingen i Shanghai. Kontrollanterna uppmanade henne tydligen flera gånger att skriva upp om hon tagit något medel hon var osäker på.
Men ändå undvek hon att skriva upp namnet på preparatet.
Jag kan garantera att ingen svensk friidrottare skulle ”glömma” en sådan sak.
Därför har det inte varit några svenska dopningskandaler i friidrott på massor av år.
Olssons tävlingsinstinkt hans fiende
Medvetenheten är extremt hög om vad som gäller och de flesta vågar inte ta en Bamyl utan att skriva upp om de tagit en eller två av brustabletterna.
I den grenen är det 7–0 till Jamaica på bara ett år.
Det känns som det säger en hel del om sakernas tillstånd.
Christian Olsson, ja.
Vilket öde.
Men precis som hos Susanna Kalllur har hans enorma tävlingsinstinkt blivit en fiende.
Susanna Kallur hade en häckdjävul i sig den vinter 2008 som slutade med världsrekord på 100 häck, men också med att hon skadade sig inför finalen i inne-VM samma vinter.
Christian Olsson har alltid haft en trestegsdjävul i sig.
Jag var själv på plats på lag-EM i Budapest där han skadade sig.
Han hade redan hoppat 17,29 och vunnit tävlingen överlägset. Men bra väder, bra vind och den där tävlingsinstinkten gjorde att han ville hoppa ännu längre.
Ta i ännu mer, fast det inte behövdes.
Det känns extra tungt att han ska straffas för det.