Mer överlägsna än Sovjets gamla ”Big Red Machine”
Wennerholm: Kanada regerar hockeyvärlden totalt
TORONTO. Visst ser jag fram mot semifinalen mellan Sverige och Team Europe på söndag.
Men här i Toronto kokar stan av helt andra skäl.
Kanada mot Ryssland natten mot söndag svensk tid.
Ett Kanada som regerar hockeyvärlden totalt just nu.
Mer överlägsna än Sovjets gamla ”Big Red Machine” någonsin var.
Jag kan inte se något lag stoppa detta Kanada. Det talas ofta om kompletta lag och i så fall har jag inte sett något som varit mer komplett. Någonsin.
Det är fem plus rakt igenom.
Målvakten Carey Price, backarna och fyra kedjor där den fjärde hade kunnat vara förstakedja i vilket annat lag som helst.
Världsklass från första till sista spelare.
Ett lag som vunnit 22 av 23 matcher på de två senaste VM-turneringarna de tre inledande matcherna här i World Cup.
Ett lag som har fullkomligt makalösa 125-29 i målskillnad på de 23 matcherna.
Och ett lag som har tretton raka segrar när alla de bästa spelare varit tillgängliga, räknat från gruppspelsförlusten mot USA i OS i Vancouver 2010 (3-5).
Förklaringen till storheten
Jag stod och lyssnade lite på Sidney Crosby när han skulle förklara varför kanadensarna varit så överlägsna.
”Du måste hitta olika sätt att vinna matcher, oavsett om det är genom bra målvaktsspel, special teams eller bara att någon oväntad kliver fram och gör ett avgörande mål. Jag tror det är den bredden som gjort att vi varit så framgångsrika.”
Fritt översatt.
Det är stora ord, men varenda ett är sant. Kanada har den bredden, de har den styrkan. Vem som helst kan avgöra.
Jag har sett dem i deras tre första matcher här i World Cup och de har inte ens varit hotade. Inte ens nära att förlora. De har kontrollerat matcherna totalt och coachen Mike Babcock har inte behövt toppa laget någon gång och slita på en enda av sina största stjärnor.
All kraft finns sparad inför senfinalen mot ryssarna och den final jag är helt säker på att de spelar nästa vecka.
När gamla Sovjetunionen var så överlägset på 1960-, 70- och 80-talen släpptes sällannågra NHL-spelare till mästerskapen. Tarasovs och Tichonovs landslag hade egentligen inga utmanare, mer än då gamla Tjeckoslovakien gick på hörntänderna efter invasionen av Prag 1968 och det handlade mer om krig och känslor än hockey. Eller då Tre Kronor till slut lyckades vinna ett VM-guld för första gången på 25 år i Wien 1987.
Då slog vi inte ens de gamla sovjeterna, utan det blev 2-2 i en match där Tomas Sandströms kvittering är en evig klassiker. Det krävdes tur och domstolar för att svenskarna till slut skulle bli mästare i kavaj.
NHL utmanade Sovjet i den historiska Summit-serien 1972, då de blev utspelade i början, men ändå vann den åtta matcher långa utmanarserien till slut.
Nu har de aldrig suttit säkrare i förarsätet.
Nu handlar semifinalen om en enda match. Det är Rysslands hopp. Alla vet att allting kan hända i en enskild match. USA visade det i OS i Lake Placid 1980, Vitryssland i OS i Salt Lake City 2002.
Det skulle inte ens kunna klassas som ett mirakel om ryssarna vann.
Men jag har nog aldrig sett ett så komplett hockeylag som det kanadensarna har här i Toronto.
Och personligen skulle jag nog ändå se det som ett mirakel om ryssarna vann.
Så bra känns Kanada. De darrar inte ens.