”När jag går i mål minns jag inget…”
Publicerad 2013-06-12
Alexandersson blev världsmästare redan i mars – i ”fel” sport
Hur når man världstoppen?
Tove Alexandersson tog skogsvägen.
Vid 20 års ålder tillhör hon den absoluta orienteringseliten – både till fots och på skidor.
Tove växte upp med skogen som granne och har fått berättat för sig att hon inte ens fyllt ett år när hon genomförde sin första orienteringstävling.
Borlängetjejen har inte slutat springa sedan dess. Hon ställde tidigt in kompassen mot världstoppen och är redan framme.
På den aktuella världsrankingen är hon trea och bästa svenska.
– Jag älskar att tävla, är väldigt målinriktad och gör allt för att utvecklas. Jag vill bli bäst, säger 20-åringen, som föddes in i orienteringssporten.
Mamma Ingrid tillhörde den svenska junioreliten och pappa Sven höll också hög klass.
– Jag har alltid vetat att jag vill satsa på orienteringen. I min åldersklass har jag alltid varit i topp, säger Tove Alexandersson, som gick på orienteringsgymnasiet i Sandviken.
Mötte idolen
Som många andra unga orienterare hade hon Simone Niggli-Luder som idol. Tove berättar att hon var på plats i Rapperswil-Jona 2003, då schweiziskan sprang hem samtliga fyra VM-guld inför hemmapubliken. Dalkullan var elva år då, och lyste som en sol när hon fick Niggli-Luders autograf.
Vad ingen kunde föreställa sig var att den unga svenskan skulle bli en av superstjärnans främsta utmanare. 35-åriga Niggli-Luder toppar fortfarande världsrankingen, men känner flåset från Tove.
– Simone är bäst genom tiderna. Det är jättekul att få tävla mot henne och kunna utmana henne på allvar, säger Tove Alexandersson.
Hon besegrade sin barndomsidol under en masstart i Italien tidigare i år och hoppas göra det på nytt i början av juli, då VM avgörs i Finland.
– Jag har inte mötte henne så många gånger, men då sprang jag ifrån henne på slutet. Det var ganska skönt.
Tove Alexandersson kan redan titulera sig världsmästare – i skidorientering. I mars, då VM avgjordes i Kazakstan, nöjde hon sig inte med att försvara sitt sprintguld från 2011. Hon lämnade Ridder med ytterligare ett guld (mixed-sprint), ett silver (stafett) och ett brons (långdistans).
– Skidorienteringen ger mig bra mästerskapsträning och rent fysiskt är skidåkning otroligt bra träning, men kommer jag till en punkt där jag måste välja satsar jag på orienteringen, säger Tove Alexandersson.
”Optimalt”
Hon tränar tio pass i veckan och får, när det gäller de mentala bitarna, hjälp av förbundskapten Anneli Östberg.
– Jag tränar för att få till de optimala loppen. När det går som bäst är jag väldigt mycket här och nu, har allt fokus på det som händer för stunden. När jag kommer i mål minns jag inte exakt vad som har hänt i loppet.
Många elitidrottare är väldigt tjuriga, hatar att förlora mer än de älskar att vinna. Gäller det även dig?
– Jag älskar att vinna mer än jag hatar att förlora, men det är klart att jag kan bli väldigt besviken. Jag tränar inte för att misslyckas, klargör Tove Alexandersson.